Familiaris Academy ~ Starborn

[|42|]

Meddelandet från D.A

"Nej pappa, ja, nej! Ge mig tid! Jag bryr mig inte om vad Hon tycker! Jag behöver tid. Jag har redan samlat blod från gripar, enhörningar, perytons och chimeras! Liemännen är bara extra belastning! Nej jag bryr mig inte pappa! Hon måste ge mig tid!"
Jag la irriterat på och slängde mobilen i väggen.
"Drake."
"Inte nu Darcy."
"Drake lugna dig."
Jag såg vildsint på min kusin Darcy.
"Att hetsa upp sig av det här kommer knappast hjälpa dig," fnös hon och såg på mig.
"Bara... håll käften okej?"
"Om det bara vore så lätt käre broder," suckade hon och såg ut genom fönstret.
"Jag är inte din bror!"
"Keep telling yourself that," log hon elakt.
Darcy. Eller Damoracy von Vixen som var hennes fulla namn, var en ond kvinna på 20 år. Listig så som vacker och mordisk. Min kusin.
"Du kommer inte lyckas, Drake. Ge upp. Du tappade kontrollen och höll nästan på att döda Hunter flickan. Hon uppskattade det inte."
"Åh herregud det är inte mitt fel att Blair är så jävla svag," fräste jag upprört.
"Jaja. Vi ska till mötet nu," sa Darcy och föste ut mig ur rummet.
Mötet. Mötet som Hon skulle hålla. Vår härskarinna.
"Drake!"
Jag vände mig om och log lite för första gången på ett bra tag och fångade upp Nick när han hoppade på mig.
"Nick, vad stor du blivit!"
"Jag vet!" log Nick och ett bubblande skratt slapp ur hans 7 åriga mun.
"Senaste gången jag såg dig räckte du mig till midjan," sa jag roat.
Nick strålade upp mot mig och släppte taget om mig så att han smidigt gled ner på stengolvet.
"Ja, men förra gången var jag 5," sa Nick och grabbade tag i min hand.
Darcy fnös lite och himlade med ögonen.
"Damoracy," sa pappa varnande och klev in i korridoren som ledde till Hennes sal.
"Det var länge sedan farbror," sa Darcy och log kallt.
"Trevligt att se dig igen," sa pappa och log minst lika kallt.
Darcy och pappa hade någon fnurra på tråden, men själv visste jag inte varför. Nick, eller Nicholas var min halvbror. Yes you heard it. Min halvbror. Mamma... Mamma dog när jag var 6 och pappa fick barn med Maria, Nicks mamma. Pappa och Maria gifte sig aldrig. Hon lämnade oss. Eftersom pappa började jobba för Henne. Precis som jag gjorde från den stund jag fyllde 10 år. Jag skydde och skyr fortfarande Maria för att ha övergivit oss. För att ha sårat pappa efter att mamma dött och för att ha lämnat över Nick. När jag hittar henne. När jag hittar Nicks mamma... Då kan jag inte vara säker på om jag kan kontrollera mig själv att inte döda henne. Yes I have feelings too. Surprise!!! Vi föresatte att gå mot Hennes sal under en stel tystnad. Nick hade hoppat upp på min rygg så jag suckade bara tungt och lät honom sitta kvar. När vi nådde rummet knackade pappa på de stora portarna och de gled tyst upp. Framför oss, satt Hon. Hon satt i en svart tron. Den var vacker utsmyckad med onyx och långa dödligt vassa spikar i svart glänsande metall. Hon bar en svart skrud med djup v ringning och långa armar i tyll. So I guess you want me to reveal the name of the woman in front of me who's made of pure darkness and despair? I'll tell you. Her name is Raven. Raven Delacroix.

