Silence | o.r

25

°Alice perspektiv°

Första lektionen denna måndag va slut och jag samlade långsamt ihop mina böcker innan jag reste mig från stolen för att gå till mitt skåp. Jag låser upp skåpet och ställer prydligt in böckerna i hyllan. Jag låser skåpet på nytt och går till kafeterian, där en stor del av högstadiets elever tillbringar sina raster. Jag där emot, jag fortsätter vidare, bort mot en tom korridor där endast rektorer och andra lärare har kontor. Längst bort, i ett hörn brukar jag sitta. Nu för tiden, förr brukade jag hänga efter Omar. Jag glider ner med ryggen mot väggen och slår upp en tom sida i mitt block, och börjar rita. Det finns inte mycket annat att för en stum tjej som inte har några vänner.

Jag sitter där i mitt hörn tills min nästkommande lektion bara är fem minuter ifrån start. Jag slår igen boken och reser mig från golvet, med boken hårt tryckt mot bröstet går jag mot mitt skåp. Jag plockar på mig matteboken och mitt pennfodral innan jag går mot klassrummet. Utanför dörren står mina klasskamrater, uppdelat i olika grupper, som alltid. Det är tjejerna i ena hörnet, och killarna i andra. Sen finns de dom som helst håller sig ifrån grupperna, en av dom är jag. Jag sitter helst en bit bort och studerar olika personer. Det finns så många, med så olika personligheter och hemligheter.

"Vad gör du?" Förskräckt kollar jag upp på Felix som nu sitter bredvid mig med blicken ner i mitt block, i ren panik slår jag igen blocket och ler stelt mot honom. "Oj, va det kanske privat, förlåt" säger han och jag skakar på huvudet. Han skrattar lågt innan han kollar bort mot klassrumsdörren som nu står öppen och där elever tränger sig in. Han ställer sig upp, kollar på mig med ett leende och räcker fram sin hand.

"Ska vi gå till lektionen? eller tänker du få frånvaro" ler han och jag nickar och tar hans hand innan jag följer efter honom in till lektionen. Läraren har en kort genomgång om lektionens upplägg innan han släpper oss fria att jobba vidare i boken.

"Kan du hjälpa mig med uppgift 46?" Jag kollar upp från häftet och nickar lätt mot Felix som nu står bredvid min plats. Hanna som tidigare suttit bredvid mig sitter nu på Felix plats och små kollar hit ihop med sin bästa vän Lina (som egentligen sitter bredvid Felix). Han sätter sig snabbt ner bredvid mig, öppnar upp sina böcker och kollar ner i mitt block. På något sätt försöker jag förklara hur jag tänker men om han förstår, det vet bara han.

"Efter lektionen, hänger du med till musiksalen?" viskar han när det bara är tio minuter kvar av lektionen. Jag kollar ännu en gång upp från mitt häfte och ler lätt när jag nickar. Hans leende växer och något glittrar till i hans grönblåa ögon.

"Felix, prata får du göra efter lektionen okej?" ler läraren och mina kinder blossar snabbt upp i en röd färg när resterande del av klassen kollar mot oss. Jag böjer ner ansiktet i boken igen och hoppas på att allas blickar ska försvinna.

"Okej, förlåt" säger Felix självsäkert och ler tillbaka mot läraren. Han måste ses som en 'lärarfavorit' även om han inte är någon 'duktig kille' alltid. Men du vet, den där i klassen som alltid lyckas spela expert på allt utan egentligen kunna ett piss? det är Felix. Han bara glider med på ett bananskal på andras arbete. Fett bus han är, lilla Felix.

"Okej, vi bryter där. Nästa lektion är elevens val" säger läraren och alla börjar plocka ihop sina grejer innan de tränger sig ut genom dörren. Jag, som alltid stannar kvar en stund för att slippa trängseln tar det lugnt och inväntar Felix som långsammare plockar ihop.

"Skulle jag kunna få några ord med er två?" säger läraren och jag kollar frågande på honom innan jag nickar och går fram till honom. Felix står strax där efter bredvid mig och lärare harklar sig lätt.

"Jag funderar på om ni skulle kunna hjälpa varandra lite extra. Jag vet att Felix har lite svårt för matten och att du är väldigt duktigt i det, Alice. Och Felix skulle kunna hjälpa dig med övningar där man behöver prata, så ni blir den andres stöd. Skulle det kännas okej? Jag ser att ni fungerar bra ihop och att ni förstår varandra" ler han och jag sneglar upp på Felix som ler mot mig.

"Ja visst! för mig är det lugnt. Vad säger du Alice?" frågar Felix och jag nickar snabbt.

"Jätte bra! jag hoppas att detta hjälper er, och bygger er vänskap starkare" säger han sen innan han plockar ihop sina grejer och pekar med handen mot dörren.
Vi lämnar klassrummet och går mot mitt skåp då det är närmare än Felix.

"Jag tror han är stalker" viskar Felix och jag ler som skratt och nickar. Felix går till sitt skåp och jag lägger in mina böcker innan jag går efter honom . Han låser och vi går där efter mot elevens val lektionen.

......

Jag sätter mig ner vid pianot och Felix är snabbt efter vid min sida. Jag kollar alldeles för länge in i hans ögon, inte förrns han börjar skratta lyckas jag slita blicken ur hans ögon.

"Vad vill du spela?" frågar han och jag tänker en sund innan jag låter fingrarna spela på Take me to church. Felix kollar noga på mina fingrar som varsamt trycker ner tangenterna.

"Åh denna är fin!" säger han och hoppar på min takt. Det låter riktigt bra med den mörkare tonen Felix fingrar tar blandat med den ljusare jag använder.

"Take me to church
I'll worship like a dog at the shrine of your lies
I'll tell you my sins and you can sharpen your knife
Offer me that deathless death
Good God, let me give you my life...." sjunger Felix och jag kollar med ett leende upp på honom, han kan sjunga, väldigt fint. Låten når sitt slut och vi trycker ner tangenterna för sista gången innan vi möter varandras blickar.

"grymt! vilket team vi är!" skrattar  han och höjer handen för en highe five. Jag nickar instämmande och slår handen mot hans.

Ett plingande ljud från min telefon ekar från min ficka och jag är snabb med att plocka fram den.

Från: Omar
Skickat: 11.56
"Så det är slut?"

♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫♫

ily ♡