Kapitel 32

2K 108 44
                                    

Har inte hunnit läsa igenom detta kapitlet för det har varit väldigt stressigt.
Förlåt.
Hoppas det går att läsa ändå🙈

Puss!

***

Jasmines perspektiv:

Riley knuffade till mig från sidan så att jag nästan ramlade. Jag försökte spela irriterad och knuffade hårt tillbaka. Riley rörde sig inte en centimeter vilket var lite pinsamt.
Jag försökte se sur ut och gick med huvudet bortvänt från honom.
Jag kunde känna att han kollade på mig men jag fortsatte titta bort.
Jag kände att hans han närmade sig min.
Han höll i min hand men jag tvingade mig själv att inte hålla i hans. Han ska inte då vinna detta.

Jag kommer inte ihåg vad det var vi hade tjafsat om, men jag vet att ingen av oss egentligen är sur. Helt plötsligt började Riley springa. Utan att släppa min hand vilket innebär att jag rycktes med. I panik fick jag ta tag i hand hade också för att inte ramla. Han drog med mig en bit och efter ett tag kunde jag se den stora ängen breda ut sig framför mina ögon.

Varför har vi inte varit här förut?
Det är jättefint, verkligen.
Och inga andra brukar vara där eftersom att ingen riktigt vet vad ängen är till för och därför inte vet om man får vistas där. Men vi hade bestämt oss för att gå dit i alla fall.

Precis vid kanten stannade Riley och bara kollade ut över ängen.
Jag gjorde samma sak och slogs av hur vackert det verkligen var.
Gräset var grönt och det fanns några få blommor kvar. Egentligen är det början på oktober med sommarvädret har hållit sig kvar och man kunde fortfarande gå runt i klänning och jeansjacka utan att frysa.

"Det är vackert." sa jag utan att kolla på Riley.
"Ja verkligen." svarade Riley samtidigt som jag vände mig mot honom. Men han kollade inte på ängen. Utan på mig.
***
Andys perspektiv:

Jag och Lola går bakom Jasmine och Riley hela vägen och man kan se hur dom först bråkar om någonting men sedan hur Riley tar hennes hand och springer iväg.

Till en början gick vi alla fyra tillsammans men när Riley och Jasmine började bråka tyckte jag och Lola att vi kunde gå bakom istället.
Lola fick bära picknick korgen och jag fick bära massa filtar och kuddar.

Jag vet att Lola inte riktigt tycker om det här med Riley, men samtidigt så har hon inte känt honom innan allt detta vilket både jag och Jasmine har gjort.

Vi fick aldrig riktigt veta vad som hände den där dagen när Riley kom tillbaka, dom pratar aldrig om den. Men någonting ganska stort och betydelsefullt måste ha hänt för sedan dess har det inte gått att skilja på dom.
Det är gulligt. Samtidigt som jag saknar att kunna prata med Jasmine. Jag har inte haft chansen att prata med henne ostört sedan Riley kom tillbaka. Och hon är den ända som jag känner att jag kan säga allt till. Eller jag kan ju säga allt till Lola med men det blir inte riktigt samma sak. Missta mig inte nu. Jag älskar min flickvän. Men jag älskar också att kunna ha någon annan att prata med.

***

Jasmines perspektiv:

Efter några minuter kommer Andy och Lola ikapp oss och vi går alla fyra tillsammans ut på ängen för att hitta den bästa platsen.
Det fick bli mellan två kullar. På det sättet kunde ingen se oss och det var lite mer avskilt från resten av världen. Vi hade med oss mer filtar än vad som var nödvändigt och massor med kuddar för att det skulle bli så mysigt som möjligt.

Det skulle bli en typisk romantiskt picknick med choklad doppade jordgubbar, dricka och bara allmänt mysigt.

Det skulle bli perfekt.
Ingen skulle kunna förstöra detta.

"Jasmine?" hörde jag Lola säga helt plötsligt.
"Huh?" svarade jag lite halvt omedveten om varför hon hade sagt mitt namn.
"Lyssnade nu något av det jag sa?" frågade Lola.
Jag suckade.
"Nej förlåt. Vad sa du?" frågade jag Lola.
Lola öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt. Jag såg att hennes blick låg på någonting bakom mig så jag vände mig om för att kolla vad det var.
Bakom oss stod Sasha.
Helt blodig.

__________________________________

Helluuu!

Förlåt. Detta blev ett kortare kapitel än vanligt. Och inte så spännande kanske...
Men ni vet, skrivkramp.
Plus att jag drunknar i läxor här.

I alla fall.
Jag hoppas att ni är nöjda med det ni fick :))

Rösta och Kommentera så blir jag skit glad!❤️

Puss & Kram!!

I ensamhetens ensamhetOnde histórias criam vida. Descubra agora