Silence | o.r

55

Jag vaknar upp i en soffa, med filt över benen och kudde under huvudet. Förvirrat sätter jag mig upp och torkar ögonen, kollar mig runt och andas lättat ut när jag börjar känna igen mig. Jag är hos Felix. Jag hör honom snarka och får hålla handen för munnen för att inte fnissa. Jag tänker inte vecka honom, han ska f sova ut. Under tiden kollar jag min telefon.

Från: Omar
Skickat: 09.12
"Hej? Detta är fett stelt...."

Från: Omar
Skickat: 12.54
"Ah okej men vi måste ju ändå gå igenom det så varför inte bara fråga, hahha"

Från: Omar
Skickat: 12.56
"Vill du ta en fika någon dag?"

till: Omar
Skickat: 14.00
"Vad snackar du om?"

Till: Omar
Skickat: 14.00
"Vadå gå igenom igen? vi ska inte gå igenom någonting ihop en gång till"

Från: Omar
Skickat: 14.02
"Men igår..... du.... du sa....."

Till: Omar
Skickat: 12.05
"Vad sa jag igår?"

Från: Omar
Skickat: 14.05
"Att du förlät mig"

Till: Omar
Skickat: 14.10
"Ah i dina drömmar i såna fall, för det har jag verkligen inte sagt"

Från: Omar
Skickat: 14.10
"Snälla Alice, lägg ner, minns dun inget från igår?"

Till: Omar
Skickat: 14.10
"Nä jag va rätt packad faktiskt"

Från: Omar
Skickat: 14.10
"Men du sa att du förlät mig"

Till: Omar
Skickat: 14.12
"Vet du vad, även om jag inte tror på att jag sagt det, för liksom, det låter sjukt. Men om jag nu har det så tar jag tillbaka det, skyller på alkoholen och ger dig ett fakeat leende som jag hoppas du kanske han ta emot och leva på ett tag. så hörs vi aldrig mer igen? okej?

Från: Omar
Skickat: 14.20
"Okej. om det är så du vill ha det så, okej."

Jag stängde ner telefonen, min mun låg som ett sträck över mitt ansikte och hjärnan min var tom, vad hade jag egentligen skrivit till honom? Jag reste mig ur soffan och gick fram till Felix skrivbord, skrev kort och enkelt en lapp 'Jag har gått hem :))' innan jag tejpade fast den på soffans ryggstöd för att han säkert skulle se den. Jag drog min tjocktröja över huvudet och trippade försiktigt ner för trappan och ut i hallen, ut genom ytterdörren och vidare på väg hem, genom skogens genväg. Jag kunde inte förstå mig själv, hur kunde jag vara så taskig?