Nightmare ~ 3

Kapitel 35

Leonora Styles

Flygresan hade varit lång. Men äntligen var vi framme i Sydney.

När jag väl hittat mitt rum släppte jag allt innanför dörren och slängde mig på sängen. Kroppen ville inte göra annat än att sova.

På bara några sekunder hade jag somnat

"Nora? Jag tänker inte låtsas mer. Jag vill ha dig, nu"

Niall tryckte upp mig mot väggen och lutade sin panna mot min

"Niall..dom andra kan inte veta"

Han låste sina ögon med mina

"Jag bryr mig inte om vad andra säger Nora. När du sa att jag snart hittar den rätta, då insåg jag att du är den. Du är den rätta för mig Nora"

"Niall.."

"Säg inget"

Hans läppar mötte mina.
Jag låste mina ben runt hans midja och lekte med mina små fingrar i hans hår.
Han kysste min nacke och stannade vid mitt öra

"Dags att smaka på piskan"

Pontus röst viskade i mitt öra. Jag knuffade undan honom och mötte Pontus ögon, blicken fylld med den där viljan av hämnd.

Han lekte med piskan i sina händer och tittade på mig med ett flin

"William ta av hennes tröja"

Helt plötsligt var William vid min sida

"Mer än gärna"

Svarade han och började dra i min tröja.
I mitt huvud försökte jag göra motstånd men min kropp stod still och lät honom ta av mig tröjan.

William ställde sig framför mig medan Pontus ställde sig bakom mig och började piska mig.
Smärtan brände som tusen eldar.

William la sina händer runt min hals och tryckte åt. Jag kämpade efter luft, som en fisk på torra land.

Jag vaknade med ett ryck och i samma sekund öppnade jag munnen och hämtade ny luft.
Ärren på min rygg brände. Precis som om jag nyss blivit piskad. Men 'fantomsmärta' kunde tydligen förekomma efter det jag gått igenom.

Jag skyndade mig ut ur hotellrummet. Jag ville inte vara ensam.

Vid hotellfrukosten var det ovanligt lite folk för att vara 8 på morgonen. Ashton satt ensam vid ett av borden och kollade på sin mobil

"Hey Ash"

Jag slog mig ner mittemot honom

"Hey, hur mår du?"

Han la ifrån sig mobilen och tittade på mig

"Det är helt okej, drömde en mardröm bara"

Jag tog en klunk av juicen

"Om vadå?"

Han la huvudet lite på sne

"Pontus, William"

"Pontus är ur vägen och det med William löser sig säkert. Ge det lite tid, du behöver inte vara orolig"

"Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på att hamna i Pontus grepp igen. Jag har ångest av att gå ut ensam, att vara ensam överhuvudtaget"

Ashton tog min hand över bordet

"När du var liten, var du inte rädd för något. Du drömde mardrömmar, men du skojade om dom och skrattade åt det. Du var inte rädd för dom då, och borde inte vara det nu heller. Det är bara drömmar, låt dom inte skrämma dig"

Jag log

"Tack Ashton, tror det är dags att starta denna förmiddag"

***

"Okey, 1 2 och 1 2 3 4"

När jag var mindre satt jag i Ashtons knä. Han höll i mina armar och jag i trumpinnarna. Sedan styrde han mina armar och trummade medan han sjöng Don't Stop. Jag sjöng med det som jag kunde och fick äran att sjunga hans del.

Ashton var den personen i mitt liv som berättade alla historier för mig. Alla sagor han kom på och berättade när jag var ledsen.
Dom gånger han tog med mig för att köpa och döpa nya gosedjur. Han bäddade ner mig i sängen med alla mina gosedjur runt om mig och jag tvingade honom att kyssa alla djuren godnatt innan han fick lämna rummet.

"Du? Kan du inte berätta en saga för mig? Som på den gamla goda tiden?"

Han nickade

"Hm, okej. Sätt dig här"

Jag satte mig ner bredvid honom i soffan och han la filten över mig

"Då ska vi se. Det finns en tjej, hon är 16 somrar. Hon är den där tjejen som inte riktigt vet hur vacker och bra person hon egentligen är. När hon var liten satt hon ofta vid trummorna och blev alltid lika besviken när hon inte klarade av det hon ville. Hon hade massor av gosedjur som alla fick lika mycket kärlek. Samma som hon ger alla runt omkring sig lika mycket kärlek och uppmärksamhet.
Hon har gått igenom en hel del den här tjejen. Men hon har ändå alltid det där leendet på läpparna som alla älskar.

Hon vill så mycket men tror så lite på sig själv. Men alla tror på henne och vet att hon kommer komma långt i livet. Jag har sett henne växa upp, och nu, är hon den finaste lilla tjejen i världen och jag tycker om henne väldigt mycket"

Jag log

"Du vet. Dom där historierna med dom talande djuren i den magiska skogen var bland det bästa jag visste, men den här är nog min favorit"

Ashtons ord gjorde mig verkligen glad. Även fast jag inte varit lika mycket med killarna i 5sos så var dom ändå bland dom bästa jag har i mitt liv och jag har många fina minnen med dom.

Förmiddagen med Ashton hade bara börjat och jag såg fram emot resten av den.

•••

Är det bara jag som är fett ledsen över att inte vara på One Direction konserten? Jag har varit helt nere hela dagen haha. Spenderar kvällen med att skriva, och lyssna på 1D och önskar att jag var på Ullevi :(