Familiaris Academy ~ Starborn

[|22|]

Hej. Så jag är ganska säker på att ni alla har hört talas om det som hände på Drottninggatan igår (7/4) vid 14-15 tiden på eftermiddagen. Om inte så berättar jag. Igår så körde en lastbil in på Drottninggatan i hög hastighet och körde på massa människor. Minst tre människor ska ha dött och ca 8 allvarligt skadade. Bland de skadade var det två barn. Regeringen tror att det var ett terroristattentat som deklarerar krig mot Sverige på allvar. Jag vet vad några tänker nu, det var en gasattack i Syrien för några dagar sen och den bryr sig ingen om! Sanningen är att vi gör det. Men vi är människor. Våra hjärnor kan inte bearbeta och förstå hur det är att bli utsatt för sådant när vi själva inte har varit där och upplevt det. Vi kan inte på fullt allvar inse hur allvarligt det är förrän det händer i ens eget land. Men allt är precis lika allvarligt som när det händer utanför sin kontinent. Det är tragiskt att sånt här sker över vår jord. Många civila drabbas genom att skadas, förlora hem och nära och kära. Men det är just för att vi är människor som det sker. Det är vårt intellekt som tillåter oss att uppfinna sånt som skadar andra. Människan är det ultimata djuret, vi är intelligenta, men det är våra sinnen som gör oss sårbara. Sinnet styr det vi gör tillsammans med viljan, människor kan vara brutala. Vi dödar vår egen art för saker vi tror på, vore vi djur skulle det aldrig ske. Djur dödar för överlevnad. En gång i tiden levde vi efter samma villkor. Inte nu längre. Nu finns det knappt några regler om vad vi får och inte får göra. Ni kanske inte håller med mig helt i den här tanken eller överhuvudtaget och jag respekterar det.
Det här är inget utfall mot Islam och muslimer. Det är riktat mot alla i hela världen som dödar civila och oskyldiga människor. Tvingar de att fly och ge upp sitt liv. Det fina med människor är att vi har mål. Vi har drömmar som vi strävar efter. Och en sak som är viktig. Hopp.
Så jag hoppas iallafall att ni alla är välbehållna samt era nära och kära. Jag hoppas att ett nytt kapitel kan muntra upp er lite...
//Sarilia

✯❄︎✯

Sammanstråla!

