Familiaris Academy ~ Starborn

[|34|]

Du skulle gjort samma sak

~Blair~

Jag hade dåligt samvete. Vi hade åkt tillbaka till Aris efter nyår så det var fortfarande en veckas lov kvar.
"Blaaaiiir, du måste gå upp ur sängen," sa Vera.
Jag stönade irriterat till och kastade en kudden åt hennes håll. Hon fångade den med lätthet och suckade ljudligt.
"Vi kan ha en tjejdag. Du, jag, Am, Cora och Amy. Vad sägs?"
Winter hoppade upp på min rygg, vilket fick mig att stöna av smärta.
"Gå av Winter."
'Bara när du har gått upp.'
"Jag kan inte gå upp om jag har 50 kilos varg över mig," muttrade jag.
'Oh'
Flare började skratta.
'Vad dum du är, Winter.'
'Eyy!!' utropade Winter förnärmat.
Jag log lite och rullade ur sängen.
"Bra. Då kan ni se till att Blair lyckas ta sig ner till matsalen, "sa Vera till mina Familiarisar.
Hon lämnade mitt rum samtidigt som jag sträckte på mig och bäddade sängen lite.
'Du kan behöva en dag med tjejerna,' sa Winter och sträckte på sig.
Jag hummade lite.
'Ja. Vi stannar här på akademin,' sa Flare.
"Är ni säker på att ni klarar er då?" undrade jag oroligt och gick in på badrummet mittemot mitt rum.
Jag fixade till håret lite och återvände till mitt rum.
'Blair. Vi är inga barn. Flare är 6 år och jag 5. Vi klarar oss,' sa Winter och puffade lite på mig så att jag skulle byta om.
Jag suckade och drog på mig ett par svarta jeans och en vit blus med volangkrage med knäppe och trumpetärmar. Jag manade ut Flare och Winter för att sedan springa upp till matsalen och slänga i mig något innan jag lämnade dem att gå fritt i akademin. Jag borstade snabbt tänderna och mötte upp med Vera och resten av tjejerna utanför entrén.
"Gamir gav oss tillåtelse att lämna området så vi ska till byn," förklarade Vera.
"Samma by som Zac tog mig till?" undrade jag.
"Eh... Jag tror inte det. Den Zac tog dig till är definitivt lugnare. Vi ska till Kula Kēia. Där finns det mer shoppingställen och grejer som är perfekta för en tjejdag," sa Amber och log.
Jag hummade till svar och följde efter tjejerna. Jag fingrade fundersamt på kedjan runt halsen. Det kändes ändå lite underligt med bara en nu... Men jag antar att det var mitt fel. Men ärligt talat var Peter väldigt oförskämd mot Zacs familj. Mot min familj. Mot mig. Det var bara... så inte Peter. Jag vet inte. Mina tankar avbröts av att Veta tog tag i min hand och det kändes som om marken försvann under mig. Jag knep automatiskt ihop ögonen samtidigt som jag höll andan och öppnade dem när jag kände marken igen. Vi var inte vid skolan längre.
"Herregud jag vänjer mig nog aldrig vid det där," fick jag fram och ruskade på huvudet.
Vera skrattade lite.
"Jag ska bara hämta de andra."
Jag hade aldrig sett någon förflytta sig utan bara känt det själv. När jag såg Vera försvinna i tomma intet såg det ut som om hennes omgivning drog in henne i sig och så var hon borta. Jag såg mot gatan som var en bit längre fram medan Vera hoppade hit alla en i taget.

✶✿✶

"Nå, var tycks?" sa Vera och fällde ner solglasögonen lite på näsan.
"V, det är vinter herregud. Vad gör du?" suckade Amber irriterat.
"Jag hittar den nya sommatränden. Duh. Vad gör du då?" fnös Vera.
"Till skillnad från dig kan jag skilja på årstiderna," log Amber retsamt.
"Och till skillnad från dig, har jag stil i vilket väder som helst," sa Vera och slängde med håret.
Amber suckade.
"Ibland undrar jag varför jag är den yngre tvillingen."
Jag började skratta.
"Vera är sån. Vild och sprallig av sig. Ibland en riktig bitch som är alldeles för naiv och tänker sig inte för."
Amber hummade till svar och såg på sin syster som hade hoppat på Amy bakifrån och fått henne att förvånat skrika till. Ärligt talat tyckte jag synd om alla Illusius här som var tvungna att dras med oss tonåringar. Efter klädprovningen var det lunch. Vi åt på ett ställe som bara hade Illusiusmat, vilket gjorde mig lite obekväm. Visst, jag hade självfallet inget emot deras mat, men jag var uppväxt som en Reguljär. Vilket ledde till att jag inte var helt förtjust i deras... Smak. Det slutade upp med att jag var tvungen att välja en fucking stingloppshamburgare. Toppen, nu kommer jag ha massa röda irriterade bitmärken i munnen. Woopwoop. De andra skrattade bara åt mig när jag för varje tugga var tvungen att svära en hög harang åt de små stingen i munnen. Det var inte direkt så kul för mig, men att det gjorde de andra på gott humör gjorde det nästan värt det. Men bara nästan.