Familiaris Academy ~ Starborn

[|17|]

Vem är egentligen Julian??

~Blair~

Jag slank ut ur det dolda hålrummet. Jag skulle följa efter Julian till varje pris. Fråga inte varför. Det bara var så. Hans ord ekade i huvudet. Julian, vem är du? Snälla säg att du bara är den blyge, smarte, glade och oskyldige Julian Becker. Jag förvandlade Flare och Winter så att det skulle bli lättare att smyga efter Julian. And yes, I was a sneaky ass bitch. Jag följde efter Julian till Destructions grupprum. Jag svor tyst. Försiktigt slank jag in genom porten och såg mig omkring. Julian var den enda i rummet.
"Julian," sa jag.
Julian vände sig förvånat om och såg på mig med sina gröna ögon. Gröna.
"Åh hej Blair. Vad gör du här? Och hur kom du in?" skrattade han.
Han lät inte som då, men orden han sa lät så lika.
"Vem är du?"
"Va?" sa Julian förvirrat.
"Vem är du, Julian?"
"Um... Du sa det nyss. Jag är Julian. Julian Becker," sa han dröjande.
"Är du säker på det? För det är inte jag," fräste jag.
Julian såg förvirrat och förvånat på mig. Åh, han var en bra skådespelare han....
"Blair. Jag vet inte vad du pratar om. Varför skulle jag inte vara jag??"
"Var är Hector??" sa jag argt.
"Hector?? Vem i helskotta är Hector? Blair jag börjar bli orolig nu..."
"Du vet mycket väl vem Hector är! Och din härskarinna, vem är hon, Julian?? Vem är hon?" fräste jag ursinnigt. "Eller ska jag säga Den Vilande Draken???"

✯❄︎✯

~Julian~

Just nu så skrek Blair på mig. Och jag förstod inte ett skvatt av vad hon sa. Hon frågade vem jag var när hon visste vem jag är. Vi hade känt varandra i mer än ett år nu så hon borde veta vem jag var. Dessutom, vem i helvetet var denna Hector hon skränade om??? Varför kallar hon mig den Vilande Draken?? Vem fan var det??? Jag började bli lite arg för att hon beskyllde mig för vem vet vad.
"Blair, jag har ingen aning om vad du pratar om och jag förstår inte varför du beskyller mig för något jag inte ens känner till. Förlåt, men mår du bra eller? Råkade du dricka en hallucinationsdryck?" sa jag lugnt, men lätt irriterat.
"Tro inte att du kan komma undan, Julian."
Blair såg på mig med en blick som speglade ren avsky, ilska och vämjelse. Jag förstod inte vad jag gjort som förtjänade det. Blair vände på klacken och stegade ut från vårt grupprum. När jag var själv gick jag in på badrummet och såg in i spegeln. Jag stirrade på mina träskgröna ögon och svarta spretiga hår.
Vem trodde Blair att jag var? Jag kanske skulle kolla upp det...?

✯❄︎✯

~Blair~

Jag gick rakt in i någon. Eller det kanske var hen som gick in i mig. Jag vet inte. Jag visste tydligen inget nu för tiden. Jag såg irriterat upp och möttes av Peters förvånade min.
"Åh. Det är du..." fick jag fram.
"Hej Hunter. Varför så upprörd?" frågade han med en rynka i pannan.
Jag såg mig omkring och tog tag i Peter för att dra med honom in i en av de hemliga gångarna.
"Vad är....?" började Peter, men jag hyschade honom.
"Jag tror Julian är någon annan än vem han utger sig från att vara."
"Va?" sa Peter. "Julian? Julian Becker? Du måste skämta Blair."
Jag gav ifrån mig ett stött läte.
"Du tror mig alltså inte."
Peter skakade uppgivet på huvudet.
"Nej Blair. Jag förstår inte varför du tror att Julian inte är Julian."
"Han sa de orden Peter. De exakta orden. Kanske lite annorlunda eftersom de inte var till oss den här gången utan Melia," sa jag frustrerat.
"Vilka ord?? Vem? Blair du börjar bekymra mig nu. Vad i helvetet dillar du om? Drack du en av dryckerna i trolldryckssalen? Ska jag ta dig till Elekita?" sa Peter oroligt och la en hand på min panna.
Jag tystnade abrupt. Hans hand mot min panna kändes.... betryggande.
"Blair! Du brinner ju upp! Du måste till Elekita nu!" sa Peter förfärat.
"Det är lugnt Peter. Jag mår bra..." mumlade jag och till halvt slöt ögonen.
Jag ville inte att Peter skulle ta bort handen, men det gjorde han. Jag gav ifrån mig ett besviket ljud, men blinkade förvånat till med ögonen när Peter satte sig på huk med ryggen mot mig.
"Hoppa upp. Du bör inte anstränga dig när du är sjuk. Dessutom är sjuksalarna långt upp."
Jag nickade sakta och hoppade upp på Peters rygg. Han reste sig och tog tag under mina ben för att stadga oss. Jag halvsov med huvudet mot Peter axel. Hela jag var slut och kroppen vägrade röra på sig. Jag var vagt medveten om att Winter och Flare gick bredvid oss tillsammans med Sun. När vi nästan var framme skymtade jag någon jag kände igen längre fram.
"Hej Bosse..." mumlade jag halvhögt till honom.
Jag hade förväntat mig att han skulle svara eller iallafall le tillbaka, men han såg bara tomt på mig. Jag rynkade pannan och bad halvhjärtat Peter att han skulle sätta ner mig. Han tvekade en stund, men satte varligt ner mig på det kalla stengolvet.
"Känner ni varandra?" frågade Peter Bosse.
Bosse teg, men nickade sen.
"Väntar du på någon?" undrade jag försiktigt.
Bosse såg bort mot den stängda dörren till ett av klassrummen. Den öppnades och två elever klev ut. Jag höll andan. Peter grep tag i min hand och höll hårt. För ut genom dörren kom Brad och Bella för att förena sig med Bosse. Jag kände mig spyfärdig.
"Bosse... Är du vän med dem?" fick jag fram.
Långsamt började ett elakt flin sprida sig över hans mun.
"Jag tror aldrig jag presenterade mig ordentlig förut. Bosse McKenna, Rubinelev och vän till Brandon. Men det är väl du för efterbliven för att förstå. Tycker du inte det, Missfoster?"

✯❄︎✯

Ahahah. The Triple B's: Brad, Bella and Bosse😂 Hade varit roligt om de alla börjat på D istället. The Triple D's😂😂😂😏😏😏 (Some kinky ass shiet)😂
Sorry, not sorry🙊🙈😂
//Sarilia