Familiaris Academy ~ Starborn

[|32|]

Middag hos Hunters

~Blair~

"Feliz Navidad. Feliz Navidad. Feliz Navidad. Prospero año y Felicidad. I wanna wish you a Merry Christmas. I wanna wish you a Merry Christmas. I wanna wish you a Merry Christmas. From the bottom of my heart."
Jag nynnade tyst med till den välbekanta melodin som strömmade ut ur radion. Gammaldags jag vet, men mysigt ändå.
"Peter jag behöver lite hjälp," sa jag samtidigt som jag kämpade med att hänga upp en röd kula i granen.
Mamma hade väntat tills vi kom hem på lov så granen hade stått oklädd sedan Lucia. Aris hade faktiskt haft ett lucia-event med en julshow. Vera hade deltagit och wow, den tjejen kunde sjunga. Like damn! Slay gurl. Snaps fingers. Hur som helst så verkar naturen ha stabiliserat sig för tillfället. Kungen... Han höll saker och ting upprätt. Han var inte statsministern, men folket litade på honom. Peter avbröt mina tankar genom att knacka mig på axeln.
"Vad behövde du hjälp med?" undrade han.
"Åh. Kan du hänga upp resten av kulorna? Jag når inte," mumlade jag.
Ett underligt ljud slapp ur Peters mun och jag såg storögt på honom.
"Du skrattade."
Peter rynkade pannan, men ett svagt leende prydde fortfarande hans läppar.
"Du är bara så kort," flinade han.
Jag grimaserade.
"Inte så kort faktiskt," muttrade jag och lät honom hänga upp de sista kulorna. "Stjärnan också."
Jag räckte honom den glittriga silverstjärnan. Nej, vi hade ingen i guld. Silver var faktiskt också snyggt. Peter höjde på ögonbrynet.
"Vill inte du göra det?"
"Kort du vet," sa jag och gjorde en hjälplös gest.
Peter himlade med ögonen.
"Kom här," beordrade han.
Jag såg undrande på honom, men gick fram till honom. Jag hojtade förvånat till när han lyfte upp mig i ett fast grepp om midjan.
"Nu når du."
Mållöst satte jag dit stjärnan på toppen och Peter satte varsamt ner mig. Jag såg förvirrat på honom, men han hade redan satt sig ner i soffan igen för att läsa sin egendomliga bok. Jag plockade ner alla lådor och kartonger för julpyntet i en större låda, beskådade mitt mästerverk (med lite hjälp från Peter) och gick för att sätta mig bredvid honom.
"Vad läser du?" frågade jag nyfiket.
"Shakespeares samlade verk," mumlade han tyst och vände blad.
Jag såg ner i boken och började läsa lite. Det var ett manus till ett av Shakespeares många verk.

Scen 1

Julia
Det här är Verona. Vi levde här för länge sedan.

Romeo
I Verona kämpade alla Adliga släkten om makten att bestämma mest. Jag är en Montague.

Julia
Men du heter Romeo i förnamn. Jag är Julia Cuplet.

Romeo
På min sida är min vän Mercutio den värsta slagskämpen.

Julia
Och på min sida är kusin Tybalt den störste stridshöken.

Romeo
Kärlek. Vad är det?

Julia
Tja, inte kan man äta den iallafall.

Romeo
Det är när vi möter varandra som vi förstår vad kärlek är och vad den kräver.

Julia
Att det bara är man själv som bestämmer vem man tycker om.

Romeo
Att man har rätt att bestämma själv.

Julia
Vi dör i slutet.

Romeo
Men vi undrar varför vi gjorde det.

Julia
Är kärlek densamma för er som den var för oss?