✯❄︎✯

~Blair~

Jag hade en olustig känsla och masserade lätt huden som täckte bröstbenet. Jag hoppade till när en plötslig stöt gick igenom mig.
"What the hell...?"
"Miss Hunter? Något du vill säga till gruppen?" frågade Lakastrio.
Well.... Eftersom vi alla typ bröt mot reglerna var det ju omöjligt att undvika kvarsittning med rektorn. Men kul var det. Åh herregud aldrig hade jag haft så kul i hela mitt liv.
"Nej jag... Um... Inget..." mumlade jag och såg ner på pappret igen.
En uppsatts på varför vi inte fick hoppa omkring, dansa och sjunga på borden, strunta i lektionerna och vandalisera skolan. Kul. Efter ett tag puttade någon till min fot med sin egen. Jag vred på huvudet åt det hållet och mötte Bosses ängsliga blå ögon. Jag rynkade pannan och såg sedan på hans hand som diskret höll i något. Bosse, som inte hade gjort något försök att gå på mig med Bella när Brad var borta hade blivit så mycket mer annorlunda. Han hade varit som har var första gången vi möts. Jag undrade om... Bosse gjorde en otålig nick som visade att jag skulle sträcka ut handen. Med en blick mot Lakastrio på andra sidan rummet så räckte jag Bosse min hand och han la en lapp i den. Jag vecklade undrande upp den och läste det som stod.

Kära Miss Blair Hunter,

Det var ett tag sedan vi sågs och jag hoppas vi ses snart igen. Jag måste säga att min härskarinna blev lite rasande på mig eftersom jag nästan dödade dig. Tydligen är du värdefull för henne. Jag har dock sett till så att du kommer få möta W snart. Jag litar fortfarande inte på honom, men min härskarinna gör det så jag får väl acceptera det. Du kommer snart inse att det här är mycket större än du tror. Vill du klara dig ur det här med livet i behåll råder jag dig att hålla dig utanför.
Ha det så trevligt Miss Hunter.

//D.A

Jag blev torr i munnen och stirrade på lappen. D.A. Drake Archer.
"Bosse, vem skickade den här???" väste jag desperat.
Jag såg mig omkring i rummet, men såg inget misstänksamt. Julian, som jag trodde var Den Vilande Draken fanns inte i rummet eftersom han inte hade fått kvarsittning tillsammans med några andra i Malicious Dream och Blizzard Rain.
"Uh... U-um... Jag vet inte. Jag fick den av Riley som fick den av Veronica som fick den av Melia som fick den av Dominic som fick den av Peter som fick den av Zac som fick den av Bella... Jag vet inte vem som skickade den från början," stammande Bosse tyst och förfärligt snabbt.
Jag skakade arg på huvudet och kunde nästan känna eld slippa ur min mun. Jag ställde mig häftigt upp, nästan så att stolen välte, och smällde handflatorna i bordet.
"Vem skickade lappen??"
Alla var tysta och såg på mig. Lakastrio hade vänt sig om och såg bekymrat på mig.
"Vem???"
De teg fortfarande.
"Det var jag."
Min blick landade på en helt total okänd tjej från Diamant. Hon kunde omöjligt vara honom. Till och börja med var hon tjej, hon hade inte gröna ögon och fel kroppsbyggnad.
"Jag hittade den i mitt rum, den var adresserad till dig så jag tänkte ge den till dig innan, men hann inte. Så jag bad de andra att få den till dig. Vem är den ifrån?" undrade hon ärligt och uppriktigt.
Inga lögner. Jag såg ner på lappen igen. Det vore nog bäst att inte hålla på att hojta till om det här. Han sa att han hoppades på att möta mig igen. Vilket innebär att Hon skulle skicka honom på ett nytt uppdrag att samla blod från olika varelser. På ett uppdrag med denna W. Vem fan var det? Jag satte mig abrupt ner och återupptog uppgiften medan de andra fortfarande såg förvirrade ut. Jag kunde inte undgå att den underliga känslan vid bröstbenet hade blivit starkare. Försiktigt masserade jag den heta och ömmande huden med en rynka i pannan och virvlande tankar...

Ni börjar bli dåliga på att rösta och kommentera hörni! Skriv hur er dag varit, husdjur, favvo rätt, eller bara något helt knäppt.
Jag vet att berättelsen är väldigt tråkig och jävligt smaklös men jag försöker. Jag har lite spännande idéer för de sista fem kapitlen så det är väl trevligt... Men nu fick ni en insyn från Drakes perspektiv och ni vet äntligen Hennes riktiga identitet! Raven Delacroix! Vem tror ni W är???
Ha en trevlig dag!❤️
//Sarilia