Familiaris Academy ~ Starborn

[|11|]

Ny Stjärnfödd?

Fredag, 16/9

~Vera~

"Vera! Jag behöver hjälp," ropade Blair när hon hade kommit in i vårt grupprum.
Jag satt med Ricky i soffan. Vi hade precis spelat klart med Jacob. Jag var väldigt trött. Det var så mycket att hålla koll på! Ricky smålog lite roat. Jag gav honom en irriterad blick. (A/N: Detta kommer hända i kapitel 12)
Peter satt i soffan mittemot oss och läste något. Det såg ut som en bok med massa pjäser. Wtf.
"Vad är det Blair?" frågade jag och såg på henne.
"Ehhh.... Jag typ... Kinda behöver hjälp med... Asså... Jag ska på en dejt imorgon...."
Jag tappade hakan och såg på henne. Sen pep jag till och flög upp ur soffan. Jag började fösa med henne in till mig. I ögonvrån såg jag Peter tappa boken på golvet. Han böjde sig spänt ner och plockade upp den. Jag rynkade pannan och såg bekymrat på honom.

✯❄︎✯

Backar till då Zac frågade den stora frågan, 14/9

~Zac~

So yeah. Here we were. In this very awkward and silence situation. I just did that. Yeah... I just asked Blair out. The girl I like. In the schools public toilet. Waw, so romantic. I have to check if someone can make a movie about it! Like one of those Korean Drama things. (Don't ask.) I believe it's very weird that I like Blair, or well, a girl at all cause I've never ever in my entire life liked someone in that way. Buuut it might be because no one really used to talk to me when I was little. Considering my life style and my behaviour as a kid it's not especially hard to believe. Although I'm still like that now because of the awesomely kind and understanding family I have. Note the sarcasm.
Thought, Blair will probably reject me. Why the hell would she say yes to someone like me? Maybe in some way she finds me... Kind or caring...? Or whatever. But I thought that I would at least try. Seeing her and that Peter made me jealous. Even if Peter doesn't know it yet I believe he has a crush on Blair. Why I might think so? Well, he really cares about little adorable Blair and those feelings have to be more that just friendship. Oh yeah, why my thoughts are in English? They just simply are sometimes. So shut it! I can think in whatever language I want!
Ili vy dumat' vy vladet' mne yest' malen'kiye chitateli???
So just move on and... Wait. Who the hell am I talking to??
Either way...
"Eh..... Sure. Varför inte?" log hon mot mig.
Mitt hjärta slutade slå och jag såg förvånat på henne. Jag var mållös. Hon ville seriöst gå på en dejt med mig??
"Säkert??"
Blair skrattade till lite.
"Såklart. Jag tänker iallafall ge dig en chans, Zac."
Jag log svagt mot henne.
"Tack."
Jag kramade henne lätt och hon la försiktigt sina armar om min midja.
"You should probably not do that. I just kinda... Well... Threw up...."
Jag skrattade till lite.
"Jag tänker krossa den där Brad, och Bella för den delen. Och jag tror alla andra här också vill det."
Blair såg ner i marken.
"Vi... Vi borde nog gå tillbaka innan Icaru och Raoq undrar vad det blivit av oss..."
Jag nickade sakta.

