Familiaris Academy ~ Starborn

[|45|]

Ärr

~Drake~

"Det här är så jävla tråkigt, måste vi?" stönade Darcy högt.
I och med det ryckte det gigantiska hunddjuret till. Denna gång var vi ute efter en Cerberus.
"Tack så mycket. Nu kostade du mig mörkrets blod," fräste jag argt.
Darcy himlade med ögonen.
"Men snälla. Du har ju den där Hector. Hans element är mörker."
"Det är inte samma sak. Jag kan inte döda honom," suckade jag.
"Jag vet, jag vet. Du behöver honom bla bla bla. De är utrotningshotade bla bla bla. Så jävla mild," skrattade Darcy.
"Bara för att jag jobbar för Henne behöver jag inte vara en bitch mot naturen," fnös jag.
"Som sagt, så jävla mild," flinade Darcy och hoppade ner från trädet. "Det enda bra med dig är att du har infiltrerat skolan."
Hon muttrade det senare. Jag hoppade vigt ner och landade bredvid henne. 6 år äldre och hon var ändå kortare än mig. Alltid något jag kunde reta henne för.
"Kortis," flinade jag i en låg ton.
"Käft," fräste hon och skickade en lång vass syl mot mitt huvud.
Jag vek smidigt undan utan att ens reagera och suckade ljudligt.
"Luft, ljus, rum, tid. Luft, ljus, rum, tid," upprepade jag för mig själv.
Med det mantrat i huvudet tog jag tag i Darcys handled och förflyttade oss.

✶✿✶

Venom slingrade sig upp för min handled. Hon väste lågt till och blottade sina huggtänder.
"Inte nu Venom," suckade jag trött och lutade mig bakåt så att min rygg kolliderade med sängen.
Inte sängen på Aris. Det hade varit misstänksamt om jag klivit in med en helt annan Familiaris. Venom väste igen och slingrade sig upp och omkring min hals. Hon pratade inte så ofta. Mest väste. Min blick söktes till dolken på nattduksbordet. Han brukade vara mer pratglad än Venom, men jag kunde inte riskera att det blev något fel. Såklart litade jag på honom och han förstod ju att något var fel. Familiarisar valde aldrig fel person. Han visste att det inte var något normalt med mig. Ändå hade han inte skvallrat.
'Strunta i dina bekymmer. Escura (Darcy) vet inte vad hon gör. Låt mig hjälpa dig,' sa Venom lugnande.
"Jag är inte Josh," mumlade jag tyst.
'Det kan hjälpa,' sa hon och lät sin kropp snärja min.
Jag suckade och såg på henne. Långsamt höjde jag handen. Hon tvekade inte åt att sätta tänderna i det sköra köttet. Jag grimaserade, men kände genast hur giftet for in i min kropp. För Josh var det här helt naturlig. Jävla giftmissbrukare. Men för mig var det helt nytt.
Venom la sig till rätta. Jag tog ett djupt andetag och slöt mina ögon.

