Familiaris Academy ~ Starborn

[|44|]

Enormt oväntad peripeti

~Blair~

Jag lämnade in mitt provpapper till Miranda och följde efter Peter. Eller följde efter och följde efter. Det var 20 minuter sedan han var klar. Jag förvandlade Winter och Flare.
"Vart tog Peter vägen?"
'Jag kan följa deras doftspår,' föreslog Winter.
Winter och Flare satte av direkt mot skogen. En liten rynka formades i min panna. Jag visste ju att Peter hade blivit väldigt fäst vid den så som jag själv blivit. Plötsligt stannade dem. Flare gnydde till och började gå runt i cirklar.
"Vad är det som är fel?" undrade jag roligt.
'Hans doftspår försvinner ungefär här,' förklarade Winter.
Jag rynkade pannan.
"Han kan väl inte bara försvinna sisådär?"
'Jag vet inte, men det är helt borta. Lukten är spridd över hela området så han måste ha gått omkring mycket. Nej vänta, här är något!' utropade Winter och satte av.
Jag och Flare rusade efter honom. Han stannade vid en stor rot och sniffade igen.
'Nej. Inget mer. Han är som uppslukad av jorden,' gnällde han upprört.
'Är du säker på att han försvunnit?' undrade Flare och vädrade i luften.
'Hittar du något?' undrade Winter med en lätt fnysning.
Flare vädrade en stund till, men slokade med öronen.
'Nada.'
"Vad märkligt," mumlade jag.
Vi gick tillbaka till skolan och till Jeremys klassrum. Ricky och George var redan där.
"Har ni sett Peter eller Sun?" frågade jag.
"Nej. Vaddå då?" undrade George.
"Jag kan inte hitta dem. Winter och Flare spårade dem till skogen, men doftspåret försvann en bit in," suckade jag.
"Vad konstigt. Ens doftspår försvinner inte bara. Inte ens när man teleporterar sig," sa Ricky med en rynka i pannan och strök Skylake över fjädrarna.
"Tror ni det kan ha hänt honom något?" undrade jag oroligt.
"Vem då?" frågade Vera bakom mig.
Hon och Zac hade kommit upp till oss.
"Peter. Han är försvunnen," suckade jag.
"Försvunnen. Vad menar du med försvunnen?" sa Vera misstroget.
"Vi spårade honom till skogen med hans doft försvann. Det bara tog stopp," förklarade jag.
'Som om han gick upp i rök,' sa Winter och började tvätta sig.
"Han kommer nog säkert. Han klarar sig. Jag menar är man 14 år kan man ta hand om sig själv," sa Vera tröstande.
"Jag vet men... I den Otillåtliga skogen..."
"Blair. Hur många gånger har du varit där?" sa Zac och höjde på ögonbrynet.
Jag kände hur ansiktet hettade till.
"Det har inget med det här och göra!"
"Nej visst," skrattade Zac och drog mig intill sig.
Med en nöjd suck la jag armarna om hans midja.
"Han klarar sig Blair. Peter är tuff och han har Sun vid sin sida," mumlade han i min hår.
Jag hummade till svar just när Jeremy kom gåendes mot oss i korridoren.

✯❄︎✯

~Bella~

"Kan du bara lämna mig i fred???"
"Varför? Det är kul att följa efter dig," skrattade hon.
Ugh!!! Sån jävla irriterande bitch!
"Bara gå till din fucking lektion och håll dig borta från mig!" sa jag argt och snodde runt.
Framför mig flinade Bridget dumt. Enda sedan den där dumma incidenter när vi krockade in i varandra hade hon följt efter mig och "försökt lära känna mig". I helvetet med det. Jag klarade mig bra utan henne. Utan alla faktiskt. Till och med utan Brad, Bosse och Daniel.
"Sluta vara kall hel tiden. Herrejösses. Man kunde tro att du vore från istiden," suckade Bridget.
Jag gnisslade tänder.
"Du och jag, kommer aldrig bli vänner. Inte ens bekanta, okej?" sa jag farligt lugnt och försökte hålla tillbaka alla arga känslor.
"Jag lovar inget," skrattade Bridget och försvann lika snabbt som hon dykt upp.
"Du måste hållas med Brid. Hon är väldigt retsam av sig. Hon kan hitta allt man går loss på. Speciellt med tanken på att hon lyckas gå Zac på nerverna," skrattade något bakom mig.
Fuck. Inte Anton. Inte Anton. Inte Anton. Jag vred på mig och mötte Antons vackra gröna ögon. Jag harklade mig stelt.
"Vad gör du här?" muttrade jag, förhoppningsvis lite mer upprört än jag tyckte att det lät.
"Jag går här om du glömt det," sa han och höjde på ögonbrynet.
"Jag trodde du jobbade," kontrade jag.
"Jo, men vi har prov i Cirkelmagi idag. Dessutom är Lakastrios lektion nu..." suckade han.
Jag slog mig mentalt för pannan. Så dum jag var. Vi var tysta ett tag.
"Jag har pratat med Dans," sa jag plötsligt.
"Dans?" ekade Anton frågande.
"Daniel," förenklade jag.
Anton nickade igenkännande och lite bittert.
"Vi ska prata med mamma och pappa och se hur läget ligger till. Jag kan inte lova något än, men dina föräldrar kanske får tillbaka jobbet," sa jag lite nervöst.
Hans ögonbryn sköt i höjden.
"Seriöst? Tack Bella. Inte visste jag att du kunde var snäll," skrattade han, men log mot mig.
Rösten fastnade i halsen så jag var tvungen att harkla mig igen.
"Som sagt kan jag inte lova något, men jag ska försöka. Allt detta kanske kan ta en enormt oväntad peripeti," suckade jag med en rynka i pannan.
"Peri..." började Anton förvirrat.
"Peripeti," repeterade jag. "En vändpunkt."
"Oh."
Jag log lite svagt mot honom.
"Olives!" ropade någon glatt.
Anton vände sig om med ett brett leende och fångade sin flickvän när hon hoppade på honom.
"Jag har saknat dig, Olives," skrattade Cora och log.
"Jag har saknat dig med, Apples."
"Hej Bella," sa Cora över Antons axel med ett litet leende.
"Hej Cora," mumlade jag.
"Jag och Bella måste sticka till Lakastrios lektion nu Apples, men vi ses senare," sa Anton och släppte ner Cora på marken.
Hon ställde sig på tå och kysste honom lätt. En aning äcklat och avundsjukt såg jag bort.
"Kommer du?" undrade Anton med höjt ögonbryn.
Jag nickade och log stelt för att sedan följa efter honom.

