prolog

3.2K 71 2
                                    

Du är som stjärnorna, som diamanter, som kärlek och som de vackraste blommor, het tyst.

Du har aldrig yttrat ett ord i min närhet, men ändå älskar jag allt med dig, dina ögon, ditt leende, ja allt. Och om jag någon gång fick höra din röst hade jag älskat den också.

Men vad gr jag för fel, varför vägrar du prata med mig? är det på grund av alla rykten? eller på grund av Felix? har du pojkvän? luktar jag konstigt? eller är jag för på?

"Hej, jag heter Omar"

Hon ler

"Jag tycker om dig"

Hon ler

"Jag älskar dig"

hon ler...........

~±~±~±~±~±~±~±~±~±~±~±~

jag är jätte dålig på prologer! men hoppas ni vill fortsätta läsa ändå :)


Silence | o.rWhere stories live. Discover now