Familiaris Academy ~ Starborn

[|39|]

Myskväll med Victory

~Kevin~

Zac satt med benen i kors och med slutna ögon. Händerna var höjda och mittemellan de slanka fingrarna balanserade ett klot av rent ljus. Mina ögon gled fundersamt över hans kropp och granskade den noga. Han var inte nödvändigtvis lång, men inte kort häller. Dock var har ju 3 år yngre än mig. Han hade svaga fräknar på näsan och kindbenen. Näsan i sig var lång och smal. Hans hållning var rak och stolt.
"Mr Kye," sa Illusionör Avock varnande och slog lätt till mig med några ihoprullade papper.
Jag vred irriterat upp huvudet för att möta vår lärare i Överavancerat element när han gick förbi. Varför jag som var Diamantelev och Zac som var Safirelev satt i samma sal? Jag var hans mentor. Wiiii. Zac öppnade sina ögon och klotet av ljus försvann. Windwing tog landning på hans axel med ett högljutt skri. Jag grimaserade åt volymen och uppskattade Claws tysthet ännu mer. Zac höjde sin arm för att låta Windwing sätta sig på handen. Jag la huvudet på sned när jag såg de vassa klorna gräva sig in i Zacs eleganta hand. Aj? Claw tassade tyst fram till mig och gäspade. Jag suckade tungt och mötte Zacs undrande ögon.
"Okej. Så du verkar ha lagom kontroll över ljusets element. Jag har redan sett och känt rummets element, men hur ligger det till med liv?" undrade jag och höjde på ögonbrynet.
Zac öppnade munnen, men stängde den igen.
"Jag... Jag är rädd att använda för mycket..." mumlade han.
"För mycket?" fnös jag.
Jag reste på mig och gick för att hämta en krukväxt. En lilja för att vara exakt. Jag satte mig ner igen mittemot Zac denna gång. Jag ställde krukan mellan oss.
"Ser du den här blomman?"
"Ja, jag är inte blind," muttrade han.
Jag himlade mentalt med ögonen åt hans ton. Jag höjde handen över blomman och viskade min begäran.
"Pulchrum lilium, morere."
Liljans färg försvann snabbt och började krokna. Bladen torkade upp och lossnade.
Zac såg förskräckt på den en gång så vackra liljan.
"Dödade du den?" flämtade han till.
"Väck den till liv igen," sa jag neutralt.
"Jag tror inte..." började han.
"Nu!"
Han tog ett djupt andetag och höjde händerna över växten.
"Pulchrum lilium, vive."
Inget hände.
"Vive."
Fortfarande inget.
"Jag kan inte. Okej?"
"Du kan visst, Zac. Du klarade provet eller hur? Du fick alla växter att blomma igen."
Zac bet sig i läppen.
"Pulchrum liluim, vive!"
Små små korn av gyllene ljus lämnade Zacs utsträckta handflator. Som pollen. Sakta började lilja få tillbaka sin färg och nya blomblad väste ut. Nu var den en vacker blomma igen. Om inte vackrare. Zac flämtade förvånat till.
"Där ser du. Underskatta aldrig dig själv," sa jag och log inom mig.
"Folk har fel om dig, Kevin. Du är faktiskt helt okej," log Zac.
Jag kände hur min läpp ryckte till lite, men rynkade pannan istället för att dölja det.
"Okej klassen, lektionen är över nu. Nästa vecka är det samma par. Om ni har några andra önskemål är det bara att prata med mig efter lektionen," proklamerade Avock.
Vi reste på oss och började gå ut från klassrummet.
"Ses nästa vecka, Kevin," sa Zac och satte Windwing på axeln igen.
"Kalla mig Kev," fick jag fram utan att tänka mig för.
Zac log och slank iväg.
What the fuck?

✯❄︎✯

~Blair~

"Vínculo!"
Vi sträckte på oss och ylade högt. Flare såg oroligt på oss.
'Vi mår bra,' sa vi lugnande.
'Men Batalla, Winter jag tror inte...'
'Äh,' fnös vi och tog ett språng in i skogen med Flare efter oss.
Skogens dofter exploderade i våran nos. Ljuden viskade i våra spetsade öron och gräsets textur kändes i trampdynorna. Fåglar sjöng och djuren såg nyfiket på oss när vi löpte förbi. Vi vinklade på våra öron när ljudet av tunga hovar närmade sig. En grupp på tre enhörningar samlade sig runt oss och vi morrade dovt.
'Ainsel. Det var ett tag sedan,' sa Flare.
Vi la huvudet på sned och försökte minnas. Hingsten var kolsvart med en horn i guld och safirblå ögon. Ainsel sänkte huvudet åt Flare.
'Flareblitz, Blair Hunter, Winternight. Trevligt att råkas. Ni verkar tydligen ha en tendens att vandra omkring i skogen märker jag.'
'Jag hörde att det var uppståndelse på grund av er tre på akademin,' sa en av de andra enhörningarna.
Stoet var gnistrande vit och manen glittrade som nyfallen snö. Ögonen var ljusa och glimmade som diamanter. Hornet var silverfärgat med kristaller. En sista enhörningen som också var ett sto var glänsande gyllene med topasfärgade ögon och kopparfärgat horn.
'Ephona, Spiranza,' hälsade Flare.
Enhörningarna vi räddat förra året! Ainsel frustade till och vidgade näsborrarna.
'Ni borde inte vara här. Skogen är förbjudet område. Det vet ni.'
'Vi tränar,' svarade vi.
'Blair och Winter sammanstrålade så för att se till att allt går korrekt till är jag här,' förökade Flare lite mer ingående.
Ephora stegrande sig och gnäggade till.
'Er vän befinner sig på denna mark.'
Vi vädrade och kände en välbekant doft.
'Vi ska spåra honom. Trevligt att råkas,' sa vi och satte av.
'Vänta!' ropade Flare irriterat och sprang ikapp oss.