Nightmare ~ 3

Kapitel 23

Leonora Styles

"Mamma? Pappa? Sover ni?"

Jag stod i dörröppningen alldeles gråtfärdig

"Nora älskling. Klart vi inte sover"

Dom satte sig upp i sängen och tände lampan

"Förlåt.."

Tårarna forsade ner för mina kinder

"Hjärtat, förlåt mig"

Mamma släppte några tårar också

"Får jag sova med er?"

"Självklart min fjäril"

Svarade pappa och dom gjorde plats mellan sig.

Jag kröp gråtandes ner mellan mamma och pappa. Dom la armarna runt mig och fick en känsla av trygghet att lägga sig över mig.

Precis som när jag var liten och drömde mardrömmar. Det var som att vara sju igen. Bara få vara ett barn skyddad av sina hjältar.
Pappa kysste min panna och mamma gosade ner ansiktet i min nacke

"Jag älskar er.."

"Vi älskar dig också vår älskade dotter"

***

Jag vaknade upp mellan mamma och pappa. Solens strålar letade sig in mellan gardinerna.
Jag log smått för mig själv och satte mig upp.
Jag kände en lättnad. Inte en endaste mardröm hade väckt mig inatt. Inte ens ett litet ljud.
Att sova själv hade gjort att jag alltid varit på min vakt. Minsta rörelse eller ljud fick mig att kasta mig upp i sängen.
Det var kanske dags att inse att jag inte kunde fly från mina problem. Inse att mamma och pappa sa nej till saker för att skydda mig. Ta vara på tiden jag hade med mina föräldrar innan det var försent. Att växa upp och bli vuxen var inget jag skulle snabba på, vara barn så länge som möjligt. En dag är tiden förbi och vips så är du vuxen och kan inget göra åt saken.

***

"Slå er ner, frukosten är serverad"

"Men åh min fjäril vad fint du gjort"

Dom slog sig ner på varsin sida av bordet

"Men du då? Ska du inte ha frukost?"

Frågade mamma

"Nej, har redan ätit. Ska träffa William"

"Okej, var försiktig älsklingen min"

"Jajaja, jag lovar! Laga ingen middag! Jag kommer hem om ett tag och fixar det!"

Ropade jag från hallen och slängde på mig skorna

Harry Styles

Nora slängde igen dörren och det blev tyst i huset

"William är en fin grabb"

Sa jag och hällde upp juicen i glaset

"Jadu, hon är väldigt lycklig med honom"

"Vet du? Jag har tänkt på vad Nora sagt.. Hon vill ju iväg härifrån ett tag. Bort från London. Borde vi inte bara åka världen över? Ta med grabbarna och William? Evan kan också hänga på. Bara uppleva något kul, som gamla goda tider?"

Nellies ögon gnistrade vid tanken på att se världen igen

"Det skulle vara strålande"

Jag log. Lyckan som skulle uppstå av att se Noras leende när vi berättade det här. Det var oslagbart.

***

"Nora kan du komma in hit?"

Ropade jag från vardagsrummet

"Vad har jag gjort nu då?"

Suckade hon och kom in in i rummet

"Nejnej, du har inte gjort något fel"

Hon lutade sig mot väggen

"Vad skulle du säga om jag, Nellie, grabbarna i bandet och 5sos plus William och Evan skulle dra ut i världen?"

Hennes ögon blev större och ety stort leende spreds på hennes läppar

"Jajajajajajajaja!!"

Hon sprang och slängde sig i mina armar

"Jag älskar dig pappa"

"Och jag dig min lilla fjäril"

***
Leonora Styles

Den stora väskan var packad och jag var redo för avfärd.
Vårt första stopp var Sverige. Jag var född där, men jag hade inga minnen därifrån. Vi skulle träffa mormor för första gången sedan mamma och jag flyttade till London med pappa.

Mamma hade aldrig nämnt något om morfar. Jag ville fråga, men det kanske bara drog upp dåliga minnen.

Jag skulle äntligen få komma bort från London ett tag. Se något nytt, bästa av allt att få uppleva det med mina närmsta. Äntligen få träffa mormor och få se Sverige igen.

Min resa började nu, på riktigt. Och jag skulle äntligen få tänka på annat. En resa jag sent skulle glömma.

•••

Jag tycker det suger att jag inte kan uppdatera lika ofta som jag vill. Att inspirationen liksom inte finns där. Men jag försöker så gott jag kan och hoppas på att snart kunna uppdatera som vanligt igen. Det kommer fortfarande vara seg uppdatering men ja. Hoppas iaf att ni gillar det ni läser :)