Silence | o.r

47

Till: Ramo
Skickat: 07.10
"Du är en så jävla stor idiot"

En hel drös sms fyllde min telefon efter det sms:et, inte bara från Omar, en del från mamma med. Men jag kokar av ilska och svarar jag någon kommer det bli ett ylet svar med alldeles för mycket kraft.

"Ni kan träffa Alice, hon kommer vakna inom de närmaste timmarna" doktorn som opererat Alices höft öppnar dörren till rummet vi sitter vid och både jag och Vers reser oss för att följa med honom in. Även om jag tidigare gått in till nersövda vänner kändes denna speciell, annorlunda. Detta rummet likt alla andra har fult med apparater och är kliniskt rent. Jag sätter mig ner på stolen bredvid hennes säng och tar tag i hennes hand, den är kall, och sprutan som sitter i hennes handrygg får mig att rysa, det är min skräck för nålar som gör den så vidrig. Jag sitter så ett tag, bara studerar hennes sönder slagna men samtidigt så vackra, sovande ansikte. Jag längtar efter stunden hennes ögon slås upp och är vid medvetande igen, jag kommer le, gråta och längta ännu mer tills jag får höra hennes röst igen.

Hon är min andra halva, min bästa vän och min favorit. Hon vet hur jag mår, hon förstår, allt från mitt beteende till mitt humör, för hon är likadan. Vi är partners in crime.

Jag längtar efter att se dina vackra, blå ögon.

&§&§&§&§&§&§&§

Sitter på ett tågbiljett 8h för att ta mig mig hem till älskade Sverige! Nu kommer uppdateringen bli bättre!! Lovar och svär på min egen grav! Puss!

Ily ♡