Nightmare ~ 3

Kapitel 19

Leonora Styles

Jag öppnade ögonen när dörren öppnades. Mitt hjärta slog ett extra slag när Williams huvud stack fram

"Hej Nora, hur mår du?"

Han log stort och satte sig på stolen bredvid mig

"Det funkar väl, själv då?"

"Toppen, nu när jag äntligen får träffa dig"

Jag skrattade till

"Jag har saknat dig"

Han tog min hand

"Jag har saknat dig också"

Hans blågrå ögon gnistrade

"Du får komma hem snart"

Jag nickade och en skön rysning for genom kroppen när han strök sin tumme på baksidan av min hand

"Jo, du. Jag är ledsen för allt dåligt jag gjort mot dig. Där på bron, den kvällen. Jag brydde mig, jag var livrädd. Jag märkte att Pontus stod i busken och fotade. Jag borde ha stått upp för dig för länge sen, men jag var rädd. Det gick för långt och jag är ledsen för det. Från och med nu, kommer jag alltid stå upp för dig om du fortfarande vill ha med mig att göra"

"William...sluta. Du räddade livet på mig och jag är dig evigt tacksam. Du gjorde det rätta att skydda dig själv också. Jag vill självklart fortfarande ha dig i mitt liv, för utan dig skulle jag inte vara här idag"

Jag flyttade mig åt vänster i sängen och William förstod att jag ville att han skulle lägga sig bredvid mig. Försiktigt la han sig ner bredvid mig och våra pannor möttes.

Jag log. Han la sin hand på min kind och smekte lätt med tummen.

Hans ljumma andedräkt smekte mitt ansikte och en doft av mint sökte sig till min näsa. Hans blonda lockiga hår kittlade min panna.

Ljust för stunden var William min värld. Jag glömde bort allt som hänt och såg bara William framför mig. Det fanns inget ont i hans blågrå ögon. Inte ens en liten ton av svart. Som om hans demoner aldrig funnits.

Hans läppar mötte mina och det var som att han läkte alla sår. Smärtan försvann även om det bara var för stunden så betydde det mycket.

***

Jag klev in genom dörren hemma. Det var en skön känsla att veta att jag skulle få sova i min egna säng.

Allt såg ut som förut. Inget hade förändrats. Vilket var skönt. Jag ville inte ha förändringar just nu

"Jag går och ringer Amber en snabbis"

Sa jag och gick upp för trappan. Jag behövde prata av mig och höra hennes röst. Jag saknade henne väldigt mycket.

Signalerna gick fram. Precis när jag tänkt lägga på svarade hon

"Hallå?"

"Hej? Det är jag, Nora"

"Jahaa"

Jag hörde någon i bakgrunden. En kille.

Ett litet stön lämnad hennes mun

"Men sluta"

Sa hon till den andra personen.
Hon försökte kväva ett skratt

"Ehm ja vad vill du?"

"Ey hörni! Ni kan ha sex sen! Vi ska supa nu!"

Hördes en annan röst

"Det var inget, hejdå.."

Innan jag la på hörde jag hur dom brast ut i skratt.
Hon festade. Men det är klart. Vad gör typ 90% av ungdomarna på fredagkvällar? Jo, super.

Det var sjukt, Amber trodde jag verkligen inte skulle vara en sån. Men skenet bedrar.

Jag slängde telefonen på sängen och satte mig ner på sängkanten

"Nora?! Jag och pappa åker iväg i ett tag! Det dök upp en grej! Vi låser alla dörrar, kommer hem snart!"

Ropade mamma från hallen

"Okej!"

Jag skyndade mig att skriva ett sms till William. Jag var livrädd. Pontus skulle kunna komma tillbaka när som helst, jag ville inte tillbaka i hans armar. Aldrig någonsin igen

"William snälla skynda dig hit, är ensam hemma och jag är livrädd..."

Efter bara 30 minuter pep det till i mobilen

"Är utanför, öppna"

Jag gick ner för trappan. För säkerhetsskull tittade jag ut genom fönstret. Det var William

"Hej hjärtat"

Han gav mig en kram efter att han stängt dörren efter sig.

Han tittade sig runt. Jag log smått

"Jaha, vad vill du hitta på?"

Frågade jag och lutade mig mot väggen

"Kolla på film? Eller bara snacka?"

Jag nickade

"Kom så går vi upp"

***

William la sig ovanpå mig och våra läppar lekte med varandra. Hans tunga sökte sig runt i min mun och lekte med min.
Hans hand sökte sig ner längs sidan av magen. Han tog tag i tröjkanten och började sakta dra den uppåt.

"Ey, William. Dra av hennes tröja"

Pontus röst ekade i mitt huvud.

"Du ska få smaka på piskan"

Jag var tillbaka. Känslan av hans fingrar längs sidorna av magen när Pontus tagit av mig tröjan för att ge mig pisk. Hans fingrar dragna längs ärren. Paniken spreds i kroppen

"William sluta!"

For ur mig och jag satte mig upp

"Förlåt.. Trodde du ville.."

Jag hämtade andan och tittade mig runt

"Nej, nej. Jag vill William. Tro mig. Men jag får Flashbacks"

Han fattade precis vad jag menade

"Jag lovar dig, han kommer inte tilllbaka. Ta det lugnt, jag lovar att vara försiktig. Det blir bra"

Jag nickade och la mig ner på rygg igen. William satte sig gränsle över mig och fortsatte sakta dra upp tröjan. Jag kollade honom rakt i ögonen för att inte falla tillbaka i panik.

Han drog den över mitt huvud och lutade sig ner för att mjukt och varsamt kyssa mitt ärr på magen. En pirrig stöt for genom kroppen

"Går det bra?"

Frågade han medan hans fingrar sökte sig ner till byxkanten

Jag nickade och greppade täcket i mina små händer och ett stön av njutning lämnade min mun när han kysste min hud precis vid troskanten.
Han slängde av sig tröjan och hans vältränade mage fångade mina ögon.

Hans byxor landade i högen av våra kläder. Högst på högen upp mina ljusrosa spetstrosor och hans vita Calvin Klein kalsonger. Hans hud mot min när han la sig igen ovanpå mig och kysste mina läppar.

Ett stön lämnade våra läppar. Nu var han min, bara min.

•••

iiiip!! Börjar med att säga grattis till mig själv på 16 års dagen (inte alls ego 👌🏼) just nu sitter jag på tåget påväg ner till Stockholm 😬 imorgon händer det jag väntat på i nio månader, 5sos konsert! Så sjukt taggad! 😍 hoppas alla mår bra och att ni gillar det ni läst hittills💗