Silence | o.r

38

°Alice Perspektiv°

Sista skoldagen innan höstlovet har nått sitt slut, i väntan på min buss som inom snarast borde köra in på skolans parkering står jag med Omars armar runt mig och hans aningen kalla haka mot min axel. Bussen stannar framför oss och dörrarna skjuts åt sidan. Vi går snabbt på och letar upp de första lediga platserna. Resan är inte lång, inte vägen fram till mitt hus heller. Innan jag vet ordet av står jag i min hall och huttrar kort av kylan. Jag hänger upp jackan och ställer i ordning skorna innan jag trippar in i köket.

"Jag vill ha varm choklad" mumlar han när han lägger hakan mot min axel. Jag ler mjukt och nickar innan jag sträcker mig efter o'boypullvret i skåpet ovanför mig. Tyngden av Omars haka försvinner från min axel men kommer strax tillbaka ihop med ett mjölpaket framför mig och jag ler igen. Jag placerar två koppar bredvid spisen och kollar intresserat på när Omar vispar runt mjöken i kastrullen. Jag väljer att fixa varsin macka under tiden Omar gör chokladen. Lingon grova med ost, skinka och paprika på. Jag ler nöjt över mackorna som enligt mig är den snyggaste uppläggning jag någonsin gjort. Omars vackra skratt dansar mjukt i mina öron och jag vänder ansiktet mot honom och slår läpparna i hans. Förvånat kollar jag upp på honom men ler sedan och tar tallrikarna med mackor på och går mot tv-rummet. Jag sätter mig ner och plockar åt mig kontrollen. Omar sätter ner kopparna med varmchoklad på bordet bredvid mackorna och sätter sig sedan ner bredvid mig. Hans arm läggs runt mina axlar och jag lutar lätt huvudet mot hans axel. Det slutar med att olika videos från youtube spelas via tv.

Mitt under en video plingar min telefon till och jag sträcker mig trött efter den.

Från: Felix
Skickat: 17.21
"Alice, jag behöver dig här nu, snälla ❤️"

Till: Felix
Skickat: 17.22
"Jag kommer på en gång! ❤️❤️❤️"

Från: Felix
Skickat: 17.24
"Tack ❤️"

Jag lägger tillbaka telefonen i soffan och Omar kollar en aning undrande på mig innan han lägger fokuset på tv-skärmen igen.

Till: Omar
Skickat: 17.24
"Jag är ledsen att jag slänger ut dig, men du behöver gå nu. Jag måste hem till mormor"

"Okej? Mår mormor inte bra?" Frågar han en aning oroligt och jag skakar på huvudet.

Till: Omar
Skickat: 17.24
"Nej, hon har något med sin mage så jag måste se till henne innan mamma kommer"

"Okej, kom vi får gå" säger han och drar mig upp ur soffan. Knappt hinner jag stänga av tv innan vi är på väg hem till min mormor. Det ligger på vägen till Felix.

"Ta hand om mormor" säger han innan han pussar mig mjukt på pannan innan han går vidare. Jag vinkar honom hejdå innan jag går upp mot dörren. Jag låter fem minuter gå innan jag går ut mot grinden igen.

Lögnen om att mormor är sjuk är halvt sanning. Hon är sjuk, men inte dödssjuk. Jag öppnar grinden och går ut på gatan igen. Små springer den sista biten fram till Felix dörr. Jag plingar lätt på och dörren öppnas inom kort. Felix glansiga ögon möter mina, hans under läpp hänger och tårarna som tidigare trillat för hans kinder har gjort glansiga spår.

Jag känner snabbt hur medlidandet faller över mig och jag drar fort in Felix i mina armar. Hans tårar rinner ner för min axel och hur han smått börjar hulka tyst. På något sätt lyckas jag trampa av mig skorna och smått gå inåt i huset, bort från hallen. Jag stryker honom tröstande över ryggen. Jag drar lätt bort Felix från min axel och kollar frågande på honom som 'berätta nu' han torkar tårarna och nickar.

"Kan vi gå upp på mitt rum?" Frågar han osäkert med gråten i halsen. Jag nickar med ett leende och tar försiktigt hans hand som stöd för honom upp för trappan. Då jag nu lärt mig vilket rum som är hans hjälps vi åt in i rummet. Jag släpper hans hand när han sitter i sängen och går sansat runt. Jag sätter mig ner bredvid honom och lägger försiktigt min hand över hans.

"Berätta" mimar jag mjukt och han nickar. Efter ett fler tal djupa andetag börjar han berätta och jag sitter tyst och lyssnar noga på allt vad han har att berätta.

------

I timmar sitter vi där, Felix pratande och jag tyst och lyssnande. De få gråt pauser vi har tagit har vi nu gömt bakom oss.

".... Och det är så jobbigt, för det ända jag vill just nu är att känna hennes trygga och mjuka läppar emot mina, det låter konstigt, men hennes närhet gör mig otroligt lugn och jag känner mig alltid så trygg" mumlar han till slut, han sänker blicken till sitt knä och jag drar försiktigt bort en hårslinga som trillat ner för hans ansikte. Hans lugg börjar bli väldigt lång och hårslingan når nu bakom hans öra. Mjukt placerar jag mina läppar mot hans kind, han kollar upp mot mig och ler.

"Du behöver sova" visar jag -med teckenspråk- han nickar och lägger dig ner. Jag drar täcket över honom och är precis påväg att resa mig ur sängen när en hand löst tar tag i min handled.

"Kan du sova här med mig?"

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Japp, nu har jag gått på påsk lov! Ska bli skönt att slippa skolan för ett litet tag!

När fick ni lov?

Sköt om er ❤️

Ily❤️