Nightmare ~ 3

Kapitel 33

Leonora Styles

"Det har blivit lite ändringar i 'schemat' för att hinna med var och en av er och få umgås med er alla samtidigt har jag tänkt att jag umgås med två på samma dag. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Så Louis och Liam hänger jag med varsin halva av dagen, sedan Ashton och Michael, sista dagen får Luke och Calum dela på"

Jag kollade runt vid bordet vi alla satt vid

"Ehm vart är William och Evan?"

Mamma tog ett litet andetag

"Dom åkte tidigt imorse, jag är ledsen.."

"Ursäkta mig...jag ska bara..."

Jag gick ifrån bordet och gick raka vägen till schemat jag hängt upp och rev bort William och Evans namn. Tårarna rann ner för mina kinder.

Varför gick allt neråt? När skulle min bergochdalbana ta slut? Den skulle väl inte stanna förens mitt liv stannade. Det var en evighetsbana.

Dags att rycka upp dig Nora. Louis och Liam väntar på att få spendera sin halvdag med dig..

Jag torkade tårarna och drog fingrarna genom håret. Den här resan skulle bli tuff. Jag ville tillbaka till mitt eget rum, min säng. Mitt hem...

***

"Jaha Lou, vad vill du hitta på idag då?"

Han kliade sig i pannan

"Hmm, kan vi inte bara snacka? Om livet, våra egna tankar?"

Jag trodde inte att Louis var den typ av person som ville snacka om sånt. Han är en kille som verkar vara helt problemfri. Han är alltid glad, busar med folk och får i alla fall mig att skratta

"Visst absolut, var det något speciellt du tänkte på?"

Han bröt ögonkontakten, som om det han ville säga var något känsligt

"Jo, jag måste få säga det här. Jag vet att jag inte har funnits för dig på samma sätt som jag borde. Jag har inte umgåtts med dig på samma sätt som Niall. Jag har aldrig riktigt haft en seriös konversation med dig och jag visade aldrig riktigt mitt stöd efter allt med Pontus. Jag har liksom aldrig visat att du kan prata med mig..."

"Lou.. Jag har vetat att du funnits för mig. Jag har velat prata med dig. Men grejen är att med dig vill jag bara ha en kul stund. När jag är med dig glömmer jag bort alla problem. Du gör sånna saker som jag inte vill förstöra med mina problem, du vet. Men jag kommer absolut prata mer med dig om sånna här saker om du vill"

Han nickade

"Jag skulle uppskatta det. Jag vill bara få dig att må bra.."

Han tittade ner på min handled där ärren skymtades under tröjärmen som börjat glida ner

"Ehm, gamla ärr från Pontus. Ingen fara"

Han nickade och slet blicken ifrån handleden

"Förlåt..menade inte att stirra"

"Det är lugnt Lou. Jag fattar att du är orolig och du får mig att må bra, varje dag"

"Säg till om det blir för jobbigt. Men hur stod du ut? Vad hände?"

Klart det var en jobbig grej att prata om, men Lou kunde jag prata med och han vill bara hjälpa

"William hjälpte mig en hel del. Utan honom hade jag aldrig tagit mig därifrån. Pontus gjorde massa hemska saker. Piskrappen, slagen, glasbiten i magen. Hela min rygg är förstörd, fylld med ärr. Jag är bara glad att det är över"

Louis torkade en tår som sökt sig ut från hans öga

"Det gör ont att veta att du gått igenom det där. Jag är tacksam över att du lever, du är en som alla här älskar"

Jag log

"Det betyder mycket. Vad sägs som att planera nya bus?"

Han sken upp

"Bring it on"

***

"Jag vet den perfekta första grejen vi ska göra denna eftermiddag"

Jag tittade på Liam och log

"Dans"

"Yes, jag ska lära dig massor"

Jag var usel på dans. Egentligen fattade jag inte vad jag höll på med. Men Liam älskade det, och jag ville göra hans eftermiddag minnesvärd för honom.

***

"Och 5,6,7,8"

Han räknade in. Jag blandade ihop stegen och tillslut stod jag still och bara stirrade

"Asså I'm sorry. Jag suger"

Liam släppte ut ett litet skratt

"Äh kom igen. Man måste öva för att bli bra på något"

Han knuffade till lite lätt på min axel

"Du kan inbilla dig att jag lär mig på en eftermiddag"

Jag slog ner kepsen över hans ögon

"Nu blir det hårdkörning Leonora Styles"

***

"Gaaah! Vad har jag gett mig in på?! Jag pallar inte"

Hela kroppen värkte. Styrketräningen körde han extra jobbigt bara för att straffa mig

"Jag hade roligt i alla fall"

Jag log ironiskt.

Liam var en vänlig själ. Han hade inget ont i kroppen. Han dansade ofta med mig när jag var liten. Jag stod på hans fötter medan han svepte mig runt i rummet. Han klädde mig i vita t-shirts med pösiga byxor, en rutig skjorta knuten runt midjan och en mössa på huvudet.
Jag stod framför spegeln och gjorde coola poser och körde några danssteg helt i otakt. Men han berömde mig ändå. Även fast jag var kass på dans.

Jag har så bra minnen med var och en av dom runt omkring mig

"Jag älskar dig Liam"

"Och jag älskar dig Nora. Du är en stark tjej du"

Han drog in mig i en kram. Jag hade det så bra, även fast jag ibland tänkte annat.

•••

Ganska tråkigt kapitel. Men ja.

Mitt sommarjobb suger och jag skulle hellre lägga ner tid på att komma igång här igen. Men jag behöver pengarna jag får för mitt sommarjobb. Jag har typ en vecka kvar och jag är redan less på jobbet och dom jag jobbar med. Usch✋🏼
Aja, ska börja på nästa kapitel nu :)