Familiaris Academy ~ Starborn

[|37|]

Stjärnfödd Sammanstrålning

~Blair~

Svaga röster nådde mina öron. Jag stönade irriterat till och rörde lite på mig. Hela kroppen ömmade. Varenda muskelfibrer och ända in i benmärgen. Efter att ha kämpat med att få upp ögonlocken såg jag suddiga skepnader närma sig. Rösterna blev starkare och en av skepnaderna sjönk snabbt ner på knä vid mig och la ett varmt tyg om mig.
"Blair! Blair! Hur är det??"
Jag blinkade några gånger och blicken blev med ens klarare. Vera såg oroligt på mig med sina blågröna ögon. I famnen hade hon Night.
"Vera..." mumlade jag och slöt ögonen igen för en sekund.
Plötsligt upptäckte jag att jag låg i kall snö och mina ögonlock for upp. Jag satte mig abrupt upp och såg mig omkring. Winter och Flare låg avsvimmade i snön bredvid mig. En brännande känsla fick mig att uppmärksamma mitt nyckelben.
"Vera. Mitt födelsemärke. Hur ser det ut?" frågade jag för jag kunde inte komma åt själv att se.
"Irriterat. Rött och irriterat... Eller en av stjärnorna iallafall," sa hon.
"En av stjärnorna?" ekade jag misstroget.
Vera rynkade pannan och nickade. En harkling hördes och min blick flög genast upp till de andra två andra personerna. Där stod Raoq med huvudet riktat åt ett annat håll och Peter som var högröd i ansiktet och såg febrilt ner i marken. Sun smög fram till mig och jag strök henne lätt över huvudet. Jag drog Veras mantel tätare omkring mig för att dölja allt som inte behövde visas. För spritt språngande naken var jag. Jag hasade mig till mina Familiarisar och satte pek-och långfingret mot varderas hals för att kolla pulsen. Lättat andades jag ut och satte mig ner igen på den kalla snön. Hela min kropp hade domnat av vid det här tillfället, men jag orkade inte bry mig. Raoq höjde händerna och en pirrande och stickande känsla spred sig i min kropp tills jag var helt varm. Kul, då kunde jag ju kasta av mig Veras mantel och springa omkring i skogen som en naken galning. Woopwoop.
"Vad i helvetet gör jag i skogen förresten? Vad hände?" frågade jag efter en stel tystnad.
Minnena kom flygande tillbaka till mig och min mun formades till ett litet o.
"Vi föll," mumlade jag och grävde in fingrarna i Flares burriga päls.
"Um... Tja ni...." började Raoq osammanhängande. "Minns du inget? Alltså inget?"
"Nej. Bara att vi föll och att det blev svart. Sedan att jag vaknar upp till era röster helt näck i snön," förklarade jag och försökte resa på mig.
"Stopp! Jag tror du ska ta det lite lugnt Miss Hunter," sa Raoq bestämt och jag sjönk genast ner i snön igen med en duns.
"Jaha. Hur ska jag då ta mig hem?" frågade jag och plockade upp Flare i min famn.
Vilket var en ganska svår uppgift för att jag samtidigt försökte dra manteln tätare omkring mig. Peter knäppte av sin och räckte mig den samtidigt som den röda rodnaden spreds sig ännu mer. Jag lyckades ta den och dra den över mig. Peters mantel var klart större än Veras och täckte min kropp enkelt.
"Professorn. Du svarade inte på frågan? Hur ska jag ta mig till skolan om jag inte får gå?"
"Vila lite. Miss Blackstone? Hittar du tillbaka själv?" undrade Raoq med en rynka i pannan.
"Självfallet professorn," sa Vera och reste på sig från sin hukande ställning bredvid mig.
"Bra. Spring då till ert grupprum och hämta kläder åt din vän. Var försiktig och reta inte upp något," sa han allvarligt.
Vera nickade. Jag knäppte av hennes mantel och räckte den till henne. Hon tog emot den och slängde den över axlarna innan och hon Night sprang iväg. Jag tog ett djupt andetag och slöt ögonen. På något sätt kändes mina sinnen mycket känsligare nu. Jag kunde höra barren rassla mot varandra och vinden vina. Lukten av gran och skog fyllde mina näsborrar. Peters och Raoqs lukt trängde sig in och jag öppnade tvärt ögonen.
"Blair?" sa Peter undrande och såg försiktigt på mig.
