(perspektivet är hemligt)
"Fan" mumlar jag för mig själv när blodet droppar ner från min arm tillsammans med tårarna som rinner ner för mina kinder. Ännu en gång har dom vunnit, ännu en gång sitter jag som förlorare på mitt eget toalettgolv. Med rakblad och blod runt omkring mig. Jag drar min inte blodiga hand genom håret och ställer mig upp på skakiga ben. Jag stoppar den blodiga armen under kranen och kniper hårt ögonen när det kalla vattnet nuddar de djupa såren. När vattnet slutat att rinna och känseln i min arm nästan domnat bort trycker jag en handduk mot såren och en ensam tår trillar ner för min kind. Jag plåstrar om armen rejält innan jag plockar och städar bort alla spår från min hobby. Jag kikar ut genom toadörren och med snabba steg tar jag mig in på mitt rum. Största bästa tjocktröja slänger jag över huvudet innan jag går ner för trappan och in i köket där mamma står och lagar middag.
"Vi äter om nån timme" säger hon när hon uppfattat min närvaro och jag suckar tyst för mig själv.
"Jag är inte hungrig" mumlar jag innan jag går tillbaka till mitt rum. På vägen stannar jag och kollar ut över vardagsrummet och ut genom glasväggen som skiljer vår gräsmatta och vardagsrum ifrån varandra. Pappa och min lillebror Noah står och kickar en fotboll med varandra. Pappas blick möter min och jag skiner upp i ett leende, vinkar till mig som en gest att 'Kom ut och va med' men jag bara skakar på huvudet och springer upp på mitt rum igen. Jag sätter mig ner i min säng och drar upp datorn i mitt knä. Jag sätter på ett youtube klipp jag många gånger kollat på, just vi tillfällen som dessa då jag mår som sämst ger det mig alltid hop om livet, det får ett svagt leende att träda mina läppar och min oro och rädsla lägger sig för en stund.
"Får jag komma in?" mammas aningen oroliga röst tränger sig genom min dörr och jag stänger ner datorn.
"Ah" svarar jag kort innan handtaget på dörren trycks ner och mammas oroliga blick möter min.
"Vad har hänt på toaletten?" frågar hon och jag stelnar till, vad missade jag att ta bort?
"Vad menar du?" frågar jag och försöker låta så oförstående som möjligt på rösten.
"handduken är blodig" säger hon. fan. en lögn, kom på en lögn.
"Jag trilla på väg hem från bussen och skrapa upp armbågen. så sköljde jag den och torka mig med handduken. Förlåt, jag skulle slängt den i tvätten direkt" säger jag och mamma kollar osäker på mig men nickar.
"Okej, vi äter nu, ska du ha lite mat?" frågar hon och jag skakar snabbt på huvudet.
"Jag är inte hungrig" mumlar jag och hon suckar tyst innan hon nickar och stänger dörren mellan oss. Jag suckar tungt och sträcker mig efter min telefon som ligger på nattygsbordet bredvid min säng.
Från: Björk
Skickat: 17.23
"vill du äta pizza med mig?"
Till: Björk
Skickat: 17.24
"Du äter ju inte ens pizza"
Från: Björk
Skickat: 17.24
"Jo"
Till: Björk
Skickat: 17.24
"Men jag är inte hungrig"
Från: Björk
Skickat: 17.24
"jag vet att du bara säger så. Jag vet att du i själva verket är hungrig. Vi kan dela på en?"
Till: Björk
Skickat: 17.24
"Jag gillar dig för att du alltid förstår mig. Jag kommer"
Från: Björk
Skickat: 17.24
"Jag älskar dig för att du alltid finns för mig, då finns jag alltid för dig också!"
Till: Björk
Skickat: 17.25
"tack"
YOU ARE READING
Silence | o.r
FanfictionOmar, en av de där populära killarna i skolan. Den där killen alla någon gång haft en crush på, drömt om både natt och dag. Killen som har exakt allt, pengar, utseendet, kompisar, allt. Han är killen alla tror lever det 'perfekta' livet. Och det kan...