Familiaris Academy ~ Starborn

[|46|]

Mörka tunnlar

~Blair~

Jag stirrade på medaljongen. Varför? Zac såg på mig med sorgsna ögon. Inte motbjudan iallafall. Tur. Jag behövde inte mina vänner och pojkvän att bli äcklade av mig.
"Jag vet vad du tänker Blair. Låt inte dem tankarna snärja ditt sinne," sa Zac allvarligt.
Jag öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen.
"Det är ett tecken," sa jag.
"Ett tecken?" ekade Zac frågande.
"Jag är säker. Nästa gång det händer måste jag göra något," sa jag och reste på mig från matbordet.
Zac suckade och reste på sig med tallriken höjd.
"Nästa gång Blair? Det ska inte bli en nästa gång," sa han bestämt och riktade handen mot medaljongen.
"Podnimat."
Halsbandet lyftes upp av en osynlig kraft. Eller tja, Zacs krafter faktiskt. Tillsammans gick vi mot Ulrikas lektion. De skulle gå skallgång efter Peter. Om två dagar. Två fucking dagar. De visste inte i vems händer han är.
"Blair?"
"Hmm?"
"Du tänker göra något dumt," sa Zac. "Dominic sa till och med det."
"Va? Nej. Eller jag kommer följa med på skallgången. Varesig Lakastrio tycker om det eller ej," fnös jag ut lögnen.
Aldrig i livet att jag väntade på denna jävla skallgång! Peter kommer redan vara död då. Något måste göras nu.
"Blair. Jag känner dig tillräckligt bra för att förstå att du aldrig skulle lämna någon av oss i sticket."
Jag vände mig om och log mot honom för att sen slinka in i Raoqs klassrum.

✶✿✶

Winter och Flares djurögon lös i mörkret. Jag svingade benen över sängkanten och reste på mig. Flare tassade fram till dörren för att lyssna. Samtidigt tog Winter tag i medaljongen för att krångla på sig den. Jag drog tyst på mig ett par jeans och en mörkblå långärmad tröja. Jag nappade åt mig viskningstalisman jag fått av Peter förra året, min stav och ett par ädelstenar med inristade runor på. Tyst puffade Flare upp dörren och smet ut. Winter var inte långt efter med mig. Precis när vi skulle öppna dörren som ledde ut till grottgångarna harklade sig någon bakom oss.
"Och vart tror ni att ni är påväg?"
Jag stelnade till så som mina Familiarisar och vände sakta på mig med ett påklistrat leende på läpparna.
"Zac darling, vad gör du uppe vid den här tiden?" sa jag så lugnt och oskyldigt jag kunde.
"Jag tror det är mer vettigt om du svarar på den frågan kära älskling," sa Zac irriterat.
"Ahahaha......" skrattade jag nervöst.
Zac höjde på ögonbrynet.
"Ja okej. Du kommer ändå lista ut det. Vi ska leta efter Peter."
"Vi följer med," sa Zac bestämt och retirerade tillbaka till sitt rum medan Wind satte sig på min axel.
Efter en liten stund kom han tillbaka med en ryggsäck på ryggen och en runa som han hade satt i handflatan. Konstigt, runor brukade man för det mesta rista in på objekt så som väggar och stenar. Det var inte ofta det förekom sig att runor kunde ristas in i huden. De bleknade såklart så som vanliga runor, men kroppsrunor var svårt att skapa. Jag såg observerande på honom. Han ögon lyste svagt i mörkret, precis som de andras.
"Du visste redan," konstaterade jag efter ett tag.
"Det klart," fnös Zac förnärmat och höll ut armen mot Wind.
Hon lättade från min axel och landade på Zacs underarm.
"Vet du vart vi ska då?" undrade han.
"Dit medaljongen för oss. Men till att börja med ut från Aris," sa jag.
"Perfekt. Förvandla Winter och Flare så kan jag teleportera oss ut," sa Zac och gick fram till mig.
Jag suckade.
"Jag kommer inte kunna övertala dig att stanna, eller hur?"
"Nope," sa han och förtydligade p:t.
Jag suckade irriterat, men förvandlade Flare och Winter. Zac tog tag i mina händer och golvet försvann för ett tag under mina fötter. När jag kunde andas igen insåg jag att vi befann oss till utkanten av den Otillåtliga skogen. Jag förvandlade snabbt Winter som skakade av sig medaljongen och räckte den varsamt till mig med munnen. Min hand darrade svagt, men jag slöt den bestämt om det lilla metallobjektet. En kraftig stöt gick upp för min arm. Inte svidande och brännande som förra gången utan mer som ett kort kraftigt blixtnedslag. Min syn blev grumlig för en millisekund innan jag började se små lysande klot i en linje mot Aris.
"Zac... Winter... Ser ni vad jag ser..." frågade jag.
'Jadå. Klart och tydligt,' mumlade Winter.
Zac nickade stumt och förflyttade oss alla innanför porten. Jag förvandla Flare och vi började följa de små ljuskloten. Tillslut stannade vi utanför biblioteket. Dörren var låst så som den brukar vara på nätterna. Och så smarta som skolledningen var var det bara bibliotekarien som kunde låsa upp det med magi. Jag såg frågande på Zac, men förstod snart att det inte var någon idé. Att använda andrahandselement tog på krafterna. Särskilt eftersom han teleporterade fler än bara sig själv. Zac såg praktiskt taget svimmfärdig ut. Han drog av sig ryggsäcken han bar på ryggen och räckte mig ett verktyg. Jag begrep genast vad det var han tänkte och gav mig på låset. Medan jag gick loss på metallanordningen med dyrken tog Zac upp en glasflaska och drack. Med tanke på det svaga mintfärgade skenet om flaskan var det en återhämtningsdryck. Ett mjukt klick hördes och dörren till biblioteket gled tyst upp. Vi alla slank in och stängde den efter oss. Eftersom viskar-talismanen var med oss behövde vi inte oroa oss för höga steg, men att välta något skulle ändå låta. Efter några ljusklot till började jag inse vart vi var påväg. De Stjärnföddas bibliotek. Kloten tog slut framför den välbekanta bokhyllan. Zac såg skeptiskt på den när jag gick fram till den för att dra ut den rätta boken. När ingenting hände såg jag förvirrat på böckerna. Min blick sökte sig över bokryggarna för att se om det fanns någon ny som talade till mig. Det pirrade till i medaljongen. Jag öppnade handen och såg förundrat på den när den långsamt svävade uppåt för att stanna vid en bok. Ryggen var klädd i azurblått sammet med sirlig silver dekor. På sammetstygen fanns fem ingraverade symboler.

