Familiaris Academy ~ Starborn

[|12|]

Jacob Lofland

~Ricky~

Vera stod med handen för munnen och var knallröd i ansiktet. Jag hade ingen aning om ifall det var för att hon var arg eller generad. George rullade omkring på golvet av skratt så det var Amber som höll i mobilen. Hon bet sig hårt i läppen för att hindra sig själv att börja skratta och joina George på golvet. (A/N: Men oj. Vad fel det lät😂😏) Ugh, jag var så sur på Peter. Gud, jag tror jag gillade Vera...
Hur som helst så tog hon mobilen från Amber och tryckte på "Radera" knappen. George for upp från golvet och tyckte åt sig sin mobil.
"Hördu! Jag som nyss lärt mig den här grejen. Radera inte den roligaste videon i världen!"
Amber började skratta lätt och lite nervöst då hon höll på att snegla på sin syster lite då och då.
"Ingen fara George," sa hon och klappade honom på handen.
Amber började gå iväg med George.
"Du förstår. Det är jättelätt att få tillbaka den. Du behöver bara gå in på "Senast raderade" och tycka "Återställ" så vips är den tillbaka."
"Åhhh. Visa mig!" sa George uppspelt.
Amber började skratta och tog hans mobil.
Vera kokade av ilska. Eller så var det av förlägenhet. Inte vet jag. Hade alltid varit dålig på det här med mänskligt kroppsspråk och mycket bättre på maskiner.
"Jag ska döda Peter nästa gång jag ser honom," muttrade hon.
Jag såg tyst på henne. Jag visste inte vad jag skulle säga.
"Stå inte bara där! Säg något då! Eller skrattar du inombords du med?? Hånar du mig för det där??" fräste Vera allt.
Jag spärrade upp ögonen och min mun föll öppen. Jag såg förvånat på henne och rynkade pannan.
"Vera. Du kan inte förvänta dig att jag ska kunna svara på något sånt. Jag förstår inte heller varför du är arg på mig..."
Vera skrek irriterat till. Jag ryggade en aning. Kändes fan nästan som om hon skulle hoppa på mig när som helst. Hon tog en djupt andetag och försökte lugna sig.
"Jag är inte arg på dig Ricky..."
"Är du säker? För du typ skriker på mig som om jag har dödat hela din familj och nu är ute efter Night..." mumlade jag och höll mig en bit ifrån henne.
Visst jag gillade henne, men just nu var jag inte så sugen att hamna hos Elekita. Igen.
"Förlåt..." stönade Vera och slog näven hårt i väggen.
"Försiktigt Vera!" utropade jag och tog tag i hennes hand.
Hon hade fått några sår på knogarna som blödde lite. Jag drog med henne in på vårt badrum. Det vill säga killarnas badrum som var störst. Jag tryckte ner henne på toalettstolen och började rota i skåpet efter desinficeringsmedel och bandage. Vera satt tyst kvar på toaletten. Hon verkade ha lugnat sig. Vad bra. När jag hittat det jag letat efter dränkte jag en bomullstuss i desinficeringsmedlet och tog Veras hand. Hon var fortfarande tyst och lät mig ta hand om hennes sår.
"Du borde verkligen inte göra om det där Vera," muttrade jag irriterat.
Vera bet sig i lite i läppen då medlet kom i kontakt med hennes färska sår. Så försiktigt som möjligt baddade jag bort blodet och rengjorde skråmorna. När det var klart tog jag bandaget och började vant vira det runt hennes hand. Med vant menar jag att jag alltid brukade ta hand om Vega när hon gjort illa sig, vilket hände ganska ofta eftersom hon var rätt klumpig av sig.
"Plåster funkar finfint; Ricky..." mumlade Vera och såg ner på sin hand.
Jag såg upp på henne.
"Nah. Tror mig. Det är lättare att röra handen med bandage. Plåsterett kommer bara falla av. Dessutom täcker det här bättre. Lita på mig, Veronica," sa jag och log lite.
Vera teg och såg tyst på mig. Jag reste mig upp och räckte henne min hand.
"Kom. Det är lördag och vi har inga lektioner. Lust att göra något?"
Hon tog försiktigt min hand med sin oskadade och jag drog upp henne på fötter.
"Vad tyst du blivit. Har du tappat talförmågan?" skrattade jag.
"Errr.... Jag har... Bara inte så mycket att säga just nu...." harklade sig Vera och såg bort.
Jag log lite och drog med henne ut. Hon var riktigt söt när hon var såhär. Jag gillade nog den här Vera mer än den aggressiva och vilda Vera.
"Vad ska... Vad ska vi göra då?" undrade Vera och såg äntligen på mig.
Jag drog på munnen och slog mig ner i soffan i Victorys grupprum. En liten rynka bildades i Veras pannan, men hon satte sig bredvid mig. Jag tog upp en av mina och Blairs många böcker som låg på soffbordet och slog upp den. Vera betraktade mig förvirrat. Jag såg finurligt på henne och började läsa.
"It's true though. There is no good or bad. A good person can also be bad. And a bad person can be good. It's true that some humans just simply are plain good and plain bad. But mostly of the human population are both good and evil. It's in our human nature. I've always thought that there were me and them. That the good ones always win. But the truth is that the bad ones win to. Cause the good ones are bad. And us bad ones, we are good. But then it's the fact that my side of the good-bads looses... But that's not the whole point. The thing is that we all are good, kind and caring. We all are evil, mean and psycho. That's why an unschooled evil psychopathic wizard like me can love a very kind, warmhearted nice queen like Her.
I'm good and kind. She's bad and evil."
Vera var stum.
"Vad heter boken?"
"Ehhh...." sa jag tvekande och vände på boken så att hon såg min egna handstil nerklottrad på sidan.
"Har du skrivit det själv?? Det var riktigt djupt," sa Vera förvånat.
Jag skrattade roat och nickade.

