Nightmare ~ 3

Kapitel 6

Leonora Styles

"Hej hjärtat, hur mår du?"

Mamma kramade om mig och gav mig en kyss på pannan

"Jag mår bara bra"

Det var jobbigt att ljuga inför mina föräldrar.
Men jag hade alltid förväntats vara den glada och positiva tjejen. Jag ville inte svika dom

"Vad bra. Var det kul hos Elina?"

Jag nickade.

Skulden växte mer och mer. Dom hade ingen aning om att dom hade kunnat förlora sin dotter inatt..

"Där är du min fjäril"

Pappa sträckte ut armarna och log stort när jag kom in i vardagsrummet.

Han hade kallat mig för sin fjäril så länge jag kunde minnas. Vilket jag tyckte var ganska gulligt att han hållit kvar det så länge.

***

Jag var 16 somrar. Mitt liv hade väl som alla andras till en början varit bra. Men nästan alla faller i tonåren. Saker och ting blev allt mer viktigt.

När man var liten brydde man sig inte om vilka man var med eller hur personen såg ut, vart den kom ifrån och sådana saker man brydde sig om nu. Hade man inte status var man inte med, så enkelt var det.

Jag hade väl lite för mycket status enligt andra så dom flesta såg mig som ett hot.

Nu var jag i åldern där det var som lättast att falla. En bit i taget föll från mig. Det började spåra för länge sen. Men jag visste inte vem som skulle hjälpa mig..

***
"Men Nora vad har du gjort på näsan?"

Mamma tittade oroligt på mig

"Ehm jag och Elina gick runt och skrämde varandra och jag sprang in i dörren när Elina öppnade den"

Mamma nickade förstående.

Mitt liv var en lögn, jag ljög om hur jag mådde, jag ljög för mina föräldrar, lärare och jag ljög om att jag var stark och tuff.

Jag var egentligen skiträdd när jag stod öga mot öga med Pontus. Jag blev svag i knäna men jag kämpade för att inte visa det.

"Vad tänker du på?"

Pappa tog min hand över bordet

"Inget speciellt. Eh tack för maten"

Jag reste mig från bordet och ställde undan tallriken. Jag gick ut i hallen där jag stannade och släppte några tårar

"Det är något med henne Harry..hon är inte glad. Hennes ögon har inte den där gnistan hon hade"

"Jag vet inte hjärtat. Man vet själv hur det var i hennes ålder. Det går över"

Hur kunde jag vara så misslyckad? Jag sårade mina egna föräldrar..dom som gjort allt för mig.

***

Jag satte upp mitt långa bruna hår i en hästsvans och bytte om till myskläder.

Mitt ansikte speglades i fönsterrutan. Några regndroppar föll längs det kalla glaset som mina tårar. Jag drog för gardinerna och gick ner för att hämta ett glas vatten

"Niall!"

Mitt leende kändes för en gångs skull äkta.

Niall hade alltid funnits där för mig, sen barnsben. Han hade alltid hittat på roliga saker med mig. Han var någon jag alltid tyckt om lite extra än dom andra

"Snuttan!"

Han öppnade sina armar för att ge mig en kram

"Jag har saknat dig"

Hans kramar var något jag alltid tyckt om. Han var väldigt omtänksam och rolig att vara runt

"Hur mår min lilla älskling?"

Frågade han och petade på min nästipp med pekfingret

"Brabra, själv då?"

Han nickade

"Det är bättre än någonsin! Jo! Hörru? Vill du med och spela golf imorgon?"

Jag nickade uppspelt

"Ja absolut, vad kul"

Han log och jag gick för att ta ett glas vatten

"Jaha, godnatt då. Ses imorgon Niall"

"Godnatt hjärtat"

Sa mamma

"Godnatt min fjäril"

Sa pappa och Niall sa

"Godnatt snuttan, vi har en lång och bra dag framför oss"

***
Jag satt i sängen. Endast ljuset från den lilla vägglampan ovanför min säng lös i rummet.

Min orörda handled glänste i ljuset. Det skulle snart inte vara så orört.

Rakbladet i min hand skrek efter uppmärksamhet.

Jag drog några snabba drag med rakbladet och blod sipprade oskyldigt ut från såren. En liten brännande känsla spreds i kroppen.

Demonerna behövde rastas.

När det slutat blöda tog jag ett blött papper och la på ärren för att minska den brännande känslan.

Jag öppnade byrålådan och tog ut mitt halsband jag fått av Therese när jag var liten.

Jag öppnade guldhjärtat och betraktade bilden på mig och Amber. Vi var inte ens ett år på bilden.

Vi låg tätt ihop och sov med händerna mot varandra.

Jag saknade henne.

Jag la guldhjärtat mot mitt hjärta och la mig ner på sängen med en ledsam suck.

Jag undrade verkligen hur hon hade det..