✯❄︎✯

~Dominic~

Amy satt ihopkrupen i soffan med en tjock filt omkring sig. I händerna hade hon en bok och en kopp med varmt te. Varför hon satt med världens varmaste filt över sig under våren? Jo hon hade blivit sjuk. Rejält också.
"Dom?" sa hon och såg upp på mig med febrig blick.
"Ja? Något du behöver?" undrade jag oroligt och gick fram till henne.
"Jag äb hugrig. Kan du skappa någott brån atsalen?" bedjande hon med täppt näsa.
Jag log och tog hennes hand i min.
"Absolut."
Hon log blygt mot mig. Jag kunde omöjligt berätta för henne hur jag börjat känna. För henne.
"Vips," sa någon.
Jag vände mig förvånat om och mötte min systers ögon som speglade mina.
"Brunöga, vad händer?" sa jag.
Hon såg upprörd ut, men jag kunde inte undgå hennes svagt röda ögon.
"Jag ska allt ge honom nästa gång," muttrade hon kallt.
"Bem?" undrade Amy.
"Drake," spottade Blair argt fram. 
"Han som anföll dig och Peter?" undrade jag.
"Ja."
Argt satte hon sig ner i soffan bredvid Amy som makade lite på sig för att ge henne plats.
Blair räckte mig en lapp. Jag tog undrande emot den och läste snabbt igenom det korta meddelandet.
"De fucking tog Peter. Han har varit borta i tre dagar och lärarna börjar bli oroliga. Med hjälp av talismanen Peter gav mig förra året lyckades jag tjuvlyssna. Lärarna vet inte vem, bara att Peter blivit tagen. Jag vet nog allt vem," väste hon förrädiskt med blixtrande ögon.
"Jag eb säker bå atth vi ommer itta obnom," sa Amy och log.
"Ja. Ja det kommer vi. Och det snarast," sa Blair och ställde sig hastigt upp.
"Brunögon, gör inget dumt nu," sa jag varnande.
Blair vände sig till mig och log oskyldigt.
"Skulle aldrig falla mig på frågan."
I och med det gick hon ut ur grupprummet.
"On obmmer görah någhot ubmt elle ur"? sa Amy.
Jag suckade.
"Jag önskar att det inte vore så."

Awwwe. Jag gillar Anton och Coras smeknamn på varandra. Olives för att Anton har olivfärgade ögon och Apples för att Cora har äppelgröna ögon. Cute😍
Asså vi hade skolfoto idag. Hur kommer det sig att man alltid bli så jävla dålig på bild en av de få gångerna man gör sig lite extra snygg just för att man vet att man ska fotas? Jag blir inte bra på bild. Jag ser inte ens ut bra ut när jag ler lmao. Men förra årets klassfoto vi tog... Åh herrejösses. Jag undrar om fotografen medvetet valde den sämsta bilden för att vara elak😂 En av mina kompisar gjorde en min, en blinkade så han såg typ full och hög ut, en såg ut som hon skulle mörda en, alla som stod upp trängdes som bara den eftersom vi inte fick plats. Vi är 30 stycken elever medan de andra klasserna är typ 24 och vi är totalt 5 st 9:or. Jag förstår inte varför de envisas med att trycka in massa elever i vår klass.
Okej. Jag ska chilla nu och sluta klaga😂 Hoppas ni gillade kapitlet. Rösta och kommentera gärna!❤️
//Sarilia