✯❄︎✯

~Blair~

"AAHHHHH!!!"
Jag vaknade av en stark, brännande känsla vid bröstbenet. Den var inte som när mitt födelsemärke utökat. Mer som varmt hett järn flådde min hud. Winter och Flare var kvickt över mig och trampade oroligt omkring.
'Säg om det är något vi kan göra,' sa Flare oroligt och närmade sig försiktigt.
"Nej håller undan!" utropade jag.
Flare ryckte förvånat till, men stod kvar. Winter gnydde bekymrat till. Dörren slogs upp och in störtade Zac, Vera, George och Ricky med panik skrivet i deras ansikten. Wind flög in och landade på skrivbordet tillsammans med Skylake. Night slöt upp med Vera.
"Holy shit," sa hon.
Zac rusade fram till mig och satte sig på huk bredvid mig. Jag hade tydligen ramlat ur sängen innan. Som vanligt. Vad var det med mig och att ramla ur sängen???
"Blair berätta vad som är fel!" sa Zac panikslaget.
Jag andades häftigt och försökte få smärtan att försvinna genom att röra på mig så mycket som möjligt. Utan att kunna hjälpa det släppte jag ut några smärtsamma skrik.
"Blair! Försök lugna ner dig," bad Vera plågsamt som också satt sig bredvid mig.
"Ont. Bränner. Dö," lyckades jag pressa fram.
För jag ville verkligen dö nu. Det kändes som om min hud hade börjat smälta. Ricky satte sig bredvid Vera med en liten rynka i pannan. När mitt ben ofrivilligt for mot hans huvud duckade han helt enkelt och böjde sig framåt.
"Rör henne inte," morrade Zac argt.
Ricky suckade.
"Jag försöker bara hjälpa henne. Men visst, hindra mig och se din flickvän lida mer," sa han och såg utmanande på Zac.
När den brännande känslan blev värre och spred sig ut i hela kroppen skrek jag så högt att hela skolan förmodligen kunde höra.
"Men gör något då!" skrek Zac och såg vilt på Ricky som hajade till lite.
Han nickade och började sig fram för att sluta handen om medaljongen jag fortfarande hade på mig.
"Shit!" svor han högt.
Jag fortsatte att vrida på mig med tårar som brände bakom ögonlocken.
"Få det att sluta," bad jag.
Ricky tog ett djupt andetag och tog återigen ett tag om medaljongen. Andra handen slöt han om kedjan och drog snabbt den över mitt huvud. Med ens släppte han den på golvet.
När den var av började smärtan avta och jag lyckades lugna ner mig. Zacs stora oroliga grå ögon såg ner på mig. Lika så gjorde Vera, George och Ricky. Plötsligt slogs dörren till grupprummet upp och in störtade Raoq, Elekita och Lakastrio med några av mina andra vänner i hälarna.
"Vad är det som händer??" frågade Lakastrio.
"Jag vet inte," mumlade Vera med en sammanbiten rynka i pannan.
Amber gick direkt fram till sin tvilling och la armarna om henne. Cora höll hårt i Antons hand och Julian hade en hand på Melias axel. Vips blick speglade mer än oro. Nästan smärta. Som om han kunde känna det jag kände. Jag tog ett djupt andetag och satte mig upp. Såklart var det en väldigt dålig idé och jag fick en sur uppstötning. Jag rusade upp och trängde mig förbi lärarna till badrummet och hann precis i tid slänga upp toalettlocket innan det var försent. Jag kände två händer stryka mig lite tafatt på ryggen. Jag spolade och ställde mig upp för att grabba tag i tandborsten. Jag tryckte ut lite tandkräm och borstade tänderna under tystnad. Vera och Zac betraktade mig med oroliga ögon. Jag spottade ut löddret och såg sedan på dem.
"Vad?"
Vera öppnade munnen, men stängde den igen.
Hon såg på Zac som såg tillbaka på henne. Sedan såg de på mig. Plötsligt trängde sig Elekita in och la handen mot min panna.
"Vad var det som hände?" undrade hon och föste ut oss alla från badrummet för att trycka ner oss, mest mig, i soffan.
"Mr Cartwright, berätta," bad Raoq bekymrat.
Elekita vred och vände på min ansikte och la sedan två svagt lysande fingertoppar mot min ena tinning. Winter och Flare la sig till rätta tätt intill mig och såg på mig med stora ögon.
"Jag vaknade av att Blair skrek. Vi alla gjorde det. Så vi blev oroliga och rusade in i hennes rum. När vi kom in såg vi henne på golvet. Hon vände och vred på sig som bara den samtidigt som hon skrek.  Vi lyckades inte få något vettigt utav det hon skrek och vi vet inte varför hon skrek. När Ricky tog av henne medaljongen slutade hon," började Zac berätta och tog nervöst tag i min hand.
Jag log snett mot honom när han förde den till sina läppar och gav den en öm kyss.
"Uppfattade ni andra samma sak?" undrade Lakastrio.
"Ja," suckade Vera medan Ricky nickade så som George.
Vips strök mig över huvudet och drog in mig i en lätt kram. När vi hade skiljts åt tog Raoq till orda.
"Miss Hunter, varför skrek du?"
"Jag..." började jag.
Elekita flämtade till. Alla såg frågande på henne.
"Åh Miss Hunter," mumlade hon tårögt.
"Vad?" sa jag förvirrat.
"Jag är så ledsen."
"Vad är det som är fel Elekita?" frågade jag oroligt.
"Blair... Gå in i badrummet och ta av dig tröjan," mumlade Vera och såg ner i makten.
Jag såg frågande på mina vänner som även dem tittade bort eller undvek min blick. Ja till och med Vips vid det här laget. Jag reste mig och gick in i badrummet igen. Jag stängde dörren och hörde direkt hur de började mumla lågt där ute. Jag ställde mig framför spegeln och mötte mina välbekanta drag. Chokladbruna lockar, mandelformade olikfärgade ögon, svaga fräknar och min en aning mörkare hy. Inte mycket mörkare, men inte likblek så som George. Motvilligt drog jag av mig min t-shirt. När jag såg det tvingade jag ner en kväljning. När Hector hade bitit mig hade Elekita läkt mig och inga spår av ärr hade funnits kvar. Min hud hade sammanflätats och blivit len igen. Det här kunde Elekita inte fixa.

I fredags så jag och mina vänner "It" på bio. Jag som inte är ett jättestort fan av skräckfilmer var väldigt kritiskt mot det hela men jag hade nog ångrat mig mer om jag inte följt med.
Men hur som helst visades den i Sergels största salong och daaamn den är stor😂 Som tur var hade jag mina älskade popcorn som skyddade mig mot vår käre Bill. Men filmen var riktigt bra faktiskt. Bättre än väntat.
Hur många här ska eller har sett "It"?🤡
//Sarilia