Familiaris Academy ~ Starborn

[|33|]

Dra åt Helvetet

~Blair~

Det var ingen obekväm tystnad med Cartwright-familjen. Mamma och Celesta kom bra överens och David lysande noga när de pratade. Ibland flikade han in lite då och så. Brid pratade med Dom och Amy, men såklart hon gjorde, de tillhörde samma team. Mella höll sig till Zac, men pratade gärna ivrigt med mig. Hon var verkligen söt. Precis som resten av alla Cartwrights så hade hon silvergråa ögon, men till skillnad från Celesta, Brid, Zac och Hugo hade hon mörkbrunt hår som John och David. Peter höll sig för sig själv för det mesta, men han var artig nog att delta i middagen. Men jag såg på honom att han mer än gärna skulle vilja vara på andra sidan jordklotet. Jag stoppade fundersamt en köttbulle i munnen och tuggade. Ett högt och skärande skriande fick mitt huvud att vinklas uppåt. Night och Wind slogs om en köttbit.
"Night!" utropade Dom anklagande med en rynka i pannan.
'Okej okej, sorry,' muttrade Night och släppte bytet.
Dom skakade på huvudet och sträckte ut sin arm.
"Night, svyaz."
Night och Dom lös till som de alltid gjorde när de Sammanstrålade.
"Wow. Så ni kan Sammanstråla?" sa John förvånat och en aning imponerat.
Dom såg förvånat på Zacs äldre bror och log.
"Ja... Vi har kunnat det ett tag nu," mumlade han generat.
"Hur gammal är du?" undrade David.
"Ehh... 15..." sa Dom.
"Sammanstråla när man är 15?? Inte ens John har lyckats än. Och han är 21," skrockade David.
"Pappa!" utropade John förebrående.
Jag var påväg att berätta att Dom hade Sammanstrålat med Night under lovet efter sitt första år, men jag hade en känsla av att han inte ville att dem skulle veta så jag förblev tyst. Jag fortsatte att äta och lät de andra sköta snacket. Försiktigt puffade Winter på mig och jag la en hand på hans huvud för att visa att jag var okej. Flare satte sig bredvid Winter och jag log mot dem.

✶✿✶

"Är du okej?" frågade jag varsamt och lutade mig mot dörröppningen med armarna i kors.
Peter såg upp på mig. Som vanligt var rummet mörkt. Han förblev tyst så jag gick in och satte mig bredvid honom.
"Att öppna upp dig är inte så farligt vet du," mumlade jag. "Det kan underlätta saker för både dig och mig."
Under hela middagen hade Peter varit frånvarande. Han hade inte närvarat när vi andra ungdomar hade kollat på film och han hade knappt varit där. Ärligt talat oroade det mig att han börjat dra sig undan igen.
"Kom igen. Säg något då," bad jag och såg på honom.
Han slog ner blicken och reste på sig.
"Peter..."
Han ignorerade mig och började gå. Då brast något i mig.
"PETER NU LYSSNAR DU. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG???? Du har varit konstig hela dagen och varit oartig mot Zacs familj. Du har totalt skärmat av dig från oss och nu beter du dig så här?! Ta dig i arslet," fräste jag argt.
Peter ryckte till av mitt plötsliga utbrott. Jag hade förväntat mig att han skulle säga emot. Eller iallafall någonting. Istället såg han bara på mig med ett blankt ansiktsuttryck.
"UGH FÖR I HELVETET SÄG NÅGOT," utropade jag.
Peter teg fortfarande.
"Okej vet du vad? Jag orkar inte. Jag orkar inte mer. Dra åt helvetet," sa jag och stegade mot dörren.
På vägen ut knäppte jag upp en av kedjorna runt min hals och nästan slängde smycket på honom. Jag såg till att smälla igen dörren rejält.

✯❄︎✯

~Peter~

Jag kunde omöjligt berätta för henne. Även om det skulle göra att hon hatade mig. So I guess I'll just have to lock it all away. Jag suckade och såg ner på det lilla smycket i min hand. Åh Gud vad hon hatade mig just ju. Aja, det kan inte hjälpas. Inte nu när skadan redan var gjord. Jag knep ihop om min näsrygg och kände mig som skräp. Typ en soptunna. Nej, inte en soptunna. Jag kände mig värre än en soptunna. Mer typ som ruttnande inälvor från slaktade djur som någon hade slängt ut på gården till alla asätare. Okej, det kanske var en underlig jämförelse, men det var basically så det kändes för att vara ärlig. Jag faceplantade sängen och bara låg där. Jag hade ingen ork överhuvudtaget. Jag lyckades få Blair arg. Hon hade inte haft ett utbrott i min närhet förut. Speciellt inte på mig. Jag hade kraft nog att dra fram min arm som låg på sidan och tittade på det röda glashjärtat. Jag antog att det var det vi var. Glas. Glas som kunde tåla saker, men kunde splittras av andra. Glas som var så vasst, men så vackert att det gjorde ont. I förbifarten hade kedjan gått sönder. Jag strök tummen över hjärtat och gav ifrån mig ännu en suck. Jag gjorde det som var rätt. Jag behövde inte smutsa ner Blair. Jag kände något varmt och mjukt puffa mot min hand. Jag vred viljelöst på huvudet och mötte Suns mörkt orangea ögon.
"Jag vill vara ifred," fick jag ur mig.
Sun blinkade långsamt och vände på sig för att gå sin iväg.
Jag slöt ögonen igen.
Oönskat barn
Övergiven
Avskydd
Giftig
Feg
Svag.

Noooooooo my child Peter!!!!😭💔 Undrar vad som står på. För något är det ju.
Also like everyone are probably mad at me right now. Okej inte @Essetlove som gillar Blachary även om hon vet att det inte kommer hända. Sorry not sorry @Essetlove😂
//Sarilia