Från: Felix
Skickat: 07.22
"Morrsning korsning! vad händer efter skolan?"Till: Felix
Skickat: 07.23
"Inget, själv?"Från: Felix
Skickat: 07.25
"Ska vi jobba på vårt arbete? tänkte det kan va bra att börja med att bolla idéer och komma fram till någon grund så snart som möjligt :)"Till: Felix
Skickat: 07.25
"Smart du är, låter toppen! ska vi till något café eller vad tycker du?"Från: Felix
Skickat: 07.26
"Javisst! det fungerar att vara här också"Till: Felix
Skickat: 07.26
"Där kan vi också va! vi tar det i skolan ;)"Från: Felix
Skickat: 07.26
"det gör vi"Jag kliver på bussen och sätter mig ner på första lediga säte. Musiken som mjukt spelas i mina öron höjer jag en aning innan jag kollar ner i mitt block. Den aningen korta buss resan till skolan tar snabbt slut och jag står ute på skolgården med famnen full av böcker. Jag fäller snabbt ner blicken i marken och går mot skolans entré. Vägen till mitt skåp är lång och under min väg är det många som hinner slänga en blick eller två på mig. Men vad ska de med den blicken till? det finns vackrare varelser än mig att kolla på. Jag låser upp skåpet, öppnar upp och till min förvåning trillar en rosa lapp ut. Fundersamt lägger jag upp böckerna i skåpet och böjer mig ner för att plocka upp den. Försiktigt vecklar jag ut den och ler åt den lilla text som är skriven.
"My Day starts with you on my mind, and ends with you in my dreams ♡"
Jag kan inte låta bli att le, jag vill helst inte, men smilbanden stretar emot. Jag viker ihop lappen igen och stoppar in den i min form av dagbok. Jag tar mig med böcker och ett leende på läpparna mot första lektionen.
Böckerna lägger jag ner på bänken innan jag smidigt sätter mig ner på min stol. Lektionen startar och knappt någon minut hinner gå innan Felix sitter bredvid mig.
"Jag behöver hjälp" viskar han med ett brett leende och jag nickar. Efter att ha lyckats förklara för Felix och hjälpt honom vidare plingar det till i min bakficka på jeansen. Jag fiskar smidigt upp telefonen och kollar länge på den upplysta skärmen innan jag med tummen tryckandes mot hemknappen öppnar upp telefonen.
Från: Omar
Skickat: 09.45
"slå till Felix på överarmen åt mig"Till: Omar
Skickat: 09.46
"Va? nej? varför?"Från: Omar
skickat: 09.46
"Jag sa att om han inte svarar på mina sms skulle jag smälla till honom"Till: Omar
Skickat: 09.46
"Men gör det på rasten då ;)"Från: Omar
Skickat: 09.47
"Men är inte i skolan..."Till: Omar
Skickat: 09.48
"Oj, varför det?"Från: Omar
Skickat: 09.50
"Är sjuk"Till: Omar
Skickat: 09.50
"Okej! Krya på dig ♥"Från: Omar
Skickat: 09.50
"Tack! ♥ men smäll till honom från mig"Till: Omar
Skickat: 09.52
"Okej, Okej"Från: Omar
Skickat: 09.53
"Tack älsk! ♥♥♥"Jag lägger telefonen på bordet och slår fjantigt till Felix på armen, jag vet knappt om jag träffa, men hans fokus hamnar på mig och jag pekar lätt mot hans telefon. Han plockar upp den och nickar. Jag ler lätt och plockar upp min penna för att börjar på nästa tal. Men Matten går inte, inte just nu. Det är alldeles för många frågor som flyger runt i mitt huvud.
Om Omar är sjuk, vem är det då som lämnat lappen i mitt skåp?
❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖❖
Skulle ni vilja ha en Q/A?
ily ♡
YOU ARE READING
Silence | o.r
FanfictionOmar, en av de där populära killarna i skolan. Den där killen alla någon gång haft en crush på, drömt om både natt och dag. Killen som har exakt allt, pengar, utseendet, kompisar, allt. Han är killen alla tror lever det 'perfekta' livet. Och det kan...