Familiaris Academy ~ Starborn

[|3|]

Mr Torsiello

~Blair~

Jag hade äntligen packat klart min väska. Winter och Flare stod förväntansfullt klara. Mamma skjutsade mig och Dom till bokhandeln i Crimson Falls som förra året. Jag slöt mig till Victory och Dom slöt sig till BlueScar. När vi väl var på plats kom Illusionör Avock och började tala. Han sa i princip samma sak som förra året. Fast till nykomlingarna. Vi alla gick till Rummen. Nu när vi visste mer så öppnande vi portalen direkt med en enkel formel, men man kunde aldrig använda samma som förra gången. Jag höll Flare i famnen medan Winter gick bredvid mig. Vädret idag var ruggit och det regnade mycket. Så hela Victory skyndade sig in till Aris. Alla nya elever blev lika förundrade som vi själva blivit första året. När man först kommer in i Aris kom man till salen där man först delades in i sitt element.
"Vi har dagen ledig va? Vi kan väl kolla? Wilma och Elias ska delas in," sa Vera.
Jag nickade.
"Mm. Hugo ska också delas in," sa Zac eftertänksamt.
Så jag, Zac, Vera, Amber och Peter stannade kvar medan Ricky och George gick för att packa upp. Så som förra året började Avock ropa upp alla namn. Vi höll oss i bakgrunden lutade mot en vägg.
"Elias Blackstone!
En pojke som var väldigt lik Vera till utseende klev nervöst fram till podiet med kristallkulan.
"Du behöver inte vara nervös Elias," mumlade Vera.
"Det kommer gå bra," instämde Amber.
Jag log svagt åt dem båda. När Elias la handen på kulan lös den upp i smaragdgrönt. Vera och Amber såg stolt på sin bror. Elias log självbelåtet ner mot Wilma medan han gick mot Gamir. Efter Elias var det Wilmas tur. Även denna gång så lös kristallen i grönt. Wilma höjde på ögonbrynet mot Elias när även hon gick till Gamir.
"Hugo Cartwright!"
Zac höjde på huvudet och såg på sin bror. Hugo var väldigt lik Zac, håret var mer åt det blonds hållet än Zacs röda, men han hade samma stengrå ögon som alla i familjen Cartwright. Han log självbelåtet när han la handen på kulan. Den lös snabbt upp i rubinrött och Hugo gick mot Isela. Massa namn fortsatte att ropas upp, men inget direkt intresserade mig. Jag ville veta om det kom några Själsillusionister i år.
"Riley Kennicot!
Jag la huvudet på sned och såg på den korta flickan som nervöst gick fram till podiet. Hennes hand darrande när den var påväg mot kristallkulan. Den var grå ganska länge innan den lös upp i turkost. En Själsillusionist!
"Peter! Den till!" sa jag uppspelt och slog lätt till honom på armen.
Peter höjde på ögonbrynet och skakade lätt på huvudet. Nu var de på enda nere på T. Jag har varit rätt uttråkad sedan K, men vi alla stannade. Eller Zac gick, men Amber och Vera ville hålla koll på sina yngre syskon.
"Brandon Torsiello!"

✶✿✶

Jag svär, jag höll för fan på att svimma där och då. När jag hörde hans namn. Torsiello var namnet på Brad. Den Brad som mobbat mig i skolan. Den Brad som tryckt ner mig i en toalett. Den Brad som hällt sin lunch över mig. Den Brad som hade skrattat när hans vän Kieran hade sagt nej till mig framför hela skolan. Den Brad som avskydde mig. Den Brad som kallade mig B.H och Missfoster. Den Brad som var min mobbare. Den Brad, den Brad hade blivit antagen till Aris. Den Brad skulle kanske gå på samma skola som mig. Den Brad skulle mobba mig här också. Peter såg hatiskt på min mobbare.
"Peter...." viskade jag.
Han såg mjukt på mig. Mina ben vek sig under mig. Peter såg överraskat på mig, men fångade mig.
"Han... Han är här. Här på Aris..."
Hur kunde jag vara så dum? Att tro att jag faktiskt skulle få ha vänner här. Att jag skulle kunna få vara glad. Jag var korkad som hade inbillat mig det.
"Kom Blair. Vi ska nog gå," mumlade Peter i mitt öra.
Jag nickade långsamt och stirrade tomt i luften när Peter föste ut mig.