✶✿✶

Ett klot av mörkgrön jord for förbi mig och Vera. Våra blickar följde den lilla bollen. Kort efter snubblade en kille från Smaragd in. Asså inte bokstavligen snubblade och föll. Men han dök plötsligt upp i korridoren. Det var en hyfsat lång och smal kille med blont hår och blåa ögon. I handen höll han en klubba av jord i samma färg som klotet som hade rullat förbi oss. Vilket betyder att det var hans.
"Hahaha.... Ni råkar inte ha sett en bandyboll av jord åka förbi va?" skrattade han lite nervöst.
"Vet du inte vart du skickar dina egna grejer??" sa Vera förvånat.
"Ehhhh..... Jag tränade på min formelmagi.... Men den slog lite snett. Jag tänkte träna på den samtidigt som jag själv övade på lite skott, men den typ flög iväg....." sa killen generat.
Jag smålog lite.
"Vi hjälper dig att hitta den. Dessutom kan du väl lära oss lite innebandy? Har hört talas om det från Blair, men aldrig fått chansen att spela."
"Blair... som i Hunter? Ni måste vara från Victory," sa killen.
Både jag och Vera såg förvånat på varandra. Vi nickade långsamt.
"Oj förlåt mig. Jag måste väl presentera mig själv först," sa killen och log lite. "Jag heter Jacob."
Han tog upp en blänkande fickkniv och den förvandlades till en räv.
"Och det här är Ardorblaze."
"En räv? Jag minns inte att jag sätt dig på Raoqs lektioner," sa jag förvånat.
"Åh, Ardor är en präriekatträv, vilket betyder att hon tillhör eld," skrattade Jacob. "Många misstar sig."
"Aha. Jag är Ricky och det här är min kompis Vera," ler jag.
Vera himlade lite med ögonen.
"Jag lär er gärna lite innebandy," sa Jacob och drog iväg med oss.
Vera började protestera, men tystnade när jag flinade lite mot henne.

Guys. Det där citatet Ricky läste upp, jag skrev det till en annan opublicerad berättelse jag har. Vad tycker ni om den? Själv tycker jag att det var bra men det är förmodligen bara jag😂 Jag kan bara låta djup på engelska😂
//Sarilia