⚡️
🌙
☀️
🌙
⚡️

(A/N: Tänk det i silver.)
"Dra ut den," sa jag till Zac som var längre och nådde bättre.
Han gjorde som jag sagt och bokhyllan gled direkt åt sidan. Mindre smidigt än när de Stjärnföddas bibliotek öppnats. Det här var definitivt inte de Stjärnföddas bibliotek utan en mörk gång som ledde neråt. Jag svalde och sträckte ut handflatan.
"Chama de lume."
En lila eldslåga tog form i min handflata om lyste upp gången i ett kusligt sken.
"Varför kan jag inte ha normal fucking eld," muttrade jag.
"Plamya," mumlade Zac och hans vita eld tog form i hans hand.
Flare strök sig mot mina ben och såg oroligt mot gången.
'Jag gillar inte det här.'
"Inte jag heller, men om det är hit medaljongen vill att vi ska så får det bli så," sa jag målmedvetet.
Tja, eller så målmedvetet jag kunde iallafall.
"Hur kan vi lita på den, Blair? Har du ens fattat vad det var den gjorde mot dig?" sa Zac upprört men med väldigt mjukt.
"Jag har förstår vad den gjorde. Men pappa... Ville det här," suckade jag.
"Okej. Redo när du är," sa Zac och räckte mig handen.
Jag tog den och flätade samman våra fingrar. Tillsammans tog vi det första steget in igenom gången. Med mig på vänster sidan, Zac på höger och våra Familiarisar en aning framför oss.

Ugh. Asså har dans nu. Är sen så vi kör som galningar i regnet. Inte så smart, jag vet.
Den här dagen har varit piss. Visst det var studiedag men fy fan vad dålig den var. Aja måste dra nu. Love you!❤️
//Sarilia