Jag öppnade munnen, men stängde den igen. Jag kunde höra vingslag så jag såg upp mot himlen och såg en fågel cirkulera runt oss. Fågeln var såklart Wind. Hon skriade till och dök. Förvånat sträckte Peter ut handen och lät henne landa med en duns. Tyngden av fågel fick honom att ge ifrån sig en dämpat "Ouff". Inte långt senare dök en schakal upp med blottade tänder. Den schakalen kände jag igen.
Kevin i sin Sammanstrålade form tillsammans med DragonClaw. Efter Kevin och DragonClaw dök Zac och en panter upp.
"Isela," hälsade Raoq och nickade.
Pantern tog ett språng och Isela särades med Blackflame.
"Miss Hunter! Vad glad att se att du mår bra! Dessvärre ser det inte ut som Flareblitz och Winternight mår så särskilt bra," sa Isela lättat, men oroligt och kom fram till oss.
Jag log svagt och såg sedan på Zac som såg orolig . I andra sekunden var han över mig och gav mig en bamsekram.
"Okej nu! Ta det lugnt Zac," skrattade jag.
"Jag är faktiskt helt naken under," mumlade jag i hans öra.
Med de orden såg jag att Zacs öron blev knallröda och backade lite.
"Förlåt. Jag är bara så himla glad att du är okej. När jag såg dig falla så passerade mitt liv revy typ. Jag skämtar inte. Om det inte vore för Wind och Kevin hade vi aldrig hittat er!!" började han.
"Okej. Djupa andetag. Jag mår bra. Jag kan dock inte säga samma sak om mina Familiarisar," suckade jag bekymrat.
Vera materialiserade sig intill oss och räckte mig ett par kläder.
"Tack," sa jag och tog emot dem.
"Om ni killar och Isela ursäktar oss så ska jag ta Blair en bit bort så att hon kan få sätta på sig kläderna i lugn och ro," sa Vera och tog tag i mig.
Hon förflyttade snabbt oss en bit bort där inga oönskade ögon kunde se. Kvickt drog jag på mig underkläderna, jeansen och den varma klänningen. Vera log mot mig och tog tag i min hand för att förflytta oss igen. Alla tystnade när de såg oss ta form och såg på mig. Peter hade plockat upp Flare i sin famn och Raoq hade slängt Winters massiva kropp över axeln.
"Miss Hunter, Miss Blackstone. Jag vill att ni, tillsammans med Winternight, Mr Lynch, Mr Cartwright och Mr Kye teleporterar er till Elekita. Där ska hon bara undersöka dig och dina Familiarisar snabbt. Jag har meddelat Lakastrio och han kommer möta er där. Isela har kontaktat Wilhelm tillsammans med Mr Canavan Bloss och Miss Kelly. De är nu påväg tillbaka till Aris," sa Raoq.
Vera nickade och drog med mig till Peter. Han räckte mig tvekande handen. Jag tog den och log svagt. Zac hade tagit Wind och satt henne på sin axel och grabbade tag i Kevin. Han lyfte upp schakalen och ställde sig med oss. Peter förvandlade Sun och la en hand på Zacs axel. Vera la sin lediga hand på Winter. Alla tre kombinerade sina krafter och förflyttade oss alla till skolan. Jag blev lite vimmelkantig av deras olika sätt att teleportera sig på.
"Jag vänjer mig nog aldrig vid det där," sa jag och grimaserade.
Vera skrattade lite.
"Nej, det kändes jättekonstigt att teleportera sig med er."
Jag såg mig omkring och insåg att vi var i sjuksalen.
"Miss Hunter sätt dig ner!" utropade Elekita och kom skyndandes mot oss.
Utan att säga emot sjuksystern satte jag mig abrupt ner. Turligt nog råkade en av sängarna stå precis bakom mig. Peter släppte min hand och la varsamt ner Flare i mitt knä. Sedan bar han upp Winter i sängen. Direkt efter förvandlade han Sun. Zac satte ner Kevin som särades med DragonClaw.
"Vi kunde gå själva," fräste han.
Zac rynkade pannan och skakade på huvudet. Istället gick han fram till mig och planterade en lätt puss i pannan på mig. Jag log lite och tog tag i hans hand för att sammanfläta dem.
"Skräm mig aldrig sådär igen," sa han allvarligt.
"Jag ska försöka," mumlade jag.
"Nej lova mig det, Blair," sa han och hukade på sig så att han kunde se mig i ögonen.
"Det kan jag inte," sa jag bittert och kramade försiktigt om Flares sköra kropp.
