Silence | o.r

12

°Alice Perspektiv°

Med ett ryck flyger jag upp, andningen är hastig, hela jag svettas och allt känns mörkt. Mitt mörka hörn är precis som när jag somna, blodigt, mörkt och kallt. Min arm är inlindad och skuldkänslorna finns kvar. På skakiga ben reser jag mig från golvet, rakbladen plockar jag upp med skakig hand och stoppar tillbaka i sin låda, blodfläckarna torkar jag bort innan jag smyger mig till mitt rum. klockan på mitt nattygsbord visar 06.08 och med en tung suck sjunker jag ner i sängen. Tjock tröjan drar jag försiktigt över armarna innan jag reser mig ur sängen och smyger ner för trappan. I soffan ligger mamma utslagen, teven rullar, på bordet står ett glas vin och hennes "sörjer glass", den glass smak hon alltid äter ner det gör ont, på ett psykiskt sätt. Med en suck går jag in i köket, häller upp ett glas vatten och plockar ner plastburken innehållande vita små tabletter. Jag häller ut tre stycken i min handflata som jag sedan kastar in i munnen och sköljer ner med vattnet. Där efter stänger jag av tv:n för mamma och lägger filten tillrätta över hennes ben.

"Hejdå mamma" viskar jag innan jag lämnar henne med tårar i ögonen, men känslan av att jag kommer ångra mig sen, med känslan av att detta kommer svida mer för henne än för mig. Jag stoppar fötterna i de snabbaste skor som står framme, en jacka drar jag på mig innan jag går ut genom dörren. Himlen är mörk och stjärnklar, marken är fuktig under mina fötter och luften sval. Att vandra ensam i nattens mörker är som att vandra i folk massa i dagens ljus, ingen skillnad. Ända skillnaden är att natten är sanning och dagen falsk. Asfalten under mina skor bytas ut om mjuk skog, omgivningen är inte längre hus och vägar, framför mig finns inte längre den längre skog. Runt om mig finns nu träd i alla dess storlekar, stenar i alla dess former och mysterier. Framför mig syns mitt slut mål.

Sjön ligger stilla nedanför mig, stjärnorna speglas vackert i vattnets mörker, allt hade kunnat se så underbart ut, allt hade kunnat vara bra. Men det är det inte, allt kan bli bra, allt kan förändras, för andra. Jag ger er min kärlek, min styrka och sorg. För jag orkar inte mer.....

°Omars perspektiv°

Från: Alice
skickat: 06.20
"Du får min kärlek, du får min sista ork, du får min sorg. kommer sakna dig"

Till: Alice
Skickat: 06.20
"vad menar du? Alice! Snälla"

Från: Alice
Skickat: 06.22
"Jag menar att allt inte vara för evigt, mitt liv varar inte för evigt, du varar inte för evigt. Men sorgen och känslorna varar för evigt, det blir som stora ärr inom dig"

Till Alice
Skickat: 06.22
"Jag menar att allt kan vara för evigt, bara man kämpar för det"

Från: Alice
Skickat: 06.23
"Allt utom livet kallat Alice Björk, Tack för den tiden du gav mig, men det tar slut här"

Till: Alice
Skickat: 06.23
"DU RÖR INTE EN FENA TILL! STÅ HELT STILLA OCH LÄMNA MIG FÖR I HELVETE INTE NU!"

Från: Alice
Skickat: 06.23
"Omar, det är för allas bästa, låt mig vara"

Till: Alice
Skickat: 06.24
"Det är det inte, tvärt om! gör du det förstör du flera personers liv, du kommer krossa hjärtan och få folk att falla in i djup desperation, vilket leder till att de gör lika dant! Alice, jag älskar dig, jag är så jävla galet kär i dig så jag inte vart vart jag ska ta vägen..... Snälla älskade du, gör det inte"

Från: Alice
Skickat: 06.25
"Jag är ledsen Omar, men mitt val är taget och jag orkar inte fortsätta"

Till: Alice
Skickat: 06.25
"Vart är du?"

Från: Alice
Skickat: 06.27
"Bron"

Till: Alice
Skickat: 06.27
"Vänta där"

Från: Alice
Skickat: 06.30
"Lovar inget..."

Jag tror aldrig jag tagit mig från sängen till dörren på så kort tid, jag tror aldrig mitt hjärna varit så nära på att hoppa ur mig och jag tror aldrig mina tårat pressats så hårt som när jag sprang för allt vad jag ägde. Låt det inte vara försent, snälla.....