Familiaris Academy ~ Starborn

[|36|]

Disipar

Kallt. Det var kallt. Ytan under oss var kall. Blöt. Obehaglig. Den satte sig fast i pälsen. Det var många individer runt oss. Konstiga ljud från deras käftar nådde våra öron. Vi spetsade dem och öppnade sakta våra ögon. Allt var väldigt ljust och stack först i våra ögon. Med några klippningar av ögonen vande vi oss snabbt. Vi satte oss upp och vädrade i luften. Människor och djur. En av individerna, människorna, satte sig på huk framför oss. Vi såg på människan, pojken, som satt med huvudet böjt. Han underkastade sig för oss. Vi gjorde ingen ansats att besvara gesten utan såg bara på honom. När vi inte reagerade höjde han sin blick och sträckte försiktigt fram en hand mot oss. Vi sniffade varsamt och drog in denna människas vittring. Den var välbekant så vi tryckte huvudet mot hans hand. Han öppnade sin mun och de främmande ljuden omslöt oss. Vi la huvudet på sned. En annan pojke satte sig bredvid den föregående och sträckte fram sin underliga hand. Vi nosade lite på den och såg sedan på den andre pojken. Vi vädrade lite i luften och reste på oss. De båda människopojkarna backade lite och gav oss plats. Vi sträckte på oss och satte av in i den vita skogen.

✯❄︎✯

~Peter~

Jag suckade tungt och såg efter skepnaden som sprang mot skogen. Jag såg hjälplöst mot Zac som hade något sårat i blicken. Bakom oss skymtade jag Anton och resten av de Stjärnfödda tillsammans med Raoq, Isela, Wilhelm och Lakastrio. Waw, för en gångs skull var lärarna faktiskt på plats! Vilket mirakel! Jag gick mot lärarna.
"Vi måste ut och leta efter henne," sa jag bestämt och la armarna i kors.
"Jag, Isela och Wilhelm tar hand om Miss Hunter Mr Lynch. Oroa dig inte," sa Raoq.
"I helvete också. Jag ska med," fräste jag.
Raoq såg bekymrat på mig.
"Lakastrio?" frågade han.
Vår rektor såg på mig ett tag med en fundersam blick.
"Om jag minns rätt är Miss Hunter väldigt fäst vid sina kamrater. Särskilt Mr Lynch..." sa han eftertänksamt. "Okej. Låt gå. Men håll dig till Raoq."
Jag nickade och tackade honom snabbt.
"Jag följer också med," sa Zac bestämt.
"Aldrig att jag lämnar Blair," fräste Veronica aggressivt.
"Jag kan också hjälpa till," suckade Kevin.
"Jag kan spåra henne tillsammans med Ice," sa Anton bestämt.
"Hon är min vän. Alla tre är," sa Cora mjukt med en hand på Antons axel.
Lakastrio suckade tungt och såg tvivlande på de andra fem eleverna.
"Mr Lynch och Miss Blackstone går med Raoq. Mr Cartwright och Mr Kye, håll er till Isela. Wilhelm, håll ett öga på Mr Canavan Bloss och Miss Kelly. Jag stannar här och försöker reda ut vad det var som hände. Miss Serpentarian? Mr McKenna? Kom med mig tack."
Bella och Bosse såg på varandra, men följde efter Lakastrio. Jag tog tag i Veronicas handled utan att tänka mig för och drog iväg med henne mot skogen. Raoq behövde bara ta tre långa steg för att komma ikapp oss. Jävla flaggstång. Raoq suckade.
"I skogen måste ni vara varsamma. Om ni vill hitta Miss Hunter måste ni iaktta allt. Vi vet inte hur de lyckades och vi vet inte deras reaktion på oss. De verkade vara djur i själen så de kanske flyr så fort de ser oss."
"Det blir lätt att spåra henne," fnös jag och följde tassavtrycken.
"Jag tror inte det," sa Raoq och skakade på huvudet.
"Vad menar du professorn?" undrade Veronica.
"I den Otillåtliga skogen finns många olika varelser. Många som har liknande tassavtryck som de vars tassar vi letar efter. Att blint följa ett spår kommer inte leda någon vart. De kommer ändå blandas med de andra varelsernas," sa Raoq.
"Så vad föreslår du att vi ska göra?" undrade jag irriterat och fortsatte gå längre in i den snötäckta skogen.
"Tja till och börja med vill vi inte bli förkylda," sa Raoq en aning roat och höjde händerna.
Han gjorde en liten gest och min kropp blev med ens varm och skyddad från kylan.
"Hur gjorde du det där??" sa Veronica förvånat.
"Tyst magi," suckade jag och svarade i Raoqs ställe.
"Tyst magi?" ekade Veronica undrande.
"Det är nog en lektion vi ska ta en annan dag," sa Raoq och böjde sig ner för att se på den nedtrampade marken.
'Jag känner deras vittring,' sa Sun.
Veronica hoppade till. Förmodligen hade hon glömt att Sun var här.
'Tror jag. Det är svårt att spåra när det inte är en person man letar efter utan tre.'