Nightmare ~ 3

Kapitel 9

Leonora Styles

En vecka senare var jag redo för att åka till LA. Allt var packat och klart. En dag till sen var jag borta härifrån. Kunna slappna av och leva livet någon annanstans.

Niall och jag hade inte pratat sen kyssen. Men våra blickar hade möts flera gånger. Det var hemskt. Ett band som varit så starkt mellan oss hade nu klippts av. Jag hatade det.

***
Det var tidigt på morgonen. Killarna var hemma hos oss och jag behövde komma ifrån.

Jag skulle ta bussen till flygplatsen. Att åka limousin eller våran privattaxi skulle dra för mycket uppmärksamhet. Om mamma och pappa hann skulle dom möta upp mig på flygplatsen. Men med killarna hemma skulle det inte bli mycket tid över.

***
Det blåste lite kyligt. Jag drog skinnjackan tightare om min kropp och huttrade till. Bussen skulle komma om fyra minuter.

Två skruttiga bilar kom åkandes på vägen. Dom saktade in vid busshållplatsen där jag stod. Bildörrarna slängdes upp och Pontus och hans gäng hoppade ur bilarna

"Omringa henne!"

Allt gick så fort. Pontus la sina armar om mig och knep åt.

Jag sparkade och skrek för att komma loss och hoppades på att någon skulle höra mig

"Knyt då förfan William!"
Ropade Pontus och knep åt hårdare.

Ett rep knöts runt mina handleder och ett annat runt mina fötter.

En tredje person försökte få på mig en ögonbindel. Jag rörde huvudet i vild panik. Pontus drämde ner mig i asfalten och satte sig ovanpå mig. En liten pöl av blod från min panna färgade en fläck av asfalten röd.

Han tog tag i mitt huvud och den tredje killen knöt för mina ögon med en svart tygbit och en för min mun.

Jag blev upplyft och inslängd i baksätet på en av bilarna. Detta var bara en lek.

Antagligen skulle dom skrämma mig tillräckligt mycket för att kunna skämma ut mig inför alla. Men vad visste jag? Det kunde hända vad som helst.

***
Niall Horan

Min tomma blick fastnade på den vita väggen. Nora skulle snart åka till LA. Allt med Nora var sjukt. Att jag kunde få känslor för någon som skulle kunna vara min dotter var bara sjukt.

Jag hade sett henne växa upp. Sprungit runt och lekt med henne sen hon bar barnsben. Sett hennes utveckling till den hon var idag.

Jag behövde säga hejdå, en sista gång innan jag skulle stänga inne känslorna för henne

"Jag tänkte åka hem. Jag har lite ont i huvudet"
Alla tittade på mig

"Ja annars kan du ju få en tablett här?"
Jag skakade på huvudet

"har sovit dåligt, tänkte åka hem och sova"
Dom nickade förstående

"Hejdå då Niall"

Jag vinkade hejdå och gick ut till min bil. Dags att åka till flygplatsen innan hon åkte.

***
"Planet mot LA går om 20 minuter. Jag råder alla resenärer som ska med att gå till gate 7 nu"
Ropades det ut i högtalaren.

Jag begav mig mot gate 7. Luvan var ordentligt uppdragen på huvudet. Jag rättade till solglasögonen och tittade mig omkring. Allt skulle förstöras om någon såg mig.

Gaten var fylld med människor som skulle kliva på planet, men Nora syntes inte till. Jag satte mig ner på en av stolarna och tittade mig runt. Hon kanske svarade om jag ringde.
Några signaler gick fram utan att hon svarade. Antagligen hade hon redan klivit på planet.

***
Leonora Styles

"Släng in henne här. Knyt upp ögonbindeln och lås dörren"

Pontus bestämda röst ekade.

Ögonbindeln lossades och jag hann knappt öppna ögonen förens min bundna hjälplösa kropp träffade en vägg. Dörren smälldes igen och nyckeln vreds om i låset. Smärtan spreds i kroppen.
Bandaget runt mitt huvud satt åt hårt och en liten bloddroppe hade Smitit och rann ner för ansiktet.

Jag satt i något som liknade en tom garderob. Endast en ensam skinnjacka hängde längst in. Jag försökte sätt mig upp.

Efter många försök satt jag äntligen upp. Jag lutade mig mot väggen och andades ut. Repen runt mina handleder brände in i huden.

Jag spottade ut tygbiten ur min mun och lutade huvudet mot väggen. William hade varnat mig men han var med och kidnappade mig. Han var riktigt tvåsidig. Jag visste aldrig vart jag hade honom.

***
"Men vi kan inte göra så här"
Jag öppnade ögonen. Jag som hoppats på att allt var en dröm blev genast besviken

"Håll käften. Hon ska få lida"
Det viskades utanför dörren

"Det här är bara sjukt Pontus"
William, han kanske inte var med på detta.

Ljudet från en örfil hördes

"Stick nu"
Väste han och Williams steg försvann. Nyckeln vreds om i låset och dörren öppnades. Pontus hånfulla flin mötte mig

"Jadu din lilla slampa. Nu ska vi se vad vi ska hitta på med dig"

Han satte sig ner på huk. Jag tittade äcklat bort. Han greppade tag i mitt ansikte och vred det mot sig

"Din lilla hjälplösa äckliga slampa. Vi ska ha väldigt roligt du och jag"
Jag suckade

"Du äcklar mig, vad vill du ens?"
Han spände blicken i mig

"Du ska få lida för vad din mamma gjorde mot min pappa"
Jag höjde ögonbrynet

"Vad har du nu hittat på?"
Han skakade på huvudet

"Din mamma och pappa fick min pappa att begå självmord"
Det kunde inte vara sant

"Intressant, kan du inte bjuda på lite saft och bullar så kan du ju berätta mer av din fina lilla saga"
Han gav mig en örfil med baksidan av handen. Det brände i kinden

"Käften"
Han knöt tillbaka tygbiten för min mun och stängde igen dörren.

Hans ilskna steg blev svagare och tillslut var det knäpptyst.

Vad hade mina föräldrar gjort mot hans pappa? Vem var hans pappa? Och vad hade jag med mammas förflutna att göra? Frågetecknen blev fler. Jag ville bara härifrån. Komma hem där jag kände mig trygg. Jag ångrade att jag inte lyssnat på William...