Silence | o.r

51

Jag är hemma, äntligen hemma. I mitt rum, i min säng. jag kan inte minnas sist jag låg här och älskade mitt rum så mycket. Det har mest varit hat mot mig själv här, varenda gång. Men just nu kan jag bara säga att jag älskar mitt rum mer än vad jag tycker om sjukhusrummet. Det är tre timmar kvar tills vi ska åka och kolla på Studenternas bal. Alla ska gå på en rödmatta och runt om den kan föräldrar, släktingar och nyfikna kolla och ta kort. Felix kommer hit snart, jag ska gå ihop med honom och kolla, jag lovade mamma tidigare att ta kort på Alicia och det är vad jag ska göra. Det plingar på dörren och jag suckar tungt. 

Till: Felix
Skickat: 16.22
"Du kan bara komma in :)"

Från: Felix
Skickat: 16.23
"Det är låst"

Till: Felix
Skickat: 16.23
"Men vafan.... Extra nyckeln ligger under krukan till höger"

ljudet i från nyckeln som vrids om hörs ända till mig och den aningen osmorda dörren skjuts upp. Jag ligger kvar i sängen, för vad ska jag göra?

"Hej!" Felix glada Ansikte hoppar fram bakom min dörr och jag ler glatt tillbaka. Han kommer längre in i rummet och sätter sig ner på sängkanten. "Är du klar för att åka?" frågar han och jag nickar. Han nickar kort och reser sig upp. Jag hasar mig mot sängkanten och Felix tar stadigt tag under mina armar och hjälper mig upp på ena benet. "Säker på att du är klar? du kommer frysa utan något mer på benen" säger han och jag nickar, det kommer jag göra. Jag har bara ett par korta shorts som ska hjälpa till i höften. Felix sätter ner mig i sängen igen och förvånat följer jag honom med blicken när han går bort till min garderob. "Vilken dörr har du byxor och sånt i?" frågar han och jag räcker upp tre fingrar. Han nickar och skjuter upp dörren. "Ska vi porva med en kjol? den sitter ju inte åt och är lätt att dra på" frågar han och jag nickar, egentligen fattar jag ingenting men det blir säkert bra. "Vart finns dom?" frågar han och kollar bort mot mig, jag tvingas tänka till innan jag räcker upp ett finger. Han drar ut översta lådan och kollar lätt igenom innan han lyfter upp en vid kort kjol. "Denna?" frågar han och jag nickar. Han stänger garderoben efter sig och kommer där efter bort till mig, sätter sig ner på huk framför mig.

Han trär försiktigt kjolen över foten som sitter på benet där höften gör ont, jag stoppar ner den andra foten och Felix drar försiktigt upp den så långt det går innan sängen är i vägen. "Ta tag här" mumlar han och jag gör som han sagt och håller i kjolens kant. Han reser mig på fötter och står med mig hängandes över armarna. Jag drar upp kjolen till min midja och Felix sätter sedan ner mig i rullstolen.

"TeamWork funkar alltid bäst" flinar han och jag nickar. Vi går ut i hallen och han drar på mig mina svarta ballerina skor innan han hoppar i sina egna och vi går ut, han låser och puttar oss sedan vidare mot stan. Vi går under tystnad tills vi kommer fram, det har börjat smått samlas folk utanför avspärrningen, Felix har tidigare sagt att de som sitter i rullstol oftast får komma fram för att de ska se ordentligt, och vi får tacka min rullstol idag. Felix parkerar mig nära intill avspärrningen och lutar sig mot mitt ryggstöd.

Det första studenterna börjar passera oss och jag kollar fokuserat på varenda students klädsel, i minsta detalj. Alla är så vackra, på sina egna sett.

"Där är ju Oscar!" säger Felix glatt och pekar bort mot en kille men fluffigt hår. Jag nickar och tar upp telefonen för att ta kort. Han stannar framför oss och ler in i kameran. Han fortsätter vidare och stannar med jämna mellanrum. Snart där efter kommer Ogge, och lyckligt vis har han haffat åt sig min kusin som sin baldejt.

"Ogge!" ropar Felix när de kommer fram och Ogge rycker till och vinkar sedan glatt. Jag ser hur Alicias ögon glatt blixtrar till när hon ser mig.

"Hej Alice!" säger hon och jag vinkar glatt till henne innan jag höjer telefonen och fotograferar dom.

"vilket sammanträffande, att dom gick ihop" säger Felix och jag nickar. "ska vi gå till starbucks?" frågar han när Ogge och Alicia gått iväg. jag nickar och vi tränger oss ur folkmassan. Resten av gatorna är som sop rena, aldrig har jag tidigare sätt gatorna så toppa på folk. Vi går till Starbucks som är otroligt tomt det med. Vi beställer varsin Frappe och går ut igen.

"Hej!" förvirrat kollar både jag och Felix åt höger där den välkända rösten kom ifrån. Mina ögon lir stora som tefat och hjärtat börjar pulsera hårt i mitt bröst. Inte han, inte nu.

"Hej" svarar Felix och puttar mig bort mot honom. Fan för dig Felix.

"Vad har du hittat på hjärtat?" frågar han och jag himlar surt med ögonen. kalla mig inte hjärtat.

"Hon blev påkörd av en bil"svarar Felix och jag hör på honom att han också är sur, för vad är det ens för fråga? och den ska komma från honom.

"Gud, tur du lever" hade mått bättre om jag inte gjorde det men visst, jätte tur.

"Ja, om du ursäktar har vi lite bråttom, vi måste gå till min mamma som väntar i bilen.

"Okej förlåt att jag störde, kul att träffa er igen" säger han och vinkar av oss. Jo roligare hade vi kunnat ha.

"Jävla idiot" mumlar Felix surt när vi kommit en bit bort. Jag räcker honom hans frappe som jag haft i min vänstra hand hela tiden. "Tack" säger han och jag dricker ur min egen. Han värkar ju må bra, han där Omar.

Glöm inte kolla in min andra bok Night Changes ♥
ily ♡