Nightmare ~ 3

Kapitel 51

Leonora Styles

Jag höll försiktigt Nialls hand.

Det kändes konstigt att vara den som sitter bredvid sjukhussängen och inte vara den som ligger i den.

Niall skulle bli bra. Ett brutet revben var den värsta skadan. Annars några små sår och blåmärken.

Hans andetag var djupa.

Han såg fridfull ut trots vad som nyss hänt.

Mamma kom in i rummet. Hon la sin hand på min axel och kysste mitt bakhuvud

"Hur mår du hjärtat?"

Frågade hon med låg röst

"Jag kommer må bra snart. Hoppas bara det är över nu"

Jag höll fortfarande min blick på Nialls ansikte.

Mamma satte sig ner på stolen bredvid mig

"Det var en chock för mig, både med Pontus och Maya. Jag visste inte att Travis hade barn. Han var en sån människa som inte brydde sig om någon annan än sig själv. Polisen håller koll på Kingstons noggrannare än någonsin. Varken Maya eller Pontus kommer någonsin vara ett problem för oss längre"

Gråten i halsen tryckte på

"Hur klarade du dig där ute i skogen alldeles ensam, utan någon som helst aning om du någonsin skulle få ta dig därifrån? Bara vänta på att bli dödad?"

Mamma tog min fria hand i sin

"Jag tänkte på dig och din pappa, hela tiden. Det fick mig att hålla hoppet uppe. Hade det inte varit för er så hade jag aldrig försökt ta mig därifrån"

"Det måste varit tufft. Jag hade William till hjälp, men ingen hjälpte dig när du satt där med Travis..."

Jag gjorde en liten paus

"Ibland önskar jag att jag var mer som du. Du vet, stark, självständig. Du har alltid varit en förebild för mig, det är jobbigt att veta att jag aldrig når upp till det du gör.."

En tår rann ner för min kind

"Heyhey, gumman, gråt inte"

Hon fångade min tår med tummen

"Du är minst lika stark som mig, du har gått igenom så mycket och du biter ändå ihop och har det där leendet på läpparna. Men vet du? Det är inte fel att visa sig svag ibland. Det är mänskligt att visa svaghet också. Du kommer klara dig fint hjärtat mitt. Oavsett vad du gör i livet och vilka val du gör. Jag vet att du kommer bli något stort och att du kommer göra skillnad för världen, jag kommer alltid finnas för dig och stötta dig i det du väljer att göra i ditt liv"

Jag lutade mig mot henne och hon la sina armar runt mig

"Jag älskar dig mamma"

"Och jag älskar dig"

***

"Hey baby girl"

Niall tittade på mig med sömniga ögon och ett litet leende spreds på hans läppar

"Hey Nialler, hur mår du?"

"Ont"

Sa han och skrynklade ihop ansiktet av smärta

"Det blir bra, du har ett brutet revben"

Han nickade

"Tack, Nora"

Jag skakade på huvudet

"För vad?"

"För att du lever"

"Åh tyst, dummer"

Vi skrattade, han hostade till och andades in

"Förlåt, du måste ta det lugnt"

"Det är inte ditt fel, det vet du"

"Jag ska berätta allt så fort du kommer hem härifrån"

Han log

"Jag hoppas du spöade skiten ur Maya"

Niall var otrolig, han skrattade och skojade som om inget hänt. Jag beundrade honom, mycket

"Jag önskar jag kunde säga ja, det är mycket coolare än det sättet jag vann över henne på"

"Tell me"

"Jag bara rabblade på om Travis och Pontus och allt, blev sådär cheesy och blandade in massa känslor.."

Jag suckade medan Niall gav ifrån sig ett försiktigt skratt, men tillräckligt högt för att göra narr av mig

"Hey, det var bättre än att starta bitch fight. Ville inte förstöra utseende, tar tid att se såhär snygg ut, hallå"

Skämtade jag och gjorde ett pretty face.

Niall tog min hand

"Du är den coolaste tjej jag känner, förutom din mamma då haha. Men, du räddade mig. Det betyder allt, du betyder allt, du gjorde rätt Nora"

"Jag är bara glad att du lever, du får dras med mig ett tag till"

"För evigt hoppas jag"

Jag älskade den här killen, ingen snack om saken.

•••

Kom ihåg att ställa frågor till min Q/A! Skulle vara så roligt att ha många frågor att svara på, fråga allt möjligt.

Tror ni kommer gilla nästa kapitel hehe ;)

Ni är bäst, puss😚