Familiaris Academy ~ Starborn

[|43|]

Dormiens Draco

~Peter~

Tapp. Tapp. Tapp.
Blair lutade huvudet mot ena handen och höll på att fippla med pennan så att den slog till i bordet gång på gång. Flera gånger hade hennes hand sökt sig till bröstbenet och gnidit det frenetiskt. Jag la huvudet på sned och rynkade pannan. Efter ett tag sträckte jag ut min egen hand och stoppade Blairs. Hon såg förvånat upp på mig och log ursäktande för att sedan återgå till projektet. Jag suckade ljudligt och såg ner på mitt eget papper där jag hade klottrat ner en osammanhängande text som definitivt saknade en röd tråd. Aldrig i livet att jag skulle klara mig nästa år när vi ska få betyg!När jag äntligen blev klar med provet reste jag mig upp och lämnade det till Miranda. Hon log mot mig och gjorde en gest som visade att jag kunde gå. Jag slingrade mig emellan bänkarna och lämnade tyst klassrummet. Väl ute förvandlade jag Sun och böjde mig ner för att försiktigt stryka henne över den gyllene pälsen.
"Vad sägs om en promenad i skogen innan nästa lektion med Jeremy?" föreslog jag lite osäkert.
Sun puffade njut till min hand och spann lågt.
'Låter bra... Peter.'
Jag såg förvånat på henne över att hon hade kallat mig vid namn. Jag log brett som jag inte hade gjort på länge och började gå mot skogen tillsammans med Sun.
"Jag är rätt trasig eller hur?" sa jag när vi hade nått skogen.
Den var väldigt vackert nu i början av maj. Det var inte långt kvar till sommarlovet.
'Trasig? Alla är väl lite trasiga. På ett eller anant sätt,' sa Sun fundersamt och sträckte på sig.
"Touché," skrattade jag torrt.
Vi gick under en tystnad ett tag.
'Alltid så kontemplativ,' skrattade Sun och tog ett språng för att hamna framför mig.
"Kontemplativ? Kanske kanske inte. Men att vara försjunken i tankar är nog rätt bra ändå. Det hjälper en i livet. Det är väl därför vi har tankar?" sa jag.
'Touché,' härmade Sun mig med en hint av ett flin i rösten.
Jag log mot henne.
'Mr Peter!' utropade något och hoppade på mig.
Jag föll handstupa framåt, men hann snubbla fram några steg och rätade på mig.
'Helica,' sa Sun och la huvudet på sned. 'Är det något på tok?'
'Det är en okänd individ i skogen,' sa Helica och trampade oroligt.
"Okänd individ?" ekade Sun och jag på samma gång.
'Jag känner inte igen dess doft. Eller på något vänster känner jag igen den. Den påminner mig om något eller någon....' mumlade Helica snabbt.
Jag rynkade pannan och såg mig misstänksamt omkring.
"Inga spår efter Hector?" undrade jag.
Helica skakade sorgset på sitt huvud.
'Nej. Nada. Det är som om han har gått upp i rök. Jag har rest emellan olika små Shuckflockar, men de vet inget. Jag förstår inte! Först förlorade jag Hera och det är nästan som om jag redan förlorat Hector. Våra föräldrar är döda och nu är det bara jag och Hector som är kvar av vår flock. Jag vet inte vad jag ska göra!' sa Helica förtvivlat.
Jag sjönk ner på marken och drog hennes skuggkropp intill mig. Sun tryckte sig mot Helicas kropp och jag la armarna om de båda.
'Hen är här. Nära. Väldigt nära. Var försiktiga,' sa Helica plötslig och drog sig loss.
Jag reste mig tyst och såg mig noggrant omkring. Kroppen var på helspänn, men jag såg ingen.
'Vänta här. Jag är strax tillbaka,' sa Helica och satte av i en av riktningarna.
Jag slöt mig till Sun som också var på spänn och sniffade förbrilt för att fånga upp den okände personens doft. Hon hukade sig och lät svansen pendla långsamt fram och tillbaka. Hon blottade sina vassa farliga tänder och ett dovt morrande kom från magen. Jag böjde mig ner och la handen mot marken.
"Ouro espada," mumlade jag och drog till mig metallen från den hårda marken under mig.
När det gyllene grundämnet steg upp ur marken formades det till ett vackert, men dödligt svärd i renaste guld.
"Men ser man på," skrattade en mansröst.
Jag och Sun spann runt och mötte en man i 40 års åldern. Han var väldigt lång och muskulös med breda axlar. Han hade mörkbrunt hår och skäggstubb tillsammans med isblåa ögon som påminde mig om... Jag skakade på huvudet, jag måste tänkt fel nu.
"Vem är du?" frågade jag misstänksamt och riktade svärdet mot honom.
Han var ingen lärare eller elev. Misstänksamt att vandra omkring i den Otillåtliga skogen. Mannen skrockade lite och skakade lätt på huvudet.
"Du är ett hot mot oss och jag måste förgöra alla hot," sa han.
"Hot? Hot mot vad? Mot vem? Har det här med den där Hon att göra?" frågade jag.
Mannen rynkade pannan.
