Familiaris Academy ~ Starborn

[|50|]

Safirårets Avslut

~Blair~

De senaste veckorna hade varit kaotiska. Nej, kaotisk var en underdrift. När mamma hade fått reda på att William var tillbaka, boi vad saker flög omkring i huset. Elekita hade först inte velat släppa honom, men hade gått med på att låta både honom, mig och Dom åka hem till mamma, manuellt. Ingen magi inblandad. Dom hade reagerat mycket mer annorlunda än vad jag gjort. Han hade inte skrikit på honom utan hade ignorerat honom tills rätt nyligen. Då hade han nästan brutit ihop och förlåtit William. För min del var han inte förlåten, inte än. Han måste visa sig värdig mitt förtroende. Mamma hade blivit både glad och arg över att pappa tagit in Josh. Ni förstår, när William hade lämnat oss hade han tydligen "en riktigt bra anledning". Några år senare hade han stött på en gatupojke på 10 år i Italien. Italien! Han var i fucking Italien! Det kan förklara Joshs ena efternamn. Elvero. Vero betydde sann på italienska. Så Joshs namn skulle bokstavligen betyda "Räddare och sann" om man bortsåg från hans mellannamn William gav honom. När jag kom och tänka på det, hur kom det sig att Josh hade så många namn? Arg var jag på både William och Josh. Varför hade han inte sagt något? William måste ha nämt mig, min bror och mamma någon gång.

~Flashback~

"Joshua Logan Adam Elvero Merivale! Masa dig hit, nu!" röt jag.
Victor ryckte till och höll för öronen.
"För högt," mumlade han.
"Skrik inte Hunter!" utropade Josh med låg röst och kom gåendes mot mig.
Jag rynkade pannan och följde honom ut ur rummet.
"Varför? Varför reagerade Victor sådär?" undrade jag i genuin tonart.
Josh suckade och drog handen genom håret.
"Victor är autistisk."
Jag såg förvånat på honom.
"Hur kommer det sig att jag inte..." började jag.
"Ja det är ju inte direkt något man går omkring och viftar med," mumlade han bittert och frånvarande.
Jag betraktade honom en stund. Josh med sitt mörkar hår och naturligt solbrända hud. Med sina märkligt turkosa ögon.
"Varför sa du inget?" frågade jag efter ett tag.
Han såg frågande på mig.
"Vad menar du?"
"Att William tog in dig när du var yngre."
Plötsligt började han skratta. Jag ryckte förvånat till.
"Jag trodde inte det var så viktigt. Dessutom så nämnde han bara era namn i förbifarten när jag var lite . När jag frågade om det blev han så sorgsen," svarade han tillsist.
"Inte viktigt??? Han är min pappa för Guds skull!" röt jag argt.
Josh ryckte till och såg storögt på mig. Plötsligt började tårar tränga fram och gjorde ögonen blanka.
"Åh herregud nej. Snälla gråt inte!" sa jag med svag panik i rösten.
Josh blinkade några gånger och log sedan.
"Så jag antar att jag har en ny syster och bror?"
Jag såg förbryllat på honom.
"Ja Josh. Det har du," log jag.

~Nutid~

Dom skulle få det svårt att acceptera en ny medlem i familjen. Visst han hade inget emot Josh, men Dom gillade inte förändring. Det här, allt det här, var en extrem förändring för vårt familjeliv. Särskilt eftersom vi inte visste vad som skulle hända härnäst. Skulle William och Josh flytta in med oss? Mamma var fortfarande pissed, men om nu William hade en sådan bra anledning till att ha lämnat oss kanske hon gav honom en ny chans. Hursomhelst hade vi alla återhämtat oss vid det här laget. Mina krafter hade helt tagit slut av att ha Sammanstrålat med Flare och Winter om vartannat. Peter hade varit frånvarande, men Zac hade talat med honom. Det sista av striden var diffust, men tydligen hade de två skapat en allians. Vera hade förklarat vad en allians mellan Illusius betydde. En allians innebar att två magiker knöt samman deras krafter. Vad det nu innebar. Det verkade göra dem starkare iallafall. Ingen hade sett röken av Drake. Lika bra var väl det, men en obehaglig magkänsla tydde på att det inte var över. Inte riktigt än.