Silence | o.r

3

        

°Alice perspektiv°

Med datorn i knät, Tv:n på framför och mamma som irriterat pratar med sin Pojkvän i telefonen utanför Tv rummet, Sitter jag här, i mina leopardbyxor från Gekås och den gråa tjocktröjan mormor en gång köpt till mig och försöker skriva en uppsats. Det är inte lätt, men jag försöker. Mamma slår sig irriterat ner i soffan bredvid mig, jag kollar medlidande på henne innan jag stänger ner datorn och lägger ifrån mig den på soffbordet.

"Förlåt Alice" börjar hon och gömmer ansiktet i sina handflator. Jag lägger varsamt min hand på hennes axel och får henne att kolla upp på mig. Jag ler mjukt och hon suckar med gråten i halsen innan hon kramar om mig. Jag sluter ögonen och kramar tillbaka. Jag vet att hon har det jobbigt med Johan, hon försöker hinna med både mig och honom samtidigt som hon ska hinna med jobb och hem. Hennes telefon ringer igen och hon släpper på kramen för att strax där efter börja skrika mot telefonen. Jag reser mig från soffan och går in i köket. Jag sätter igång vattenkokaren, plockar fram två Tekoppar. Jag ställer mig på tå till det höga skåpet och rotar fram mammas favorit te, samt det jag oftast dricker. Det kokande vattnet häller jag upp i kopparna och stoppar ner Te påsarna innan jag ställer kopparna på en bricka. Jag brer två mackor som jag lägger bredvid innan jag går tillbaka till Tv rummet. Brickan ställer jag på bordet innan jag hämtar tändstickorna och tänder upp alla stearinljus. Mamma är en sån där som älskar att inreda, Alla rum i vårt hus är mysigt möblerade. Just Tv-rummet är en av mina favoriter. Den stora svarta soffan med det lilla vita bordet framför. De vita filtarna som är sådär oerhört mjuka och alla dessa ljus och blommor. Vinter kvällar är vackrast att spendera här, med en filt virad runt kroppen, varm choklad i hädarna, tända ljus och naturen utanför som är täckt med snö. Dom stora fönsterna gör rummet dubbelt så stort och gör att man ser dubbelt så mycket av vår trädgård.

Mamma kommer tillbaka till mig och ler tacksamt när hon ser det lilla jag gjort.

"Åh! Precis vad jag behöver. Du är fantastisk gumman" säger hon utmattat och sätter sig ner i soffan bredvid mig. Jag räcker henne hennes kopp och hon tackar stort. På tv:n rullar Idol, Min uppsatts kan jag skriva å någon annan gång, stunder som dessa vill jag tillbringa med någon jag älskar. Just när Laila ska skicka hem någon som inte kunde sjunga plingar min telefon till.

Från: Creepy Boy från spanskan

Skickat: 20.32

"jag har inga byxor på mig"

Till: Creepy Boy utan byxor

Skickat: 20.32

"Okej, tack för informationen"

Från: Creepy Boy utan byxor

Skickat:20.33

"Varsågod!"

Till: Creepy Boy utan byxor

Skickat: 20.34

"Hade dock klarat mig bättre utan :*"

Från: Creepy Boy utan byxor

Skickat: 20.34

"Tror jag inte <3"

"Vem sms:ar du med?" Mamma kollar nyfiket ner på min telefon "Creepy Boy utan byxor" flinar hon och jag nickar med en aning rodnad i ansiktet. "Vem är det?" Frågar hon och jag rycker lätt på axlarna. Jag plockar fram mitt block och min penna. Pennans spetts glider över det tomma vita pappret. Krumelurer blir till bokstäver, bokstäver blir till ord och ord blir till meningar.  Jag släpper ner pennan och vänder blocket mot mamma, hon läser noga igenom pappret tyst för sig själv.

Jag vet inte, han är lika gammal som jag och går i samma spanska grupp, mer än så vet jag inte" läser hon upp och jag nickar.

"Kärleken är vacker Alice, ta vara på den" hon lägger en varm hand på min axel innan hon lämnar mig ensam kvar i Tv rummet.

"Godnatt gumman!" Ropar hon innan dörren till toaletten stängs till. Jag ler, plockar ihop kopparna på brickan och tar iväg det till köket. Kopparna ställer jag i diskmaskinen och så brickan också. När köket ligger släckt precis som resten av huset går jag till toaletten. Jag borstar tänderna och tvättar av ansiktet innan jag går till mitt rum. Jag bytar om till ett par mjukis shorts och ett grått enkelt linne innan jag kryper ner under mitt täcke. Telefonen lyses upp av ett sms men jag väljer att låta det vara tills i morgon. Mina ögonlock blir tyngre, tillslut faller dom ihop och mina andetag blir tyngre, jag faller in i nattens sömn.