Familiaris Academy ~ Starborn

[|Epilog|] + [|Info|]

Nick klamrade sig fast vid mig.
"Nick... Jag måste..." mumlade jag.
"Nej!! Raven får inte ta dig ifrån mig!" grät han.
"Nämn henne inte vid namn Nick," väste jag sorgset.
Raven hade gett mig en chans att fixa mitt misstag och jag sabbade det. Jag visste ju inte direkt hur jag skulle gottgöra det, men jag var ganska säker på att det inte innebar att bli skållad av kokande vatten. Nick började storgråta och vägrade att släppa mig.
"Nick snälla. Du måste sluta klänga dig fast som en apa," sa jag och skrattade besvärat.
"Nej! Hon får inte ta dig ifrån mig. Inte dig!"
Jag satte ner honom på marken och hukade mig vid honom. Hans mörkbruna lockar hade trasslat ihop sig och var nästan som ett fågelbo. Hans gröna ögon som både jag och pappa hade blänkte av tårar och var röda i kanterna.
"Vad än vår härskarinna tänker ge mig som straff så vill jag att du är inlåst på ditt rum. Hör du det? Vad än hon gör mot mig," mumlade jag allvarligt och spände blicken i honom.
Med darrande underläpp nickade han långsamt. Jag log svagt och strök honom över kinden.
"Jag är snart tillbaka, okej?

❦♛♛❦

Tronsalen var upplyst av facklor med härskarinnans denimblå eld. Lågorna slickade de mörka stenväggarna. Självaste tronen där Hon satt var starkt upplyst och flera av hennes anhängare stod på två rader som ledde till en gång mot henne. Pappa stod vid vår härskarinnas ena sida med händerna knäppta bakom ryggen. Hans min avslöjade inget. Jag själv var barbröstad och hade ett par svarta byxor. Mina tankar gled iväg till Nick. Hon skulle väl aldrig döda mig...? Jo, kanske men hon behövde fortfarande både mig och pappa. Nick skulle inte behöva missta mig. Med höjt huvud gick jag fram till Henne. Jag mötte stadigt hennes röda och svarta ögon.
"Drake Christian Archer," ljöd Hennes röst. "Du fick en chans att gottgöra ditt misstag, men misslyckades även denna gång. För det ska du straffas."
Hon reste sig upp och med lugna, nästan flytande steg mot mig.
"Ditt straff kommer inte innebära döden. Men misslyckanden är inte något jag ser på med blida ögon. Att du fullkomligt ignorerade mina order och sedan när du skulle bevisa dig värdig blir det ett stort nederlag. Drake, du måste förstå att jag inte kan negligera det här. Därför kommer du att bli slagen, sparkad och förnedrad framför alla tills du äntligen förstår," tillkänna gav hon.
Jag svalde nervöst.
"Dominula... Ska ni utge straffet?" frågade jag.
Hon log kyligt.
"Nej Drake. Inte jag, utan din far."
Min blick gled panikslaget till pappa. Skulle han verkligen...? En hård näve träffade min käke som fick mig att snubbla baklänges. Jo då, det skulle han.

✯❄︎✯

Raven Delacroix vände sin unge anhängare ryggen åt. Ljudet av slag, sparkar och smärtsamma läten ekade i tronsalen. Hon började gå mot sitt senaste experiment. Klackarna smattrade mot golvet och studsade kraftigt mot väggarna. Ett elakt leende spreds på hennes smala läppar.
"Nå Amanda, få se vad din dotter och son egentligen går för," skrattade hon och såg mot montern. "Låt oss hoppas att du inte är ett lika stort misslyckande som Metalica."

✦❇︎⋅:✧∘⋆:~*❄︎*~:⋆∘✧:⋅❇︎✦

Okej jag älskar typ den där grejen ovan😂
Detta är alltså epilogen på Starborn och därför slutet av denna bok!
Jag har en viktig fråga jag vill att alla svarar ärligt på. Vill ni ha en del 3 när Blair går Smaragd? Skriv i kommentarerna!
Jag har lovat några men jag vill ändå veta om det är fler som vill.
Jag vill också passa på att säga att jag har släppt de första omskrivna kapitlen på "World Elements" som jag kommer döpa om till "The Five Elements of Necrion". Jag skulle tycka det vore kul och ni ville kika in på den eftersom jag känner att den är mycket bättre än den förra versionen och är nöjd med denna.
Jag skulle nog kanske vilja testa en av mina andra utkast som är 73 st😂 Så vi får se vad som händer men jag hoppas att ni vill läsa vad det än är som kommer publiceras😂😅
Ha en bra dag alla läsare!❤️
//Sarilia