Nightmare ~ 3

Kapitel 59

Leonora Styles

Klockan slog tolv. Även fast jag bara sovit några timmar och egentligen skulle behöva sova mer, klev jag upp.

Jag gick in på badrummet och tvättade av ansiktet.

Ett litet 'love bite' sken på sidan av min nacke.

Åh nej..

Jag täckte över märket så gott det gick och skulle någon säga något så är det ett blåmärke. Ingen skulle tro på det men det var värt ett försök.

***

Johanna hade också tagit sig ur sängen och vi gick ner till vardagsrummet där vi möttes av mamma och Smilla

"Godmorgon sömntutor, ni var ute sent inatt"

Mamma mötte min blick.

Jag såg på hennes blick att hon visste vad vi gjort, men hon såg inte arg ut

"Förlåt mamma"

"Det händer inte igen okej?"

Jag nickade

"Nora dejtar Niall i hemlighet"

Slängde Johanna ur sig där hon stod bredvid mig

"Hehe hon är fortfarande inte helt kry från inatt"

Jag gav Johanna en mördande blick

"Det är sant, hon berätta det igår"

Oh my god, please don't..

Mamma satte armarna i kors och höjde ett ögonbryn

"Jaha? Är det så?"

Jag skakade snabbt på huvudet

"Nejnejnej, det är inte sant. Niall är som min pappa. Hur kan ni ens tro att det är sant?"

Jag skrattade nervöst

"Som sagt, hon är fortfarande lite borta från natten. Jag ska lägga henne i sängen och ge henne ett glas vatten"

Jag log mot mamma och Smilla och drog med mig Johanna ut ur rummet och in på mitt rum

"Är du helt sjuk i huvudet?"

Utbrast jag och slog ut med armarna

"Why keep it a secret?"

Frågade hon och la sig ner på rygg i sängen

"Du anar inte vilka problem jag skulle få om det kom ut. Jag litade på dig men jag kanske hade fel"

Jag försökte att inte skrika

"Förlååååt okej?? Det ska inte hända igen"

Hon knep ihop ögonen och vred sig på sängen som ett litet barn.

Jag suckade och lämnade Johanna i min säng.

***

"Man skulle ju nästan kunna tro att det är sant, det som Johanna sa"

Mamma bröt tystnaden vid matbordet

"Mhm"

Mumlade jag och petade med gaffeln i riset

"Jag hoppas det inte är sant, då ska Niall få pisk"

Jag reagerade starkt på vad hon sagt

"Men det är inte sant okej!? Ingen jävel ska få pisk!"

Jag sköt ut stolen så den välte när jag ställde mig upp.

Mamma tittade chockat på mig

"Det var ett skämt ta det lugnt, dock skulle jag inte tycka det var okej om det var sant"

"Det kanske är ett skämt för dig! Men jag har ärr på ryggen som aldrig kommer att försvinna! Ärr från en jävla piska! Så för mig är det blodigt allvar ingen jävla lek!"

Mormor som satt bredvid mamma pendlade med blicken mellan oss

"Nora.."

"Jag vill åka hem till pappa!"

En tår smet från ögonvrån.

Jag skyndade mig in på mitt rum och ringde pappa.

Tre signaler gick fram innan han svarade

"Hej min fjäril"

"Pappa jag vill hem..."

Det brast och tårarna rann snabbt ner för mina kinder

"Hjärtat vad händer?"

"Johanna sa att jag och Niall dejtar i hemlighet och mamma började säga att hon skulle kunna tro det var sant. Hon sa att om det var så skulle hon ge Niall pisk och hon vet vad jag har gått igenom. Hon skämtar om att piska någon när hon vet anledningen till mina ärr på ryggen. Jag vill inte vara kvar här mer pappa, jag vill hem till London"

Det lät så barnsligt, men för mig just nu var detta hemskt.

Att mamma kanske trodde det var sant var inte grejen, grejen var att hon använde skämt som för mig var något helt annat.

"Vänta tills Nialls födelsedag, då kan du bestämma om du stannar kvar hemma eller åker tillbaka. Okej? Mamma menade inget illa, jag lovar. Hon älskar dig mer än något annat i världen och vill aldrig såra dig. Det ordnar sig, promise"

Jag drog handen över ansiktet

"Okey, jag saknar dig"

"Jag saknar dig också min fina dotter. Vi får höras igen någon dag, okej?"

Jag nickade även fast han inte skulle se det

"Okej, och du? Jag älskar dig"

"Och jag älskar dig"

"Hejdå pappa"

Det var skönt att prata med honom

"Hejdå min fjäril"

En sorg la sig i min kropp när samtalet avslutades.

Pappa var den bästa pappan man kunde tänka sig. Visserligen skämdes jag för honom ibland. Men hans liv hade varit så händelserikt.

Han hade varit med i världens största pojkband One Direction, åkt turnéer världen över, släppt album efter album, räddat många fans liv genom att bara vara sig själv.

Han bjuder så mycket på sig själv, är sådär barnslig och ändå har han uppfostrat mig till att vara den jag är idag.

Flera nätter när jag inte kunde sova, letade jag rätt på flera år gamla videos från deras konserter. Jag lovar, hade jag varit samma ålder som mamma under deras tid, hade jag garanterat varit ett stort fan av deras musik och allt dom gjorde.

Jag hade turen att ha självaste Harry Edward Styles som min pappa och Niall, Liam, Louis och Zayn som mina bästa vänner och familjemedlemmar.

Inget i världen kunde få mig att önska bort det här.

Min familj, dom var mitt allt.

•••

Tänkte att jag skulle vara taskig och skriva några kapitel till, sedan lämna er med världens cliffhanger, börja publicera "Diana" och samtidigt planera inför en fjärde bok om Nora osv.

Skulle ni hata mig om jag kanske skulle göra det?

Tyckte det kunde vara en kul grej så det bygger upp mer spänning till nästa bok.

Kommer iaf börja skriva en del 4 för att som jag ser det så tycker några av er om den här "serien" eller vad man nu ska kalla det.

Skriv era åsikter, det är ni som bestämmer.

Men dock så kommer Diana komma upp innan del 4 kommer upp. Så ni kommer ändå få vänta ett tag, men undrar bara om ni vill ha en cliffhanger eller inte ;)