Familiaris Academy ~ Starborn

[|15|]

Kärlek är vackert

~Anton~

"Hej och välkomna till restaurang A la Forno. Den 5 stjärniga restaurangen som erbjuder alla olika sorters pastarätter. Jag är er servitör Anton, här har ni menyerna. Jag återkommer när ni bestämt er. Juste, skulle ni vilja ha något att dricka under tiden?" sa jag med monoton röst.
Jag lämnade familjen med ett litet stelt leende för att hämna drickan de beställt. På vägen stötte jag nästan in i Karon.
"Le lite, Anton! Det är inte så trevligt att bli mottagen av en uttråkad servitör när man går på en fin restaurang!" läxade han upp mig strängt.
Jag viftade bort det.
"Jag ler Karon. Se."
Jag log stelt igen. Karon skakade på huvudet.
"Du är hopplös, Anton. Det vet du va?"
"Alltid," grinade jag glatt.
"Där har vi ett äkta leende!!"
Jag grimaserade.
"So you want me to grin or to smirk all the time?"
"Inte riktigt. Men kom ihåg. Vi gör det här för familjen. Om du inte engagerar dig lite mer så kommer du få sparken. Det här är det bästa jobbet än så länge," sa Karon allvarligt och suckade.
"Jaja," muttrade jag.
Jag återvände till familjen och försökte le ett äkta leende.

✶✿✶

Jag föll ihop i min säng med ansiktet i kudden. Nej, ursäkta. Coras säng. Den luktade fortfarande henne. Liljor och honung. Något dunsade in i min rygg och smärta ilade upp genom ryggraden.
"Ice! Spark! Gå av! Jag har haft en jobbig dag," gnällde jag och rullade över på rygg bara för att få Ices tunga i ansiktet.
'Saknar du Cora?' flinade Ice.
Jag suckade.
'Ja det är en av anledningarna. Jag saknar henne väldigt mycket,' mumlade jag och kliade Ice bakom örat.
'Jag förstår mig inte på kärlek,' muttrade Spark.
'Det är för att du aldrig kommer träffa någon om du ska fortsätta vara så där butter,' sa Ice retsamt och buffade till schakalen i sidan.
Spark var inte beredd så han gled ner från sängen. Jag började skratta och började mig ner för att plocka upp honom.
"Är du okej?"
Spark började sprattla för att komma ner.
'Jag mår finfint Mable.'
'Spark! Hur många gånger har jag sagt att det ska vara Inesti och inte Mable! Det låter som Mabel!!!!' utropade jag upprört.
Spark började flina lömskt. Jag höjde handen och knäppte till honom på huvudet.
'Sparkheat din lilla luriga schakal.'
Jag log varmt och drog in mina Familiarisar i en omfamning. Utan att ha märkt det hade dörren glidit upp.
"Vad tycker du om mitt rum?"
Jag såg förvånat upp och mötte Coras varma, gröna ögon. Hon log brett. Jag log tillbaka.
"Vad tittar du på?" frågade jag efter ett tag.
"Du svarade aldrig på min fråga," sa Cora roat.
"Jag älskar det. Det är så du," log jag. "Nu, svara på min."
"Dig. Jag tittar på dig. Du får mig att inse hur mycket jag tycker om dig," sa hon.
Jag reste mig upp och drog in henne i en omfamning. Hon blev förvånad, men la armarna om min midja. Efter en stund drog jag mig ifrån och mötte hennes blick. Jag höjde handen för att lägga den vid hennes kind. Precis när våra läppar skulle mötas gav våra Familiarisar ifrån sig äcklade ljud. Mina mungipor drogs uppåt och jag backade.
"Kärlek är inte äckligt mina vänner," skrattade jag och böjde mig ner för att låta Glimmer klättra upp i min famn.
"Nej. Tvärtom. Kärlek är vackert och sprudlande," sa Cora och gosade med Ice och Spark. "Förresten så berövade ni mig en kyss!"
Jag började skratta och drog henne närmare för att faktist kyssa henne den här gången.

✯❄︎✯

~Blair~

Dejten med Zac var stel och obekväm i början, men när han blev mer bekväm var det riktigt trevligt. Jag var tvungen att rensa tankarna nu. Jag gick med på att gå ut med Zac för att han frågade snällt och jag ville inte såra honom. Jag ville ge honom en chans och se vad som skulle hända, men nu visste jag inte riktigt. Gillade jag honom eller inte? Jag gjorde nog inte det från början, men varje gång jag tänkte på honom så tog mitt hjärta ett skutt. Jag visste inte varför!!! Jag rotade i min resväska för att hitta det jag sökte. Jag tog aldrig med dem förra året och jag ångrade det verkligen. Som tur var så hade jag med dem den här gången.
Jag gick in i Spegelsalen. Eller den kallades så eftersom 3 av 4 väggar var täckta av spegelglas. Spegelsalen användes i sammanhang med Illusionist Claras lektioner. Jag la ifrån mig mina grejer vid stereon och kopplade in min mobil. Ja, förvånansvärd hade de sån teknologi här. Jag satte igång en spellista och började värma upp och stretcha. När jag var klar satte jag mig på det lite glatta plastgolvet och började trä på mig skorna. Det var ett litet tag sedan jag dansat med mina tåspetsskor, men det borde vara okej. Jag hade gjort flera fotstretcher och några relevé samt grande-plié nu innan. När musiken startade så började jag röra kroppen i takt med den och bara dansade ut mina känslor för att slippa tänka.

✯❄︎✯

~Peter~

Jag stod och betraktade Blair när hon dansade. Hon var så graciös när hon rörde sig i takt till musiken. Jag hade aldrig sett någon dansa såsom hon gjorde nu.
'Hon är verkligen vacker när hon dansar,' spann Sun.
'Bra på att dansa e hon allt,' sa jag.
Plötsligt lades en hand på min axel. Jag vände mig om och mötte Dominics gröna och blåa ögon. På hans axel satt Nightstar och betraktade mig med sina falkögon.
"Hon är duktig, eller hur?" sa Dominic och såg varmt på sin lillasyster.
Jag nickade och fortsatte titta på Blair.
"Hon har dansat sedan hon var 6. Sen dess har hon tränat hårt för att nå hit. Men det lönade sig. Hon hade aldrig några vänner där heller. Men ändå fortsatte hon. Hon är allt modig och stark hon. Min lillasyster," berättade han stolt.
Blair avslutade med en vacker piruett och andades häftigt.
'Mr Peter!' ropade Helica.
'Vad är det? Har det hänt något?' frågade jag oroligt.
'Nej. Inget allvarligt. Kom bara till den Otillåtliga skogen,' bad hon.
'Okej. Kom Sun.'

✯❄︎✯

~Blair~

Jag gick in i skolbiblioteket för att möta upp Amy. Precis när jag gick in igenom dörren var det som om min medaljong började vibrera. Ett svagt sus hördes och det lät som om den viskade något till mig, men jag hörde inte vad. Något började liksom dra i mig. Som om en osynlig tråd var fäst vid bröstet. Försiktigt började jag röra på mig och lät både medaljongen och den osynliga "tråden" föra mig framåt. Vart ville de att jag skulle gå?