Nightmare ~ 3

Kapitel 8

Leonora Styles

Jag gick och satte mig längst bak i klassrummet. Endast Mrs Clarkson var i rummet redan. Hon stod längst fram vid tavlan och skrev upp dagens uppgifter

"Jadu, Leonora. Är det säkert att du trivs?"
Hon la ifrån sig pennan och gick bak till mig

"Ja hur så?"
Hon la huvudet lite på sne

"Det verkar inte riktigt så. Du sitter ensam varje lektion och du är ensam på rasterna"
Jag undvek ögonkontakt

"Antar att jag gillar att vara för mig själv"
Hon satte sig ner

"Vet du en sak Nora? Jag tror ingen tonåring gillar att vara ensam. Om du inte trivs går det att ordna"

"Vadå? ska du tvinga personer att vara med mig eller?"
Hon skakade på huvudet

"Nej jag menade inte så. Jag förstår att det är jobbigt när folk inte pratar med dig, men dom är avundsjuk och vill förstöra för det. Om du visar vem du egentligen är utanför den media biten så hittar du äkta vänner"

Jag kände att ilskan började bubbla

"Jag visar vem jag är! Jag är exakt samma person hela tiden. Jag gör inte till mig! Varför tror du jag leker att jag är någon annan?! Jag är Leonora Styles alla dagar i veckan!"
Mrs Clarkson tittade förskräckt på mig

"Nej oj, jag menade inte så..jag.."

"Vad menar du då? Va?"
Avbröt jag och satte armarna i kors

"Vet du vad? Du får ledigt resten av dagen. Ja, så du kan lugna ner dig"
Jag sköt ut stolen och tog mina grejer.

Klassen kom in i rummet i samma stund som jag skulle ut. Jag fortsatte rakt fram mot klungan och råkade stöta i en killes axel

"Se dig för hora"
Väste han.

Jag räckte finger och fortsatte ut.
Fyfan jävla idioter. Hela bunten var idioter. Jag ville komma bort, bort från London och all skit.

***

"Nora!"
Jag stannade upp

"Stick William. Jag vill inte ha med dig att göra"
Jag fortsatte gå

"Nej Nora, du kan vara i fara!"
Jag vände mig om

"Vad snackar du för bullshit?"

"Det är inte bullshit. Pontus har planerat något mot dig i veckor. Han har inte gjort något mot dig på länge. Eller hur?"

När han påpekade det så var det sant. Pontus hade inte gjort något

"Och?"

"Men ja? Fattar du inte? Du måste vara på din vakt. Var alltid med någon. Det kan sluta illa"
Han var bra skådespelare, inte konstigt. Hans pappa hade nog lärt honom allt han kan

"Äsch, ge upp William. Jag lyssnar inte på bullshit"

"Säg inte att jag inte varnade dig"

Jag fnös och fortsatte gå på den varma asfalten. Att William låssades bry sig var skrattretande. Vad hade han förväntat sig? Att jag skulle krypa upp i hans armar och be honom beskydda mig? Inte en chans.

***

"Nora mah guurl"

Louis höll fram näven för en brofist. Jag slog min näven mot hans

"Du"
Han lutade sig närmare

"Passa dig för att gå in på toan, jag kan ha gjort något där"
Viskade han

"Euw Louis, jag vill inte veta"

Utbrast jag och rynkade ihop ansiktet i en äcklad min.
Han suckade

"Fan Nora, inte så"
Jag skrattade

"Ingen klår mig"
Jag slängde med håret och gick förbi honom bara för att retas.

Niall hade under tiden jag pratat med Louis sänt små blickar till mig. Det här funkade inte. Jag kände att jag behövde komma bort från Niall också. Det här var inte bra för någon av oss.

Han ställde sig upp och började gå mot trappan

"Ey, Nora jag ska visa en grej"
Ropade han när han kommit halvvägs upp.

Jag nickade och följde efter. Vi gick in i gästrummet och han stängde dörren bakom sig

"Det här börjar bli jobbigt. Ju mer jag försöker hålla mig ifrån dig ju mer vill jag ha dig. Det här är bara sjukt Nora. Vad ska vi göra?"
Jag lutade mig mot väggen

"Jag vet inte Niall.."
Han gick ett varv runt sig själv och drog sig lite smått i håret. Jag betraktade honom

"Det är så fel att jag just nu skulle vilja kyssa dig.."
Han stannade upp och tittade på mig.

En blindhet la sig som ett tunt lager över hans gnistrande blå ögon. Han tog några små steg emot mig och satte en hand på varsin sida om mitt huvud. Våra läppar möttes i en enkel kyss.

Hur kunde något som var så fel kännas så rätt? Han var 23 år äldre än mig. Han var som en bror till min pappa. Vad höll jag på med?
Nu behövde jag verkligen komma bort härifrån.

***
"Mamma? Pappa?"
Jag gick in i köket

"Ja hjärtat?"
Hur skulle jag förklara att jag ville åka bort? Utan att berätta allt som hänt?

"Ehm, jo. Skulle inte jag kunna få bo hos morbror i LA ett tag?"
Dom båda stannade upp med vad dom gjorde

"Varför då?"

"Jag vet inte. Jag känner att jag behöver se något annat än London. Jag har inte varit i LA på flera år. Jag minns inget där ifrån. Snälla det skulle vara världens upplevelse och jag vill verkligen träffa Amber. Spendera lite tid med henne"

Dom tittade på varandra
"Jag vet inte det Nora. Hur ska du klara dig i skolan?"

Jag suckade
"Ta privatlektioner vad som helst, snälla jag vill bara uppleva något nytt"

"Ja okej, jag ska prata med Therese och Jake"

"Jajaja! Tacktacktack!"

Det skulle bli skönt att få komma bort.

Men det skulle vara tungt att lämna mamma, pappa, killarna och..Niall...
Även fast det var det bästa jag kunde göra just nu. Bara lämna allt bakom mig, i alla fall för stunden.