"Spela inte oförstående," fräste han. "Du vet mycket väl vad det är du har gjort och du ska få sona för dina brott."
Jag stirrade förvirrat på honom. Vad i helvetet...? Mannen sa någon formel på latin. Det jag lyckades urskilja var ordet "lux". En lång piska i blixtrande ljus sprakade till i hans händer. Han slog till med den mot Sun som röt och hoppande undan. Hon visade tänderna och strök sig mot mig. Jag föll ut med svärdet i högsta hugg och svepte till med det. Mannen, vars namn jag fortfarande inte kände till, flinade och slog med piskan så att den slingrade sig runt min handled. En kraftig stöt gick rakt igenom min arm och ut till hela kroppen. Ett överraskat smärtsamt skrik slapp ur min mun och jag tappade svärdet. Sun röt och anföll mannen som ryckte till med piskan som fick mig att falla framåt. Mannen tog tillfället i akt och drog mig intill honom och höll mig framför sig som en mänsklig sköld. Sun gnydde till och ändrade riktig mitt i luften. Hon landade till vänster om oss och hoppade kvickt bakåt för att undvika framtida attacker. Piskan som mannen framkallat slingrade sig till över min hud i ett onaturligt mönster med de sprakande blixtarna, men utan att skada mig den här gången. Han hade sin lediga hand i ett stadigt grepp om min bröstkorg och den andra hade han nu fattat om mina båda handleder bakom min rygg i en obekväm ställning.
'Släpp honom. Han har inget att göra med Henne,' röt Sun argt och visade tänderna.
"Ny skepnad Venom? Du är bra på förklädnader, Dormiens Draco," sa mannen argt.
"Vad i helvetet pratar du om?? Sun är Sun och har alltid varit Sun!!" utropade jag argt. "Queimar!"
Min svarta eld spred sig från händerna ut till armarna och sedan till bröstet. Hela jag fattade eld som brände mannen och fick honom att förvånat släppa mig.
"Dra åt helvet," väste jag och tog mig snabbt till Sun som tryckte huvudet mot min midja. Ett glatt spinnande ljud hördes nere i hennes buk.
"Du ger mig inget val," suckade mannen och såg ner på sina brännskadade händer.
De började lysa i en svag mingrön nyans och såren läkte.
'Vi borde dra nu medan vi kan! Vi måste hitta Helica! Hon har inte kommit tillbaka på ett bra tag nu som hon sa att hon skulle,' sa Sun och trampade på stället.
'Du har rätt,' sa jag sammanbitet och sträckte ut handen mot henne.
Hon nickade lätt och slickade den innan hon tog ett litet steg tillbaka.
"Tatuaxe."
Sun försvann i ett dammoln av stoft och jag satte av. Mannen skrattade bara hånande åt mig.
"Metalica, després d'ells."
Jag anade att det inte bådade något gott så jag pressade mina ben att springa snabbare. Höga knarrande metalliska ljud hördes bakom mig. Även om jag hade långa ben och var hyfsat snabb kunde jag inte mäta mig med vad det än var som jagade mig. En dov morrning hördes och Helicas svarta kropp kolliderade med det bakom mig. Jag snubblade till på något och föll. Jag och den jordiga marken hade en kort make out session innan jag tryckte mig själv uppåt bara för att mötas av något hårt och svalt mot ansiktet. Jag stirrade in i ett par, nej inte ett par utan ett öga. Ett öga utan någon pupill eller iris som satt i pannan på ett stort monster med enorm mun och stora vassa tänder som var säkert en decimeter långa. Varelsen hade en kroppsbyggnad som påminde mig om en vaksam varg och en tigerhane. Ryggraden var täckt av taggar som var sylvassa och lite längre än tänderna. Den hade enorma tassar med läskigt stora klor, men svansen, svansen var lång och även den täckt med taggar. Mot slutet delades den i tre med två av sidorna vinklade neråt så att det såg ut som ett vapen av något slag. Den monstruösa varelsen framför mig var helt gjord i metall och morrade dovt mot mig. Den slog till med svansen och jag han inte reagera förrän den långa taggen längst ut på spetsen av svansen kördes rakt in i sidan på mig. Jag flämtade till och såg att den hade träffat rakt på stället där jag hade tatueringen av Sun. Mitt synfält täcktes snart av svart grumliga fläckar som spred sig snabbt. Jag hörde Helica gny innan allt blev svart.

Okej hej! Så till att börja med... Metalica!⬇︎

Scary right???
Men hur som helst så ja, liiiite sen men life is... shit right now tbh. Men my child Peter har blivit kidnappad!😱 Le gasp!
Det spännande börjar nu så spänn fast era säkerhets bälten och ta tag i något i eran närhet för det här kommer gå vilt till!!! Tror jag. Hehe...
Men rösta och kommentera hörni! Jag vet att ni kan! Love you❤️
//Sarilia