Familiaris Academy ~ Starborn

[|47|]

Häpnadsväckande Möten

~Zac~

Jag sneglade mot Blair. Hon var spänd ända ut i fingertopparna och munnen var ihopknipen till ett rakt sträck.
'Ge mig ljus så kan jag flyga i förväg,' sa Wind.
'Jag tror inte det är en sån bra idé,' svarade jag genom länken.
'Jag känner inte av någon fara längre fram, jag kanske kan lista ut vart tunneln leder,' sa Wind och flaxade lite med vingarna.
'Okej,' suckade jag.
Jag lät elden i min hand halveras och slungade iväg ena halvan framåt. Wind satte direkt av efter den i blixtsnabb fart. Blairs blick följde min örn med en svag rynka i pannan. Vi gick under tystnad tills ett skri hördes. Blair stelnade till, men jag skakade bara på huvudet.
"Hon har hittat något," förklarade jag.
Mycket riktigt kom Wind tillbaka och grävde ner klorna i min arm. Jag grimaserade när jag kände att de bröt igenom huden.
'Det finns en trappa längre fram. Det är faktiskt inte så långt, men det finns en rumomvändare i väggarna. När vi gått igenom den är vi långt ifrån Aris,' berättade Wind för oss alla.
"En rumomvändare?" ekade Blair förvirrat.
"Det är... Hm... Hur ska jag förklara det? Man kan väl kalla det en slags passage som kan finnas lite överallt. I grottgångarna, stora portöppningar, en trädgång i skogen ja, du förstår. När man passerar igenom den tunna hinnan går du ut på ett annat ställe. Så enkelt sagt en slags portal," försökte jag förklara, men det blev en aning för komplicerat än menat. Men Blair bara nickade förstående.
"Intressant... Men är det inte enklare att säga port-"
'Nu,' klippte Wind av och precis i den sekunden drog en kall klibbig kår igenom ryggraden.
"-al," kom Blairs fortsättning tillsammans med en rysning.
Våra eldslågor fladdrade till, men fortsatte brinna envist.
"Well, tekniskt sätt ja, men portal och rumomvändare är två olika saker," berättade jag. "En portal är framkallad på konstgjord väg av oss magiker eller byggda av oss. Rumomvändare är naturliga teleportörer som är svåra att hitta."
Tunneln började mynna ut och snart befann sig en trappa framför oss. Vi såg på varandra och började gå upp för den. Längst upp fanns en dörr i trä. Jag la en hand på den och den gled upp med ett vagt knarrande. Vi båda drog efter andan. Winter och Flare dök direkt ner med nosen i marken.
'Jag tror... Jag känner Acantis doft.... Det är väldigt svårt att vara säker eftersom det stinker här. Usch,' sa Winter och rynkade på nosen.
'Den är en annan doft också... Den luktar lite som.... Blair....' mumlade Flare.
"Som mig?" ekade Blair. "Shit."
Hon satte av med sina Familiarisar i släp tåg. Efter att vi hade gått igenom trädörren hade vi kommit upp i ett kök. Ett väldigt gammalt och övergivet kök för att vara mer specifik. Nu hade min flickvän och hennes djur försvunnit upp i rök. Jag satte av efter henne med Wind ovanför mig, men hade nästan på direkten tappat bort dem. Huset, som jag gissade på vi befann oss i, var mycket större än jag hade trott. Nästan allting var gammat och dammigt. Som om någon inte bott här på länge, men just återvänt. Tillsist hamnade vi i ett kyligt, kalt rum med en sunkig matta som stank av ruttet kött. Men det var inte lukten som fick mig att rygga tillbaka. Wind landade tyst på min axel medan jag stirrade på det framför oss. Långsamt började jag backa ut ur rummet, men precis som på skräckfilmer klev jag på en gammal träplanka som gav ifrån sig en ljudligt knarr. Tingesten som sov på mattan började röra på sig och en ohygglig morrning mullrade i dess bröst. Jag svalde hårt och fortsatte backa med Wind som hade börjat få svag panik.
'Lugna ner dig!' sa jag genom länken.
'Lätt för dig att säga när du inte är en fågel när det där jättemonstret i metall håller på att vakna!!' fräste hon tillbaka.
Varelsen stirrade på oss med sitt orangea öga och visade de långa raderna av vassa tänder.
'You better run, Omnil!' ropade Wind och sköt iväg som en pil.
Jag var inte långt efter min örn. Det kolossala monstret satte av efter oss och saker i dess väg vältes omkull. Jag följde Wind som guidade mig, men tillslut tog det helt stopp och vi var fångna i en återvändsgränd. Jag svalde hårt och grabbade tag i Wind. Hon tryckte sig mot mig och vi båda vände oss mot metallmonstret.
'Om det här är slutet... Så älskar jag dig Wind,' sa jag.
'Och jag älskar dig... Zac,' sa Wind.
Monster morrade och kom närmare och närmare...

