Nightmare ~ 3

Kapitel 57

Leonora Styles

Musiken dunkade i öronen. Massa människor i vår ålder fyllde huset

"Vems fest är det här?"

Jag var tvungen att nästan skrika för att ens höra mig själv

"Phoenix"

Ropade Johanna tillbaka.

Vi fortsatte genom huset och Johanna greppade åt sig en mugg med alkohol i.

Hon drack ur innehållet i ett svep och slängde muggen över axeln.

Jag kollade osäkert på henne medan hennes blick sökte sig över rummet.

Hon slängde en blick på mig

"Slappna av, det blir kul"

Hon vinkade åt några tjejer i rummet och lämnade mig.

Great. Vad gör jag nu?

Jag kollade runt och lät min blick vandra över det mörka rummet.

Det luktade alkohol och instängt.

Jag behövde luft. Jag sökte mig ut ur huset och satte mig på trappan ute på bron.

Små svala vindar träffade min kropp och små rysningar for genom mig.

En kille med mörkblont hår satte sig ner bredvid mig

"Du är Leonora va?"

Hans blåa ögon mötte mina

"Mhm, det är väl jag det"

Svarade jag och bröt ögonkontakten

"Jag är Phoenix"

Hans röst var mjuk

"Det är ditt party hörde jag"

Jag sneglade på honom.

Han nickade och kollade ut över stranden nedanför huset

"Har fortfarande inte fattat grejen med fester"

Han skrattade smått

"Det är en popularitets grej, annars har man inget här och göra"

Jag suckade

"Kanske dags att packa min väska och åka tillbaka till London"

Jag strök undan en hårslinga från mitt ansikte

"Du är ju här nu"

Han log och tittade på mig

"Jag är bara här för att Johanna bad mig hålla koll på henne. Hade inte tänkt dricka"

Jag tog halsbandet mellan pekfingret och tummen och tittade ner i marken

"Gör inte mig något, gå in nu och ha kul. Tror dom ska spela snurra flaskan"

Jag log smått mot honom.

Det här var förutom William, den första killen i min ålder som varit snäll mot mig.

Han lämnade mig och gick in igen.

När jag kom in var musiken låg och alla satt samlade runt en flaska.

Jag satte mig på köksbänken och blickade ut över alla.

En brunhårig kille snurrade flaskan.

Alla väntade ivrigt på att flaskan skulle peka ut någon i rummet.

Den stannade på Phoenix.

Hans kompisar kollade på varandra, viskade lite. Viskade sedan till Phoenix som det syntes på att han fått i sig en del alkohol.

Phoenix ställde sig upp och kollade på mig. Allas blickar vändes mot mig

"Du är väldigt sexig Leonora, skulle vilja ta dig här och nu"

Jag kollade obekvämt på honom. Små fniss hördes bland folkmassan på golvet.

Han gick emot mig där jag satt på köksbänken och tog ett stadigt tag runt min midja.

Jag försökte ta mig ur hans grepp.

Han fick mig att lägga mina ben runt hans midja och han började smått kyssa sidan av halsen

"Låt mig gå Phoenix. Lägg av"

Bad jag och försökte knuffa undan honom.

Hans händer närmade sig min byxkant och alla runt om oss jublade. Hans pekfinger cirkulerade smått ovanför knappen på mina jeans

"Ey, Phoenix. Av med hennes tröja"

Nejnejnej. Pontus röst ekade i mitt huvud. Exakt dom orden sa han till William precis innan jag fick mina första piskrapp.

Jag kunde känna hur Phoenixs händer började dra min tröja uppåt.

Min andning blev tyngre och det kändes som att jag skulle kvävas av gråten som envist ville ta sig ut.

"Lägg av! Sluta snälla!"

Hans ansikte stannade upp vid mitt

"Det är en lek gumman, kom igen"

Andedräkten var stark av alkohol

"Phoenix lägg av! Det har gått för långt!"

Johannas röst bröt skratten.

Han slutade och släppte taget om mig.

Jag drog ner tröjan som var precis upptagen till bh-kanten.

Jag skyndade mig ut ur huset.

Utanför kräktes jag och satte mig ner för att lugna ner mig.

Tårarna lät jag nu falla.

Varför levde jag ens? När mitt liv ändå blir såhär?

Jag faller för Niall som är som en familjemedlem, som det aldrig kommer funka med.

Jag kämpar för att hålla mig ifrån all skit och ändå hamnar jag mitt i allt.

Mitt liv var ett helvete. Varför försökte jag ens? Varför inte bara acceptera att jag inte kommer ifrån det här, att jag lika gärna kan låta folk trampa på mig och vara som en leksak.

Jag trodde jag hade vunnit över Pontus, men han hade övertaget. Han var den som hade vunnit, han hade ärrat mig för livet. Allt ledde tillbaka till honom.

•••

Fick ihop detta kapitel på bara några timmar, kanske märks för det känns slarvigt haha😋

1 fråga bara, har ni något speciellt klockslag ni tycker det är bäst att jag uppdaterar på? Typ ett klockslag som passar er bäst? Eller är det bra som jag har nu?

Vill också tacka för 6k reads och för alla röster och kommentarer. Ni är guld värd, puss😽