~Cora~

Jag önskar verkligen att Anton var här nu. Gud vad jag saknade att ha honom i skolan varje dag. Nu blev det mer så att jag hälsade på honom hemma hos mig på lördagarna, men det var ändå inte rätt. Det skulle inte vara så. Det familjen Serpentarian gjorde är fel. Jag suckade tungt och såg på när Blair och Peter spöade skiten ur Brad. Efter dem var det vi mot Maze B. Gwen låg utmattad på golvet med Roxy över sig. Kaito och Zerath var nu nästan halvt döda vid det här laget. Själv hade jag jävligt ont överallt. Eftersom vi saknade en medlem i CoL så fick vi ingen chans att vila emellanåt och i år var det fler Diamantelevsgrupper än vanligt som deltog.
"Då var duellen mellan de vinnande lagen från Rubin och Safir avgjord! Team Maze B från Smaragd och Team Chaos of Light från Diamant, er regel är......" började Alexandria från Safiråret.
Hon såg förvånat på lappen hon drog.
"Um... Okej, så det är tre deltagare från varje grupp som duellerar tillsammans en gång. Vinnarguppen går vidare till att möta Team Victory. Men det finns ett krav, en av er måste kunna... Sammanstråla."
Vi alla tappade hakan. Ingen av oss kunde Sammanstråla med sina Familiarisar. Den enda i CoL som skulle ha potential var Anton. Och han var inte här.
"Vad händer om ingen i laget kan det då?" ropade Roxy upp till båset där Alexandria befann sig tillsammans med lärarna.
"Öh... Diskvalificerade..." mumlade hon i micen.
En susning drog över publiken. Vi alla såg på varandra med en pissed off min. Någon skrattade roat till bakom mig. Jag vände mig irriterat om samtidigt som jag fräste.
"Vad är det som är så kul???"
"Ni behöver hjälp antar jag," sa Anton roat och mötte min blick.
Jag höll andan när jag såg honom och en sekund senare slängde jag mig om halsen på honom.
"Okej Cora, du stryper mig nu," skrattade Anton.
"Men vad gör du här? Jobbar du inte?" skrattade jag och lossade mitt grepp om min fina pojkvän.
Anton undvek min blick.
"Eh jooo... Eller jag jobbade dubbelt igår så jag kunde vara med idag...."
"Awwwee."
"Thanks dude. Du räddade oss där," skrattade Kaito.
"Men Gud vad förfärliga ni alla ser ut," sa Anton och såg på oss.
"Det var 8 lag i Diamant som deltog och eftersom att du inte var här var vi alla tvungna att duellera i alla tävlingar. Dessutom är det en twist på detta års turné. Du hörde ju reglerna för den här duellen," förklarade Zerath.
Anton nickade förstående.
"Så du måste hjälpa oss nu. Och du måste kunna Sammanstråla med Icicle," sa Gwen.
"Vänta, inte en chans att jag kan göra det!" protesterade Anton.
"Du är en enda som skulle kunna iallafall," suckade jag och gned mig i pannan.
"Okej...." sa Anton dröjande.
"Cora, Kaito, ni är med mig då. Ni andra får vila."
Gwen, Roxy och Zerath så lättade ut, men det var ju i och för sig de som var mest tilltygade.
"Oww," muttrade jag.
"You okey?" frågade Anton.
"Hela jag har ont i hela freaking kroppen," stönade jag.
Anton stannade och tog tag i mig. Jag hojtade förvånat till när han drog mig intill sig och kysste mig. Han drog sig ifrån nästan lika snabbt som han hade inlett den. Jag blinkade förvånat till.
"Nu borde det vara bättre," sa Anton.
Mycket riktigt så kände jag ingen smärta alls längre.
"Vad gjorde du?" frågade jag förvånat.
"Jag tog den," svarade han utan att se på mig.
"Vänta, du tog min smärta??" utropade jag lite arg. "Det hade du inte behövt...."
"Men jag ville," svarade han och tog min hand.
Jag log. Kaito såg äcklat på oss.
"Kan ni vänta med att ha sex tills efter turnén?"
"V-vi har i-in-te.....!!!!!" stammade jag med uppspärrade ögon.
Antons ansikte blev rött.
"Kaito din lilla...!" började han.
Plötsligt kom en flicka med blont hår och dunsade in i mig. Jag tror hennes namn var Alicia. Jag föll omkull med henne över mig.
"Jag tänker bevisa för Jacob att jag är värdig honom! Hur många tjejer jag än måste eliminera!" skrek hon arg.
Jag öppnade förvånat munnen.
"Um... Du kanske missförstår nu Alicia, men jag är ihop med Anton...."
"Det säger du ja! Men jag vet ett du vill ta Jacob ifrån mig!"
"Vad i helvetet... Ni dejtar ju inte ens!" utropade jag.
"Golpe de aire."
Ett kraftigt slag av vind träffade Alicia så att hon flög över halva golvet.
"Nej, men snart!" fräste Alicia.
"Gud. Inte undra på varför han inte gillar dig," svarade jag trött och reste på mig.
"Du ska inte säga något!"
"Um... Jo för till skillnad från dig har jag faktiskt en pojkvän," sa jag.
Det blixtrade till och en liten brun, svart och vit chiuaua trädde fram. Den började bjäbba och morra som en lite vilding. Det såg lite kul ut. För chiuauor var inte så skräckinjagande och dess röst väldigt pipig. Anton och Kaito började skratta lågt. Jag kunde inte låta bli att le lite fånigt. En kille med blont hår och blåa ögon som stod bakom Alicia slog sig för pannan. Let me guess, Jacob. Alicia var hela tiden på mig. Asså hon slutade aldrig! Jacob höll sig lite i bakgrunden, men attackerade Anton lite då och då. Den tredje killen i Maze B hade seriöst satt sig ner på marken och börjat pilla på naglarna. Wtf. Du var för fan mitt i en duell Det tog sin lilla tid tills Kaito inte kunde fortsätta så han hoppade av, men ville att både jag och Anton skulle fortsätta.
"Bindung!"
Alicias vrål fick oss alla att hoppa till. Hon och hennes chiuaua tog ett litet språng och började lysa. Den gesten var enkel att tyda. De Sammanstrålade. Alicia såg på mig med svarta ögon och vassa tänder. Hela hon utstrålade jordauran.
"Alicia! Det här är vansinne!" ropade Jacob och försökte nå fram till henne.
"Vansinne??" sa Alicia och såg på Jacob.
"Alicia. Jag vet att du och Glitter inte har så starkt band. Sära er så att du inte blir Tagna!" sa Jacob oroligt.
Vad korkat. Sammanstrålade hon utan att ha ett starkt band med sin Familiaris??
"Ur vägen Jacob. Jag vill inte råka skada dig," morrade Alicia.
Hon tog satts och slog in i mig. Jag tappade andan av kraften och förvånelsen.
"Våga bara," röt Anton och tog ett språng mot Alicia.
Plötsligt började Anton lysa svagt i isblått tillsammans med hans svärd som egentligen var Icicle. Anton såg förvånat på honom och förvandlade sin snöleopard. Anton fick stora ögon, men nickade tillsist.
"Vínculo!"
Anton och Icicle började lysa och.... de Sammanstrålade!!!! Anton hade klor och Icicles leopard features med silvergråa ögon. Anton och Icicle flög på Alicia och de rullade runt. Båda pucklade på varandra under den tiden jag lyckades komma på fötter. Jacob kom joggandes till mig.
"Är du okej? Hon har helt tappat kontrollen! Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt."
"Ja, jag mår bra. Jag oroar nog mig mest för Anton..."
Jag skulle precis springa och hjälpa honom när Jacob höll mig tillbaka.
"Nej. Hon är inte sig själv just nu. De är farliga."
"Och du förväntar dig att jag ska se på när min pojkvän får stryk?? Nej tack."
Jacob suckade och tog fram en fickkniv. Det blixtrade till och en räv befanns sig nu i hans famn.
"Ardor, legame!"
Jag tappade hakan. Kunde han också Sammanstråla??? Motvilligt stod jag kvar på min plats i tryggheten.

✯❄︎✯

~Jacob~

Med oss och Anton samt hans Familiaris kunde Alicia och Glitter inte vinna. Ja, vi vände oss mot vår egen flock, men det kunde inte hjälpas. Flockmedlem eller inte så var de en fara för oss alla. Vi gäspade och såg på den ljusblonda flickan på marken. Något blött rann ner från hennes ögon. Tårar hette det väl? Vi tog en språng och Särades.
Blaze sträckte på sig och började göra sig ren.
"Vi ger oss!" ropade jag.
Det var lite synd ändå. Att det blev såhär. Vi hade nog en chans att vinna över Chaos of Light. Men men, ett nytt år kommer med nya möjligheter.