Nightmare ~ 3

Kapitel 39

Leonora Styles

Signalerna gick fram. Precis innan jag tänkte lägga på hördes Nialls trötta röst

"Hey Nora, vad händer?"

Jag tog ett djupt andetag för att inte gråta

"Öppna dörren, snälla"

Det blev tyst i luren

"Niall?"

Dörren öppnades och vi la på

"Vad gör du här? Kom in"

"Jag bråkade med pappa.."

"Ajdå, vi tar det imorgon. Kom så lägger vi oss och sover, det har varit en lång dag"

Jag nickade och kröp ner bredvid honom.

Nellie Styles

"Snälla Nellie! Hon är hos Niall! Jag ville inte att hon skulle gå dit!"

Hans kropp skakade

"Varför skulle du inte vilja det?! Han tar ju hand om Nora när du inte gör det!"

"Ah för hur mycket vet du om Nora?! Vet du hur hon mår eller vad hon tänker på mitt i natten när hon vaknar?! Va?! Jag är säker på att Niall vet allt som du inte vet!"

"Ta det inte så långt Styles! Du var den som lämnade mig och Nora från första början! Du har fått så många chanser och du har fuckat allt!

"Som att du alltid har varit perfekt med Nora.."

Hans röst blev låg och hans blick sökte sig ner i bänken

"Jag har aldrig lämnat henne"

"Jag har gjort allt jag kan för Nora.
Jag var så lycklig när jag såg Nora för första gången. Hennes blågröna glittrande ögon. När jag såg henne där på båren i skogen medvetslös vart jag förkrossad. Jag har gjort allt för henne och för oss. Det kan inte vara över nu, vi har så mycket att kämpa för"

En klump satte sig i halsen

"Inte längre Harry, jag vill att vi skiljer oss"

Han gömde ansiktet i handflatorna och jag kunde höra hans snyftningar.

Styles familjen höll på att gå i spillror.

Leonora Styles

Jag klev in genom dörren. Jag hann inte mer än att stänga den bakom mig innan mamma kom in

"Vart har du varit?"

Hennes röst var sträng och hennes ögon var rödsprängda

"Hos Niall"

Svarade jag kort och stegade förbi henne.

Jag gick in på Ambers rum. Hon satt på sängen med hörlurarna i öronen.

När jag kom in drog hon ut ena och kastade en sur blick på mig

"Vet du vad? Jag har inget annat val än att dela rum med dig, jag låtsas som att du inte är här så låtsas du att jag inte är här. Inte ett ljud till varann"

Jag stannade upp några sekunder

"Och en sak till, när vi är med dom andra låtsas vi som att allt är någorlunda okej, vill inte förstöra resan för mamma och pappa"

"Den är nog redan förstörd, så behövs inte låtsas"

"Va? Vad menar du nu?"

"Du finns inte, jag finns inte. Remeber?"

"Visst fine"

Suckade jag och sprang ner i vardagsrummet

"Vart är pappa?!"

Mamma ryckte till där hon satt i soffan

"Han åkte imorse"

Hon tittade inte ens på mig

"Vadå han åkte?"

"Han åker till London, du och jag ska hem till Sverige sen"

"Inte en chans att jag åker till Sverige. Jag tänker inte lämna Niall och dom andra killarna"

"Du åker hem med mig Leonora Magdalena June Johansson vare sig du vill eller inte!"

Mitt hjärta krossades av att höra henne säga Johansson, mamma och pappa skulle skiljas..

***

Jag låg på min madrass i Ambers rum, förkrossad. Det var mitt fel. Hade jag stannat hemma hade mamma och pappa inte bråkat.

Jag ville dra till Niall, men jag visste att jag var tvungen att vänja mig av vid att ha honom vid min sida. Nu när vi skulle tillbaka till Sverige...

***

Natten kändes längre än alla andra. Tårarna tog liksom aldrig slut. Tankarna snurrade runt i mitt huvud och mer tårar forsade vid tanken på att jag inte skulle få träffa pappa på ett långt tag.

Jag var tvungen att rädda det här innan det var mer försent än vad det redan var.

***

"Mamma..?"

Hon suckade

"Mmh?"

Jag sökte hennes blick men hon besvarade den inte

"Kan inte du och p.."

"Nej"

Avbröt hon kort och höjde volymen på tv:n, som ett täcken på att jag skulle gå

"Jag tänker bo med Niall istället"

Sa jag tillräckligt högt för att hon skulle höra innan jag lämnade rummet.

***

Månaderna gick. Mamma och pappa hade fortfarande inte löst något och inte pratat sedan dagen pappa lämnade.

Jag bodde hos Niall och mamma stannade ett tag hos Liam medan hennes grejer lastades till Sverige.

Jag pratade inte med henne, eller pappa. Det gjorde för ont i mig att vara med någon av dom. För vi var en familj och var inte alla hemma som vanligt, ville jag inte vara där.

Inatt skulle jag testa något nytt, jag skulle på en fest. För att dränka sorgen och mina mörkaste tankar. Bara komma bort från världen en stund.

•••

Sorry för dåligt kapitel, har varit på hästkliniken i Sundsvall och åkt bil större delen av dagen. Åkte runt halv elva imorse och kom hem för en timme sedan. Så är väldigt trött. Men ville uppdatera ändå.

Är även överlycklig, kommit in på det gymnasiet jag vill gå på så nu taggar jag inför hösten :)