Zac suckade och rätade på sig.
"Försöka att inte göra om det. Om något skulle hända dig vet jag inte vad jag skulle göra," sa han och böjde sig fram för att ge min ena mungipa en lätt liten kyss.
Min mun formades till en förvånat o och jag kände hur mitt ansikte hettade till. Mitt hjärta tog ett litet skutt och jag log brett mot min fina pojkvän.
"Jaja gulligt. Schas nu Mr Cartwright!" sa Elekita och viftade bort Zac.
Zac grimaserade och log lite på mig.
"Kom till grupprummet sen. Du måste vila."
Jag log och nickade.
"Vi ses," mumlade jag i hans öra.
Min blick riktades till Vera som låssades spy. Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att le mot min bästis. Peter harklade sig och satte en hand bakom Veras rygg och började putta ut henne. Zac log mot mig en sista gång och tog tag i Kevins handled för att bokstavligen släpa ut honom. Sun, Night, Wind och DragonClaw följde hack i häl på sina människor.
"Så Miss Hunter, hur känner du dig?" frågade Elekita och körde upp en liten ficklampa i ansiktet på mig.
"Öm, trött och förvirrad," svarade jag.
Elekita lös på mina pupiller och vred sedan på mitt huvud.
"Öm hur och var?"
"Um... Ärligt talat hela kroppen. Typ som om jag sprungit 10 mil utan vila och vaknat upp från en rejäl bakfylla," sa jag och grimaserade när hon klämde på mina axlar.
"Okej. Det är inte allt för ovanligt att ens kropp gör ont efter en full Sammanstrålning i djurform....." började hon.
"Vänta va???" sa jag chockat.
"Sa de inget?"
Jag skakade långsamt på huvudet när Elekita övergick till att undersöka Flare. Hon suckade tungt då dörren öppnades och in klev självaste rektor Lakastrio. Elekita började lätt på huvudet som hälsning.
"Lakastrio."
"Elekita."
Lakastrio vände sedan sin blick mot mig och nålade fast mig.
"Miss Hunter, jag är glad att se att du mår bra! Jag har pratat med Mr McKenna och Miss Serpenterian. De berättade sina misstankar, men jag måste få höra det från dig. Kastade Brandon Torsiello ut Flareblitz från tornet?"
Jag stirrade på honom.
"Ja."
Lakastrio nickade bistert.
"Jag ska prata med unge Mr Torsiellos föräldrar snarast. Straffet kommer bli relegering för 3 månader."
"Brads föräldrar är Regjulärer," mumlade jag.
Lakastrio nickade långsamt.
"Det är jag väl medveten om, men de kan inte förbise att deras son utsatte en Familiaris för skada. Reguljärer eller ej."
Jag hummade till svar.
"Professorn?" sa jag efter ett tag när Elekita hade övergått till att undersöka Winter.
"Ja Miss Hunter?" sa Lakastrio vänligt.
"Sammanstrålade vi?" undrade jag med en rynka i pannan och ynklig röst.
"Ja. Det verkar visst så," suckade Lakastrio och gned sig i pannan. "Men Blair?"
Jag såg förvånat på vår rektor när han tilltalade mig vid mitt förnamn.
"Ja Lakastrio...?"
"Jag förbjuder sig från att Sammanstråla med dem på samma gång igen."
Jag höjde på ögonbrynen.
"Ursäkta?"
"Det kan vara farligt, Blair. Det här är första gången i historien som kan betecknas när en Stjärnfödd Sammanstrålat dubbelt. Du får mer än gärna exprimetera och Sammanstråla med Flareblitz eller Winternight. Enskilt," sa han allvarligt och spände ögonen i mig.
Jag svalde och nickade.
"Ja professorn."
"Bra," log han.
"Miss Hunter. Du och dina Familiarisar är redo att gå. Men ta det lite försiktigt framöver. Utnyttja ledigheten," log Elekita och klappade mig på kinden.
"Tack," log jag.
Jag rörde försiktigt mina Familiarisar och förvandlade dem. Jag såg upp mot Lakastrio efter att jag rest mig. Han var djupt försjunken i tankar så jag smet förbi honom och gav honom ett tyst hejdå. Han nickade till svar, men stod kvar där han var. Ibland var han allt konstigt. Lakastrio Wales.

Nu är jag hemma i gamla goda Sverige igen!! Wooh. Så kapitlet blev lite längre men sååå tråkigt uuuuuuhuuuuuu... Aja, rösta och kommentera gärna!❤️
//Sarilia