Silence | o.r

46

°Felix perspektiv°

Jag låg raklång i min säng med blicken fäst i taket och händerna knäppta över bröstet när mobilen ringde. Jag gjorde en ansats och satte mig upp, tog upp telefonen och log lett när namnet syntes på skärmen.

"Hallå?" hade jag svarat när jag satt mig på sängkanten, redo att resa mig upp för att vandra runt i rummet.

"Hejsan, är det Felix jag talar med? Alice kompis?" Sa en okänd röst mjukt och jag greps snabbt av panik.

"Ja, det är jag" hade jag svarar henne och strax efter hade jag börjat bita på naglarna.

"Alice har blivit påkörd av en bil..." började hon och de få sekunder hon höll upp var som timmar för mig, jag kunde inte förstå vad hon sa, jag kunde inte ta in det. "Hon är inte vid medvetande men hjärtat slår och hon andas, ambulansen är på väg. skulle du kunna ta dig hit?"

"Ja, själv klart, jag kommer på en gång" där efter hade hon berättat adressen, jag hade slängt mig ut genom dörren, jackan hängde knappt över armarna och skorna var oknutna. Det var bara en gata bort och jag var snabbt framme. Ambulanserna hade anlänt, de satt ner på marken och jag antog Alice låg där. Polisen stod och pratade med paret som hade kört bilen, kvinnan var i chock och mannen var oerhört orolig, det syntes så tydligt. Jag gick fram till polisen som jag antog var hon jag pratat med i telefon tidigare.

"Åh, va skönt att du är här, du stod högst upp på hennes lista, jag har ringt hennes föräldrar och de är på väg till sjukhuset. Du kan åka i ambulansen in" sa hon och log, men jag svarade inte, jag bara andades häftigt och gick bort till Alice. Hennes ögon var slutna och hennes underläpp var svullen och det rann blod ur ena mungipan, ena ögonbrynen var sprucket och pannan var skrapad. Runt halsen hade hon en blå nackkrage och hennes kropp var inlindad i en gul filt.

"Ursäkta, vi måste fram" sa en av ambulans personalen och jag flyttade mig snabbt åt sidan. På ett snabbt och smidigt sätt flyttade de över henne på en bår som de sedan skjutsade in henne i ambulansen med.

"Du kan sätta dig här" sa en av ambulanspersonalen som satt sig bredvid Alice. Jag hoppade in bredvid henne och De andra stängde luckan om oss. Det var i en fasans fart vi åkte mot sjukhuset. Alice försvann så fort vi var framme och jag gick för att möta upp hennes mamma, jag kramade om hennes förtvivlade kropp när vi möttes. Vi satte oss i väntrummet för att vänta på mer information. Men det hela slutade med att jag till slut somnade, hela den tiden efter att samtalet hade startats tills dess jag satte mig ner på stolen i väntrummet hade min hjärna gått på högvarv och jag var lika slut som om jag hade sprungit ett lopp.

------

"Felix, vännen du får vakna" tungt öppnade jag ögonen och blinkade flera gånger innan jag orkade hålla ögonen öppna. "Vi har fått svar på vad som hänt Alice" ler Vera och jag nickar sömnigt. "Hon är än så länge inte kontaktbar, men de har fått fram att hon har en rejäl hjärnskakning, en del brutna revben och hennes vänstra höft är krossad" säger hon och det smärtar i hela min kropp av bara tanken.

"Kommer de behöva operera?" Frågar jag och Vera nickar kort.

"Höften kommer behövas opereras" svarar hon och nickar sammanbitet.

"Jag borde nog höra av mig till mamma, hon måste vara jätte orolig" mumlar jag.

"Det har jag redan gjort, du kan vara lugn. Hon hälsar" svarar hon och jag ler som tack.

"Vet du varför Alice var ute så sent igår?" frågar jag med blicken i marken, det känns som ett känsligt ämne av någon anledning, även om vi vet att hon klarar sig och kommer kunna vara som vanligt när hon blivit frisk så är Alice trotts allt Veras ända barn, de har varit dom två i flera års tid och jag tror de står varandra närmre än va jag kan tänka.

"Hon skulle träffa Omar vid macken, så jag antar det hände på vägen hem, hon kom ju från det hållet" svarar hon och jag rynkar förvånat pannan. Omar? vet han om det här? varför har han inte hört av sig? borde jag fråga?

"Vera, jag har Alice telefon. ambulansföraren gav den till mig" säger jag och plockar fram den ur jackfickan.

"Behåll du den, jag tror hon är tryggare med den i dina händer än i mina, jag är en så nyfiken mamma" ler hon och jag kan inte låta bli att le jag också. jag trycker på låsknappen och skärmen lyses av upp av en rad av sms från Omar. Strax efter att det sista sms:et rullar in på Alice telefon plingar min till.

Från: Ramo
Skickat: 07.03
"bara så du vet är det slut mellan mig och Alice"

-----------------------

Be Active plz ♥
Alltid roligare att skriva när ni säger vad ni tycker! ni gör mina dagar med era kommentarer, jag blir alldeles varm i kroppen ♥

Idag konfirmerades jag! och på torsdag åker jag till Tyskland, med min klass och kommer hem nästa onsdag (26:e) Jag vet inte hur jag kommer ha det med nätverk eller liknande och jag vet inte hur det kommer se ut med tid, får se om jag hinner uppdatera något!

Puss och kram

ily ♡