Silence | o.r

32

°Alice Perspektiv°

Det är officiellt höst, löven ligger pastellfärgade på marken, regnet smattrar mjukt mot fönster och mörkret ligger som ett tjockt täcke  över Stockholm. En klassiker som Sagan om ringen rullar mot sitt slut på tv, på bordet framför soffan står tända ljus och två koppar varm choklad samt kakor vi tidigare kämpade ihop. Hans varma armar ligger skyddande ner över min bröstkorg och den varma filten värmer våra frusna fötter. Mina ögonlock är tunga, lik så Omars andning. Om han sover vet jag inte, men snart gör jag det. När en kort snarkning avslöjar att han sover ler jag lätt, reser mig försiktigt och långsamt från hans famn. Jag sätter mina bara fötter mot det kalla golvet och lutar mig över bordet för att blåsa ut ljusen. Jag stänger av Tv:n och kryper försiktigt tillbaka till hans famn, drar filten över mina axlar och sluter ögonen. Kroppen blir alldeles tung, andningen tung och så även ögonlocken. Kroppen slappnar av, hjärnan stänger av och mitt medvetande flyger iväg.

-

Hastigt flyger jag upp av det kraftiga mullrande ljudet. Omar sätter sig trött upp bakom mig och jag vänder huvudet mot honom, han ler bara mjukt och visar med en gest att det är lugnt. Min häftiga andning lugnar sig snabbt när jag åter igen ligger i min trygghets famn. Jag låter ögonen vänja sig vid mörkret, i väntan på nästa blixt flätar jag ihop min hand med Omars. Vi sitter där, i soffan väntades på nästa blixt när det ringer på dörrklockan. Rädslan kryper snabbare än blixten upp i min hals och jag kramar Omars hand hårt. Vem står utanför min dörr vid tre på natten?

Det plingar igen, både jag och Omar sitter blixt stilla, funderingarna går i bådas våra huvuden. Det plingar ännu en gång denna gång med extra knackningar upptill. Omar reser sig ur soffan, ofrivilligt följer jag efter honom upp ur soffan och långsamt bort mot dörren. Det knackar igen, mitt grepp om Omars hand har gått till ett hårt grepp om hans arm. Han går fram till fönstret och kollar ut, förvirrat höjer han på ögonbrynen innan han snabbt går till dörren och rycker upp. På trappen står Felix, dygn sur. Han hår ligger slickat mot ansikte och nacke, kläderna skulle gå att krama ur och hans tänder slår mot varandra så det hörs ända till mig. Jag släpper Omars arm, låter Omar dra in Felix i värmen och snabbt stänga dörren efter honom. Hans ben skakar som strängarna på en gitarr.

"Vad i hela världen gör du ute nu?!" frågar Omar och jag ser på Felix att något står snett till och att han är för kall för att prata. Vi hinner utbyta en kort blick innan jag springer in på mamma och Johans rum. Rotar igenom Johans lådor och får med mig en tjocktröja, mjukisbyxor och ett par tjocka sockar, även ett par kalsonger fick jag dragit med mig, till Felix tur ett par oanvända som precis lagts ner i korgen. Jag går tillbaka till hallen, som nu står tom. Lampan på toaletten lyser stark och jag styr mina steg dit. Det smattrande vattnet slår mot kakelgolvet när jag sätter fötterna innanför tröskeln.  Spegeln har hunnit imma igen av den värme vattnet har, Omar står väntande vid väggen. Hans oroliga blick ligger på mig. Jag räcker honom en handduk när vattnet slutar smattra mot golvet. Jag lägger kläderna på toaletten innan jag går till köket. Jag häller upp vatten i vattenkokaren och plockar fram tre muggar från skåpet. I väntan på de andra sätter jag mig ner vid köksbordet. Omar kommer med en fortfarande skakade Felix och slår sig ner vid bordet. Jag räcker de båda varsin kopp varmt vatten innan jag sätter mig bredvid Felix med min egen. Jag stoppar ner Tepåsen i glaset och kollar på Felix som med blicken fäst i koppen sitter tyst. Till skillnad från den Felix jag lärt känna är detta någon helt annan. Den spralliga och pratglada Felix är långt ifrån här. Tjocktröjans ärmar är en aning korta och min blick lägger sig på de ärr som klär hans handleder. Jag lägger handen över hans hand och hans blick flyttas snabbt till mig men lugnande ler jag tillbaka och nickar mot tepåsarna. Han fattar snabbt och plockar åt sig en som han doppar ner i sitt vatten.

"Du behöver sova, vi pratar mer i morgon" säger Omar och gäspar högt. gäspningen smittar även över på mig, och så även på Felix. Jag visar Felix upp till mitt rum, bäddar ner honom i min säng och ger honom en varm godnatt puss på pannan, han ler tacksamt innan han sluter ögonen och jag kan lämna rummet. Jag trippar ner för trappan och tillbaka till soffan där Omar redan halvsover. Jag sätter mig till rätta, sluter ögonen och lyssnar till det smattrande ljudet av regnet och det dova mullrande från åskan.