Silence | o.r

54

Det har gått några veckor, snarare en månad sedan vi fick sommarlov. Jag kan gå hyfsat bra utan kryckorna nu och tar mig fram likt andra. Jag tuggar smärtstillande varje dag ihop med andra tabletter och lever livet som efter en karusellåktur. Men doktorn säger att det bara är nu i början, och det känns som det är på bättringsvägen. Idag är det fredag, det är även en sådan dag som Felix tvingat med mig på dumheter. Eller, dumheter och dumheter, det kanske var att ta i. Men vi ska på fest, han jag, Ogge och ett gäng till som Felix kände. Det skulle bli kul, enligt mig. Jag ville släppa tankarna ännu lite till. klockan sex skulle Felix stå på min trapp, det gjorde han också. iklädd ett par jeans shorts, Vit T-shirt och sneakers. Framför ögonen satt hans solglasögon och håret var smått fixat. Han log stort mot mig, och synade mig från topp till tå. Jag bar samma klänning som på klassfesten för drygt en månad sedan, skillnaden var att jag hade flätat in håret i två flätor och dragit en collagetröja över, collagetröjan var svart av den tightare sorten, enkel och inget märkvärdigt. Efter en snabb kram och ett hälsande på vårt eget sätt gick vi ut, jag lätt haltandes ett snäpp bakom Felix.

"Går det bra?" frågade han när vi gått en stund och hans oroliga ögon synade av mitt ansikte. Jag nickade och bet ihop. När vi kommit fram skulle jag skölja ner en smärtstillande tablett då förgående börjar tryta. "Vi är snart framme" fyller han i och jag nickar igen. strax där efter möts vi av ett stort gäng, mesta dels killar. Vad jag kunde se var det fåtal tjejer som stod i sina korta shorts eller kjolar och små toppar. Jag kände mig genast obekväm, jag passade inte in. Jag kände för att vända om, gå hem igen och fortsätta titta igenom första säsongen av Oragne is the new black ännu en gång. Men då hoppade Ogge fram till min sida och jag kollade chockat upp på honom.

"Tjenare Alice! Fan va kul att se dig!" säger han och sluddrar till ibland. Han lägger armen runt mina axlar och håller mig stadigt vid sin sida. Han har redan börjat festa, det har de alla i denna grupp gjort. En tjej i korta shorts och linne kommer fram till oss, hennes hår är sönder blekt och hon ser ut att ha ont av skoskav i sina höga klackar.

"Hej! Sophia" säger hon och räcker fram sin hand. Utan att lämna Ogges famn sträcker jag blygt fram handen och skakar den.

"Alice" svarar Ogge åt mig och Tjejen, Sophia kollar snabbt upp på honom och sedan tillbaka till mig.

"Jaha! Dig har jag hört talas om, Felix pratar mycket om dig" flinar hon och jag känner att rodnaden kommer stiga mig till öronen. Jag ler tillbaka och gömmer ansiktet lite till hos Ogge. Pratar han om mig? plötsligt börjar jag kolla efter Felix, han borde stå i närheten, det gör han också. En bit bort står han lutad mot ett elskåp och försöker tända en cigarett ihop med en kille jag tidigare inte sätt så mycket av. Jag sköljs plötsligt och utan anledning av besvikelse, jag visste inte att han rökte. Ogges grepp om mig lättar och jag kollar frågande upp på honom men drar snabbt bort blicken när han kollar mot mig. Han går där efter bort och längre in i gruppen. Alla pratar högljutt och glatt och jag undrar hur längre vi ska står här, vilka är det egentligen vi väntar på? Jag börjar känna mig mer och mer ensam, bortglömd. Vad skulle jag med om ingen ändå tänker festa ihop med mig.

"Alice" Säger Felix bakom mig och jag vänder mig om. "jag vill du ska träffa Charlie, han är en av mina bättre vänner"säger han och lägger handen på en jämnlång kille med samma smutsblonda hårfärg och blåa vänliga ögon. Jag ler kort och nickar.

"Charlie" presenterar han sig och jag skakar hans hand. Han ler vänligt och hans vita tänder visas smått. Hans käkben är tydliga, alldeles lagom. Han, precis som Felix, bär jeansshorts men han bär mörkblå T-shirt.

"Vi ska gå till festen nu, alla i vårt gäng är här" säger Felix och jag nickar. Vi börjar gå vidare, smärtan i höften smyger sig tillbaka och jag inser att jag borde bett någon om dricka. Felix och Charlie pratar på, lugnt och sansat till skillnad från de andra som skriker och gormar. Jag går som vanligt tyst bredvid.