Silence | o.r

31

"Har  du någon gång försökt prata, så som jag gör?" Frågar jag, men ångrar  mig rätt snabbt. Alice skakar på huvudet men värkar inte ha tagit frågan  på fel sätt.

"Prova"  säger jag sen och hon möter min blick med en ' är du seriös' blick. Jag  skrattar lågt och nickar. "Vad kan hända? Ingenting. Prova" ler jag  försiktigt och hon nickar, tänker en lång stund innan hon sätter dig  upp.

"Jag älskar dig Omar"

"Du pratade Alice!" det är som om tiden stannar, varken jag eller Alice kan förstå vad som precis hände, hon pratade. Orden kom som ljud ur hennes mun, tog sig till mina öron och fick hela mig att rysa.

"Alice du pratade, det kom ord ur din mun!" Hon bara skakar på huvudet, det sota leendet på hennes läppar är det ända som kan få mig att le. Tårarna börjar rinna ner för hennes kinder, över hennes leende och ner för halsen. Jag skrattar lätt åt henne innan jag drar lätt i henne för att hon ska lägga sig ner. Jag pussar henne på pannan. "Du har en vacker röst" mumlar jag och kramar om henne hårt.

Klockan på väggen tickar mot elva när vi väljer att göra oss klara för frukosten. Det är hand i hand vi går mot restaurangen. Vuxna par strosar runt med sina barns tallrikar, kärleksfulla par sitter ätandes vid bord och ett fotbolls lag sitter i sina klubbställ vid borden och äter en redig frukost. Jag drar med mig Alice mot maten, räcker henne en tallrik och går med henne hängandes efter och plockar på mat på min tallrik. När vi båda har tallrikar fulla med hotellfrukost hittar vi ett ledigt bord och slår oss ner. I en lugn och härlig tystnad sitter vi länge och njuter av vår mat. Folk lämnar restaurangen, folk kommer morgontrötta in för att börja plocka mat. Ljudnivån är låg men rogivande. Jag följer fotbolls laget med blicken när de i trupp lämnar tallrikarna och går mot utgången, en stor buss står väntandes på parkeringen. 

"Är du klar? Jag har en sak till dig" säger jag och Alice lyser upp en aning extra innan hon nickar. Lågt skrattar jag åt henne innan jag reser mig från stolen, och hon lika så. Vi lämnar tallrikarna och går mot hissen. I väntan på att hissen ska nå vårt plan lägger jag lätt armarna runt hennes mage och lägger hakan mot hennes axel. Hon stelnar till, rädd för att jag ska på peka hennes kropp. Men jag håller tyst, oavsett hur tydligt jag känner hennes axlar, oavsett hur lite det faktiskt är jag håller om.  Hissen ger i från sig ett ihålligt ljud och dörrarna öppnas långsamt. Jag släpper greppet runt hennes mage, fångar upp hennes hand i min och går in i hissen.

"Tryck på våning fem" mumlar jag och Alice trycker lätt på knappen med siffran fem på. Hissen skakar till smått innan den långsamt rör sig uppåt. Hissen stannar upp och några få sekunder hinner gå innan hissens dörrar öppnas och vi kan kliva ut. Vi går tillbaka till vårt hotellrum och knappt hinner vi in innan Alice på mage ligger i sängen. Jag skrattar lågt innan jag lägger mig ner bredvid henne och låter armen glida över hennes lår, upp över rumpan och stannar vid ryggen, tar ett mjukt grepp om hennes tunna mage.

"Låt mig visa dig att du är den jag älskar" mumlar jag mot täcket innan jag långsamt drar tungan över hennes kind. Jag skrattar åt hennes röda färg som blossar upp på hennes kinder.

"Allt är tillåtet om du är med på det. Är du med?" Flinar jag, hon kollar upp från täcket, leendet på hennes läppar får hoppet på ett ja att växa. Hon nickar.

°Alice perspektiv°

"Älskar dig" mumlar han mot täcket innan hans fuktiga läppar trycks mina. Hans blöta tunga slickar långsamt över mina läppar och med ett flin öppnar jag försiktigt munnen. Från att ligga på sidan till att ligga på rygg med en lätt tyngd från Omars underkropp.

"För alltid" stönar han innan hans mjuka läppar pressas mot min hals.