I ensamhetens ensamhet

Kapitel 24

Jag jämrade mig i smärta men gick ändå fram till Will för att se om han var medvetslös eller om det var något annat fel på honom.

Jag konstaterade snabbt att han bara hade svimmat och att det inte var någon fara med det.

"Är du okej?" frågade Riley mig utan att bry sig om Will.
"Det är ingen fara med mig. Och inte med Will heller." sa jag lugnt.
"Jag kan inte fatta att han gjorde så." sa Riley och tittade på Will med avsmak.
"Kom igen. Han är medvetslös. Hur kan du inte bry dig om det?" frågade jag honom.
"Det gör jag. Men just nu bryr jag mig om dig mer." sa Riley.

"Vi borde lägga honom på soffan." sa jag sedan.
"Aldrig i livet. Han får ligga kvar där." sa Riley bestämt.

Det var ingen idé att försöka övertala Riley och jag kunde absolut inte bära honom själv.

Jag skickade djupt.
"Det är orättvist mot honom, vet du va?"
"Mm. Och?"
Jag himlade med ögonen.
"Hur kan du inte ta illa upp av att han slog dig!?" utbrast Riley.
"För att jag är van!" nästan skrek jag.

Jag kände att tårarna brände bakom ögonen.
Inte gråta nu, inte gråta, inte gråta!!

"Jasmine?"
"Vad?"

Jag mötte Rileys blick. Man kunde se att han var orolig.
"Vad har hänt?"

"Inget." sa jag och torkade bort tårarna som strömmade ner för kinderna

Sedan sprang jag upp två trappor och in i badrummet.
Jag studerade varenda millimeter av mitt ansikte och avskydde det.
Vad var det för fel på mig?

Folk kunde inte bara börjat mobba mig för ingenting.
Det är något fel på mig.
Jag har vetat det hela tiden men bara förträngt det.
Det spelar ingen roll om jag sminkar mig, färgar håret och köper nya kläder. Jag är ändå ful. Det kommer jag alltid vara. Inte minst på insidan.

Alla rykten.
Jag visste inte ens vilka som var Sanna eller inte. Jag insåg att jag faktiskt inte ens visste vilka rykten som gick om mig. Brukar man inte veta sådant?
Det kanske inte ens bara är rykten.
Har jag gjort massa hemska saker?

Helt plötsligt fick jag för mig att slå på något.
Så jag tog i allt vad jag hade och slog knytnäven rätt in i spegeln.
Jag trodde att det skulle bli ett märke i den. Så jag blev väldigt förvånad när den sprack i tusen bitar och hela spegeln föll ner över mig.

Det var en ganska stor spegel så jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont. För ont gjorde det. Jätteont.
Mest för att det var tung. Om man har skurit sig på glas innan så vet man att det oftast inte känns så mycket och att man ibland inte märker att man har skurit sig fören efteråt. Jag antog att det var så jag kände nu för jag visste att allt glassplitter kom på mig men jag kunde inte känna det.

Jag skrek allt vad jag hade av fasa och vågade inte röra på mig när jag låg där på golvet.

Jag hörde att någon låste upp dörren från utsidan och långsamt öppnade dörren.
Sedan hörde jag en duns och att någon släpade något över golvet.
Sedan kom Amy in i badrummet med ett leende på läpparna. Men leendet försvann snabbt när hon såg mig och hon skrek till.
"Jasminje!!" utbrast hon.
"Am-my kan du hä-ämta Riley?" frågade jag.

Hon nickade stumt och lämnade rummet och ropade på Riley och sprang sedan tillbaka till mig och satte sig ber bredvid mig.

"Jasminje. Du blödej." viskade Amy.
"Mm jag vet. Men det är lugnt. Ingen fara."
Amy skakade på huvudet.
"Säkejt?"
"Säkert."

Jag hörde att Riley kom lunkandes upp för trappan.
När han klev in i badrummet stannade han tvärt och jag kunde se hur hela hans kroppsspråk ändrades på en sekund.

"Herregud." andades han fram.

Jag suckade.
"Alltså inte för att verka jobbig eller så men denna är ganska tung." sa jag i ett försök för att få honom att hjälpa mig.
"Vad har du gjort?" frågade han samtidigt som han gick fram till mig.

Någon mer kom in i rummet. Jag vände på huvudet för att de vem det var.
Andy.

Han stannade också förskräckt.
"Shit. Är du okej!?" frågade han oroligt och sprang fram till mig.
"Jo men jag mår bra. Vad gör du här?" frågade jag.
"Will. Han typ sa massa konstigt idag, och så förut fick jag reda på att han är tillsammans med Lena. Så jag antog att han hade åkt hit för att göra gud vet vad." sa Andy.

Jag nickade.
"Han slog mig. Och svimmade." sa jag.
"Slog han dig!?" utbrast Andy.
"Varför tycker alla att det är så konstigt?" frågade jag.
"För att man bara inte kan hå runt och slå folk!" sa Andy.
"Men jag är inte 'folk'. Jag är tjejen som det okej att slå. Trots att man inte ens känner henne." sa jag.

Andy bara gapade.
"Folk gjorde väll inte det?"
"Varför inte?" sa jag.

"Herregud Riley. Vad har dom gjort med henne!?" utbrast han.

"Just nu ser jag det som ett annat problem. Detta tänkte jag ta tag i nu. Du kanske skulle kunna tänka dig att hjälpa till." sa Riley och syftade på spegeln.
Andy tog tag i ena änden och Riley i andra och så lyfte dom långsamt bort spegeln.

Det gjorde ont att känna hur glasbitarna som satt inuti mig rörde på sig samtidigt som spegeln så jag slöt ögonen och försökte tänka på annat.

När jag var helt säker på att dom hade lyft bort spegeln så öppnade jag ögonen igen. Jag satte mig upp men la mig snabbt ner igen.
"Okej jag vill att ni tar ut glasbitarna." sa jag till Riley och Andy.
"Va!? Vi!?" utbrast Andy.
"Nej Amy." sa jag och gav honom en mördande blick.

Han himlade med ögonen.
"Vi borde nog åka till sjukhuset?" sa Riley med en orolig ton.

Han kanske hade rätt. Men jag ville inte tillbaka till sjukhuset.
"Du har antagligen rätt." sa jag tillslut och reste mig långsamt upp med hjälp av både Andy och Riley.

"Andy kan köra mig. Du måste stanna hemma med Amy. Och Will." sa jag till Riley när vi kommit ner för trappan.
"Me-men..."
"Jag kommer tillbaka sedan." sa jag och gjorde tecken åt Andy att följa med mig till dörren.

Han gjorde lydigt som jag ville och hjälpte mig på med skor och jacka.

Sedan gick vi ut och satte oss i bilen.

Och jag somnade direkt.
Eller jag var inte säker på om jag somnade eller tuppade av men smärtan försvann i alla fall.

__________________________

Förlåt för att jag typ inte har uppdaterat på 100 år men det är mycket som händer just nu...

Hoppas att ni fortfarande läser och att ni kanske tycker om boken.

Jag har inte hunnit läsa igenom kapitlet så jag är ledsen om det finns några felstavningar men hoppas att ni förstår i alla fall.

Rösta och Kommentera!

Puss & Kram!!