Nightmare ~ 3

Kapitel 54

Leonora Styles

"Va?"

Wow Nora, var det det bästa du kunde säga?

"Never mind"

Han stegade förbi mig och gick tillbaka till dom andra, lämnade mig i chock.

Hade det här varit en kärleksfilm skulle jag vända om och säga William, varav han skulle vända sig om och vi skulle stå och stirra in i varandras ögon. Tillslut skulle jag säga jag tänker på dig också och vill ha dig tillbaka. Sen skulle vi mötas halvvägs, kyssa varandra medan en romantisk låt sattes igång och det tonade ut till eftertexter.

Men det här var ingen film, så jag lät honom bara gå.

***

"jag älskar dig Nora, okej?"

"Jag har gjort det sen första gången jag träffade dig"

"Nora? hör du mig?"

"Nora?"

"Du är så vacker"

Jag ryckte till och kollade mig om

"William?"

Mamma kollade frågande på mig

"Va?"

"Ehm, mardröm"

Ljög jag, det där var ingen mardröm.

William hade sagt allt det där till mig när jag var instängd. Då han fick min gnista att tändas i några få sekunder, som då betydde hela min värld.

Lägg av Nora. Du har Niall, det är allt du drömt om. Låt det inte gå till spillo.

***

Första dagen i skolan. Jag är 17, ska gå andra terminen första året på gymnasiet.

Jag var rädd. Jag hade inte upplevt skolan på länge.

Mamma såg till att jag fick börja på samhällslinjen. Just för att det var det närmaste 'vanlig' skola man kunde komma.

Jag klev in genom dörrarna. Jag drog mer uppmärksamhet än vad jag hade trott

"
"Det är hon"

Viskades det

"Leonora Styles, hon blev ju kidnappad"

Jag låtsades som att jag inte hörde.

Blickarna kändes inte elaka och kalla. Det var konstigt, för det var dom enda blickarna jag fått av eleverna på den gamla skolan i London.

Klockan ringde in och alla började gå mot sina klassrum.

En blond tjej kom upp bakom mig

"Hej, Johanna heter jag"

Hon gav mig ett varmt leende

"Hej, Leonora"

Jag besvarade hennes leende

"Vi går i samma klass, jag visar dig vägen"

"Oj, tack"

Svarade jag chockat och hängde på.

Dock kunde jag inte lita på henne. Inte än i alla fall, det här kunde vara ett spel.

***

"Vi har en ny elev i klassen. Vill du komma upp och presentera dig?"

Läraren gav mig ett leende.

Jag nickade osäkert och tog några försiktiga steg framåt mot henne.

Det var knäpptyst i rummet och det fanns en spänning i luften, det var som att alla höll andan

"Well, jag heter, Leonora. Jag och min mamma bor i Sverige i ett halvår sedan flyttar vi tillbaka till London till min pappa"

Jag höll min blick rakt fram i väggen. Jag kunde inte titta på någon

"Ja Leonora, du kan sätta dig igen"

Jag gick mellan borden tillbaka till min plats

"Jag kände Kingstons"

Viskade en kille till sin bordskamrat och tittade på mig med ett flin

"Pontus satte den lilla slynan på plats"

Jag bet ihop och satte mig bredvid Johanna igen.

***

"Vad vill du mig?"

Killen vände sig om

"Åh, tuff är du"

Jag knöt ihop mina händer

"Du känner inte mig, du kände inte Kingstons. Du vet inte ett piss om mig mer än vad det stått i tidningarna. Jag kämpade för mitt liv därute medan du satt där hemma, njöt av ensamheten och åt skräpmat. Jag var ensam och ständigt hungrig i en vecka, ovetandes om jag ens skulle överleva. Du behöver inte tycka om mig, men lämna mig då för fan ifred"

Han vart knäpptyst och flinet försvann från hans läppar

"Ehm Leonora, vi ska nog gå"

Johanna greppade min arm och drog bort mig från killen.

Jag sa inte ett ljud.

Skulle jag någonsin komma ifrån det här? Jag menar jag var vilken 17-åring som helst, med en annorlunda bakgrund. Jag hade inte valt det här, jag har bara behövt leva med det. Jag har inte gjort något fel, när skulle folk inse det?

•••

Tråkigt kapitel, inte så händelserikt men ja.

Tack till alla er som läser, röstar och kommenterar. Jag uppskattar det☺️

Om ni vill att jag ska läsa någon av era böcker så säg till, skulle vara roligt å läsa andras berättelser😄