✯❄︎✯

~Blair~

Vi alla tre snubblade in i ett kallt rum med en gammal död vedspis, en nött tavla och en fåtölj. Förutom den lilla möbleringen fanns inget i rummet.
"Det måste vara så. Men varför? Varför? Var är Peter om inte Drake är här?"
Ett knak hördes bakom oss och vi alla ryckte till. Winter ställde sig i försvarsläge medan Flare reste ragg.
'Muteringsformeln, nu,' mumlade jag genom länken.
Winter och Flare nickade nästan obemärkt.
'Cambie o meu ADN con certeza. Faino irrecoñecible mesmo para os meus queridos amigos.'
Utmattat andades jag ut.
'Winter, jag förvandlar dig. Vi skulle kunna ha överraskningsmoment på vår sida då,' sa jag snabbt och höll ut handen mot vargen.
"Vem där?" frågade jag högt efter att ett till knak hörts.
En lång man klev in i rummet. En rynka bildades i min panna när jag såg honom.
"Vem är du och vad gör du här? Det här är inget ställe för ungar," sa han bistert.
Rösten var bekant. Var hade jag hört den?
"Jag..." började jag.
"Ut. Det är farligt. Hur i helvetet kom du hit? Är du ensam?" frågade han upprört.
Hans blick föll på Flare och han rynkade pannan.
"Du är med Henne," sa han argt och gnisslade tänder.
"Henne? Jag har ingenting med henne att göra om du tror det! Om något så är jag emot henne!" fräste jag argt.
"Ljung inte flicka lilla," morrade mannen och bara på några sekunder var han framme vid mig.
Hans ena hand slöt sig om min hals och lyfte mig från marken. Han tryckte mig mot väggen och klämde åt hårdare. Jag flämtade till. Eller det var väl mer som en kombination av en döende val och en stucken gris. Nu på nära håll kunde jag se mannen mycket tydligare än innan och insikten gjorde mig både kall och varm inombords.
"Pappa..." fick jag fram och kände hur muteringsformeln sköljdes av mig.
William såg förvånat på mig med isblå ögon.
"Blair???"

Jag har så jääävligt mycket nu i skolan. Plus det så har jag dansen och vi ska snart tävla yay! Men det är så stressigt och jag vill bara sjunka ner igenom jorden och dö. Fast vi ska till Tekniska museet imorgon, woopwoop!!!
Förlåt att det här kapitlet kom lite sent... Nästa kanske också kommer sent då vi har två prov nästa vecka, varav ett är på upplysningen, amerikanska revolutionen, franska revolutionen och industriella revolutionen (alltså väldigt stort) och idrottsprov på kondition??? Samt en redovisning om hållbar utveckling. Men vår nya NO-lärare är lite flummig? Han är inte ens behörig och vi går i 9:an nu så jag vet inte riktigt hur det här ska gå till. Speciellt i NO?? Ugh, jag ska bara gå och sova för alltid så aa... Hoppas ni har det bättre än mig iallafall!!❤️ Kommentera om ni har mycket prov eller läxor just nu, och vilken årskurs ni går😂
//Sarilia