Nightmare ~ 3

Kapitel 34

Niall Horan

"Niall? Är du vaken?"

Nora kom smygandes in på mitt rum

"Mm"

Svarade jag fortfarande med ögonen stängda. Min kropp var så trött och ville inte riktig vakna

"Är det lugnt om jag lägger mig hos dig? Jag drömmer mardrömmar"

Jag tvingade mig själv att öppna ögonen och koncentrera mig på Nora

"Självklart hjärtat"

Hon la sig ner på rygg bredvid mig och jag la täcket över henne

"Vill du prata om drömmarna? Eller något annat du funderar på?"

Hon tittade upp i taket

"Det är så mycket som går runt i mitt huvud. Du kanske är fel person att prata om det här med, så om det blir jobbigt, säg till. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till och du var min första tanke så ja.."

Hon gjorde en paus

"Ehm... Ingen annan än jag och William vet om det här.. Eller ja, Pontus vet också, men det är en annan historia.. I alla fall, en dag för några månader sedan, träffade jag William för första gången. Samma dag slog Pontus mig medvetslös, innan jag slocknade såg jag Williams ansikte framför mig. Han var där och lämnade mig. Den kvällen...tänkte jag hoppa från bron. På grund av William och Pontus"

Jag höll andan för att inte missa något och för att inte släppa ut tårarna

"William sårade mig och för allt Pontus gjort mot mig ville jag ge upp. Och det värsta är att inte ens mamma och pappa vet om att dom hade kunnat förlora sin dotter den natten. Jag hängde över räcket Niall, jag såg döden i vitögat för första gången. William räddade mig. Men ibland önskar jag att han släppt taget. Så jag slapp gå igenom all skit. Så han slapp gå igenom all skit. Han offrade sitt liv för mig. Han hade klarat sig från Pontus grepp om han bara släppt taget om mig den natten. Och jag förstår mer och mer för varje dag varför han valde att inte kämpa för mig längre..."

Tårarna täckte mina ögon så synen blev suddig. Vad skulle jag säga? För en gångs skull visste jag inte vad jag skulle säga för att få henne att må bättre

"Alltså..jag ska inte ljuga. Jag har ingen aning om vad jag ska säga"

Hon torkade en tår som föll från hennes blågröna ögon

"Det är okej. Det räcker med att du lyssnar"

"Jag pratade med William, men tydligen så hjälpte det inte. Sorry"

"Jag är så förstörd och jag vet inte vem som ska pussla ihop mig igen..jag trodde William var den personen.. Men jag hade fel"

"Det gäller bara att fortsätta leta. Personen kanske finns närmare än du tror"

Hon vände blicken till mig

"Vi pratar bara om mig hela tiden. Jag har ingen aning om hur du mår eller vad du tänker på. Jag tar all uppmärksamhet.."

Jag tog hennes hand under täcket

"Du går igenom en tuff period, jag vill fokusera på dig och få dig att må bra"

"Lova mig en sak Niall..att du alltid pratar med mig när något händer. Jag vill ge tilllbaka för allt du gjort för mig"

Jag nickade

"Sov nu Nora, imorgon blir en lång dag"

Jag släppte hennes hand och vände ryggen emot henne.

"Du är en bra person Niall, och jag hoppas verkligen att du hittar den rätta. Du är värd det"

"Right back at you, godnatt"

"Godnatt Nialler"

Leonora Styles

Jag vaknade upp bredvid Niall. Han andades tungt och hans ögonlock fladdrade som om han drömde. Väckarklockan skulle snart ringa och väcka honom från hans drömmar.

Jag tog min tid att titta på honom. Bara se hans små rörelser. Han hade ett stort hjärta. Alla behöver en Niall i sitt liv. Som bryr sig om en.
Jag var lyckligt lottad att få ha honom i mitt liv.

Jag ryckte till av Nialls väckarklocka. Han öppnade sakta ögonen och stängde av den. Sedan la han blicken på mig och log trött

"Sovit gott? Inga mardrömmar?"

Hans röst var raspig och mörk

"Har aldrig drömt en endaste mardröm när jag sover här. Har sovit toppen"

"Bra. Dags att kliva upp. Australien väntar"

Australien idag. Om fyra dagar, LA. Amber..