✯❄︎✯

Tillbaka till fredagen då jag började kapitlet, efter Zacs stora erkännande

~Blair~

Såååå. Jag hade en dejt med Zac imorgon. Bara tanken på det gjorde mig nervös. Alla förtjänar en chans och vem vet. Jag kanske börjar gilla honom. Han verkade arrogant och elak, men det var väl hans familjeproblem. Jag var nog ändå lite misstänksam mot honom, men när det gällde mig... Verkade han riktigt snäll och omtänksam.
Jag satt på en bänk utanför rektorns kontor. Eller jag mer låg uppochner på den med mobilen i högsta hugg och lyssnade på musik.
"Blair," sa någon.
Jag såg upp och mötte Joshs blick.
"Hej Josh. Hur mår du då?" sa jag.
"Bra..." sa han.
Lavatone började kräla upp på mig och bestämde sig för att sätta sig på mitt ansikte. Jag rös lite.
"Lavatone. Kan du snälla gå bort från mitt ansikte?" bad jag.
'Hmm... Få se nu... Nej,' sa Lavatone och väste.
"Lava... Gå bort från hennes ansikte... Alla uppskattar faktiskt inte att en... En tarantella... Överhuvudtaget går på dem..." sa Josh och sträckte ut en hand mot sin spindel.
Lavatone klättrade motvilligt upp på Joshs hand.
'Oförskämt,' muttrade hon.
"Förlåt Lavatone, men jag föredrar mina jättespindlar på händer, armar och axlar," sa jag.
Lavatone fnös lite. Ett skratt hördes. Inte något glatt eller vänligt skratt. Utan ett hånande skratt. Och detta skratt tillhörde Bella.
"Hej Missfoster. Har du det kul uppochner? Och vad i hela fridens namn är det där?" sa hon och pekade på min mobil.
"Det är en mobiltelefon, Bella," suckade jag och vände på mig så att jag satt ordentligt på bänken. "Och sluta kalla mig Missfoster är du snäll..."
Bella flinade.
"Åh. Så du kan stå upp dig mot mig, men inte Brandon?" sa hon och höjde på ögonbrynet. "Jag är besviken på dig Hunter."
Hon skakade uppgivet på huvudet. Jag höjde på ögonbrynen. Bella såg på mig ett tag.
"Du är bättre än så Hunter. Eller?"
Jag såg mållöst på flickan framför mig.
Bella fnös. Plötsligt lades en hand på min axel och jag såg förvånat upp. På bänkens ryggstöd satt nu Anton med fötterna där sittytan var och log mot mig. Mitt ansikte lös upp.
"Anton! Kul att se dig igen!" sa jag glatt.
Anton skrattade roat till.
"Kul att se dig med, Stjärnfödd."
"Vi är alla här nu. Vad väntar rektorn på??" sa Bella irriterat.
"Jag tror han väntar på mig...." sa en röst.
Vi alla såg oss omkring för att hitta källan till rösten. Där, i korridoren stod en mörkblond kille som var medellång med mörkblåa ögon.
"Ny Stjärnfödd?" mumlade Anton och rynkade pannan.
Han reste sig upp och gick närmare killen. Vi andra tre gjorde samma sak. Killen såg lite besvärad ut över att vi (som förmodligen såg jätteläskiga ut) närmades oss honom alla på en och samma gång.
"Och vem är du?" fnös Bella.
Killen tvekade lite innan han harklade sig.
"Bosse... Bosse McKenna. Rubinelev.... Stjärnfödd....."
"Ny Stjärnfödd," konstaterade Anton en aning chockat.
"Hej Bosse. Jag heter Blair. Trevligt att träffas," log jag och sträckte fram en hand.
Bosse såg förvånat på mig och tog min hand.
De andra förblev tysta.
"Och det här är Anton, Diamantelev, Bella och Josh, Safirelever. Precis som jag," sa jag lite högre och trampade Anton på foten.
Han grimaserade och vände sig mot förstaårseleven.
"Hej."
Han log svagt. Josh la huvudet på sned och såg tyst på Bosse med genomträngande ögon. Sen flinade han.
"Hammarhaj va? Slår vad om att min fågelspindel kan ta ner den på 10 röda."
Josh började skratta hysteriskt med ett elakt flin.
"And there he goes again," suckade Bella. "Han är lite störd."
Josh fortsatte skratta hysteriskt tills jag gav honom en lös käftsmäll. Han såg förvånat på mig, men tystnade.
"Stjärnfödda! Jag välkomnar er alla!" sa en välkomnande röst.
Lakastrio. Vid sin sida stod ett utav de gulligaste djuren jag sett. Det var Lakastrios Familiaris Rainforest. En margay!
"Omg vad söööt," sa jag.
Rainforest gick fram mot mig och jag satte mig på huk för att hälsa.
'Varde hälsad Miss Batalla,' sa hon.
"Hej," log jag och strök den artiga margay-honan på huvudet.
Hennes päls var verkligen silkeslen!
"Så Stjärnfödda. Är ni redo för er första lektion?" frågade Lakastrio.
Vi alla såg på varandra och följde med vår rektor in på hans kontor...

✯❄︎✯

Haha. Förlåt. Det blev lite rörigt med tidpunkterna och så. Men för att klargöra så börjar kapitlet på fredagen innan dejten, sen hoppar jag tillbaka till då Zac frågade ut Blair och sen tillbaka till fredagen men innan hon berättade för Vera. Och alla #Blaiter shippers, don't kill me. For the #Blachary shippers... Praise me😂
Nej okej, massa saker kommer att hända som har med love triangles att göra bla bla bla😂
//Sarilia