Silence | o.r

39

långsamt kryper orken att öppna ögonen över mig och jag suckar tungt innan jag lägger vikten på mina händer och reser mig upp i sängen med stängda ögon. Jag gnuggar mig trött i ögonen och gäspar stort innan jag orkar mig på att öppna ögonen. Jag sitter nästan sovandes upp i sängen. Ögonen slår ihop allt för ofta och jag kämpar för att hålla de öppna. Jag lägger mig ner igen och sträcker mig efter telefonen på nattygsbordet, allt för att orka hålla ögonen öppna. Efter ett tag med kämpande lyckas mina ögon hålla sig öppna och jag är nu vaken,magen kurrar lätt efter mat och mina läppar pryds av ett svagt leende när mina ögon lätt glider över hans rygg. Såren har läkt, nästan helt till sårskorpor och hans andning är lugn och jämn. Håret på hans huvud ligger slarvigt åt alla håll likt så hans armar, de ligger utsträckta över sängen. Men leendet försvinner snabbt när jag når armarna med blicken. De ser ut som mina.  Att han inte mådde bra kunde jag räkna ut med lilltån, han visade det på sätt som bara folk som är eller har vart där kan se.

Jag väcks ur mina tankar av att han nyvaket gnyr och jag ler lågt när han yrvaket sätter sig upp och kollar på mig med trötta ögon.

"God morgon" säger han med morgon raspig röst. Jag nickar ett 'God morgon' tillbaka och han ler lätt. Han reser sig ur sängen och sträcker sig ihop med en djup gäsp. Tjocktröjan han igår hade påsig drar han över huvudet igen och låter den täcka hans nakna överkropp. Jag flyttar blicken bort mot andra sidan där mina jeans hänger över en stol. Att jag tog av dom minns jag inte.

"Vill du ha frukost?" frågar han när han står vid dörren och jag nickar lätt innan jag hoppar ur sängen och följer med ner. Under tiden Felix gör sin frukost sitter jag med telefonen. En del sms från Omar och mamma har trillat in men det som förvirrar mest är de ovanliga notiserna från Instagram. Jag har aldrig använt mig av den appen på det sättet andra gör. Jag har aldrig i mitt liv publicerat ett foto. Jag skrollar egentligen bara igenom andras liv.

"Vad kollar du på? du ser så fundersam ut" mumlar Felix med munnen full av flingor.

Till: Felix
Skickat: 09.41
"Det var bara mamma som skickat ett sms om att jag måste vara hemma vid 12"

"Okej, men du stannar tills dess va?" frågar han när hans blick åter möter min och jag nickar. Han skiner upp i ett svagt leende innan han skyfflar in en sked flingor i munnen igen. Där efter lägger sig en bekväm tystnad över oss och vi äter i lugn och ro upp våra flingor.

Vid det här laget har jag lärt mig slå på Felix tv, där det nu visas ett avsnitt av Simpsons. Jag sitter ihop krypen i ena hörnet av soffan med en filt över benen och fjärrkontrollen i handen. Under tiden jag väntar på att Felix ska duscha klart fipplar jag lätt med telefonen. Jag hör hur låset till toaletten klickar till och jag vänder snabbt blicken mot dörren som skjuts upp. Ut genom dörren kommer Felix med tandborsten i munnen och endast en handduk virad runt midjan. Generat ler jag och vänder snabbt bort blicken vilket han antagligen märkte då hans fina skratt hörs genom huset.

"gillar du Simpsons?" När jag denna gång kollar upp möts jag av ett fint Felix leende och jag nickar lätt. Han sätter sig ner bredvid mig och lutar sig bekvämt mot ryggstödet. "Jag också" mumlar han efter tags tystnad och jag nickar. Vi sitter så, ett längre tag.

Från: Mamma
Skickat: 11.03
"Vi åker in och kollar på sängar. hör av dig när du kommit hem"

Jag sträcker mig över Felix huvud som nu ligger i mitt knä för att lägga tillbaka telefonen på bordet. Jag lägger lätt min hand i Felix lätt fuktiga hår och drar försiktigt fingrarna genom det.

"Kan vi inte kolla på superman nu?" frågar han och kollar upp på mig. Lätt böjer jag ner huvudet för att möta hans blick innan jag nickar. Han ler glatt och sträcker sig efter fjärrkontrollen. Några snabba tryck och snart startar Superman på tv:n.

"vet du vad, du är min bästa vän Alice" mumlar han tyst och jag ler över den varma känslan som sprids i min kropp.

"Du är min bästa vän också Felix"