✶✿✶

"Hur kunde jag vara så dum?!?!?" skrek jag åt Peter.
Jag vet. Jag borde inte skrika på honom. Han hade faktiskt hjälpt mig och han förtjänade inte att bli skriken på.
"Blair, lugna dig," sa Peter en aning irriterat.
"Jag trodde faktiskt att jag skulle få klara mig igenom alla fem år på Aris med vännerna i behåll," mumlade jag för mig själv.
"Blair... Säg inte så," muttrade Peter, nu ännu mer irriterat.
"Förlåt om jag skriker på sig," sa jag ursäktande.
Han skakade på huvudet.
"Det är inte det som är problemet. Bara för att Brad är här på Aris betyder det inte att du kommer mista alla oss. Du har många vänner här. Jag, Veronica, Amber, Zac, Ricky, George, Anton, Cora, Josh, Melia, Julian. Dominic är här, Amy med, och du kommer säkert få ännu fler vänner," sa Peter bestämt.
Jag såg förvånat på Peter med öppen mun.
"Du vet inte vad Brad har gjort mot mig Peter," sa jag nu med hård och spänd röst.
"Han kommer knappast ta ifrån dig dina vänner," fnös Peter.
"Han har gjort det en gång förut. Han kan göra det igen."
Peter skakade på huvudet.
"Han kommer aldrig få Victory på sin sida."
Jag sa inget och satte mig ner. Försökte lugna mig. Peter slog sig ner bredvid mig och la en varm hand på min axel.
"Den är varm," konstaterade jag frånvarande.
Peter rynkade pannan.
"Din hand. Den är varm. Jag hade förväntat mig att de skulle vara kall eller något."
Peter såg fortfarande förvirrad ut, men sa inget.

✯❄︎✯

~Riley~

Jag hade kommit hit med min äldre kusin Kevin och han hade tvingat in mig i en grupp med fyra killar och tre tjejer. Mig inberäknad. Alla i gruppen verkade hyfsat trevliga. Ja, alla förutom den där Brandon Torsiello. Han såg ner på alla i gruppen. Elina, Grace, Noah, James och Simon verkade dock snälla. Noah var den vilda som jag gissade skulle ställa till med problem. Elina var den blyga och smarta, James var väl den där perfekta killen som var snygg och smart. Grace var den modeinriktade och hon som sminkade sig. Simon var också blyg, men lite mer utåtriktad än Elina och han älskade verkligen att läsa. Jag själv.... Ja.... Jag är väl rätt osynlig, men inte fullt så osynlig som Elina vill vara. Jag är något mitt emellan. En vanlig tråkig tjej. Jaaaaaaaaa.... The enthusiasm is reeeeeaaal. Jag fick min Familiaris först. Brad var fortfarande kvar där. Det hade tagit honom minst en timme och jag undrade om han ens skulle få en Familiaris. Så Raoq skickade iväg oss till våra grupprum. En snäll Diamantårselev vid namn Anton hade hjälpt oss. Vid sin sida hade han sin flickvän Cora som också var Diamantelev. De såg riktigt kära ut. Så nu satt jag här och väntade på mig grupp med min Familiaris i knät. Det var en fjällrävshane vid namn ArticSilver. James kom in genom dörren med en stor röd hund.
"Det är en asiatisk vildhund," sa James.
Alltså en Eldfamiliaris. Jag nickade.
"Han heter Firestorm."
"Det här är ArticSilver. Han är en fjällräv. Obvously."
James asiatiska vildhund hälsade på Silver.
Simon, Grace, Noah och Elina kom inte långt senare. Grace hade en antilop, Noah hade en blandras mellan en golden retriever och en labrador, Simon hade fått en snöuggla och Elina hade en söt liten bäbis fladdermus.
När Brad kom med sin grå fläckiga hyena Holocaust blev det kalabalik. Holocaust var inte direkt den mest lättämjda om man skulle säga det så, och Brad gillade verkligen förödelse Holocaust ställde till med, så jag, Elina och Simon flydde ut från grupprummet.
Jag gick ensam omkring på skolan för att se mig omkring lite och få ett hum om var allt låg. Så nu vandrade jag omkring på Safirelevernas våning. Alla salar hette något med 2000, och det fanns of course inte så många salar, men de hette så bara för att veta vilken våning. Plötsligt sprang jag in i någon. Jag såg skrämt upp och mötte ett par olikfärgade ögon. Jag tror jag stirrade. Tjejen hade ett grönt och ett blått öga och var brunett. Hon hade blek hy och en svag antydan till några få fräknar. Hon var längre än mig och knappen på hennes mantel tydde på att hon var Safirelev. Med sig hade hon en lite mörkare pojke med gyllene hy, kolsvart hår och mystiskt guldgula ögon. Han var jääääävligt snygg om jag ska få säga det själv. Jag slår vad om att Grace skulle dregla över honom.
"Förlåt," sa jag nervöst och såg ner i golvet.
"Åh, ingen fara. Det var nog mer mitt fel," sa flickan snällt.
Hon betraktade mig ett tag medan jag såg nervöst från den ene till den andre.
"Riley Kennicot," sa flickan efter ett tag.
Jag såg förvånat på henne.
"Hur visste du det?"
"Jag var med under indelningen. Du är Själsillusionist," sa flickan. "Jag är Blair och det här är Peter, trevligt att träffas."
Blair log.
"Detsamma," log jag.

Oj oj oj. Det gick ju typ i racerfart i början av kapitlet😂 Haha, buy you know how it goes bla bla bla. Love you tho!
//Sarilia